Vardagliga tecken på att någon har låg empati?

Ja du utgick från en falsk dikotomi, en försvarsmekanism för de kognitivt nedsatta, som jag valde att ignorera. I sammanhanget är subjektet "jag" sällan relevant, utan ett karakteriserande inslag vid masshysteri är just att det uppstår konformitet som styr individen mot att hålla med gruppen.

Folk som behandlar service arbetare som skit eller mer stor brist av respekt och hyfs.

Det gäller då serveringspersonal, folk i kassan, städare, hotellpersonal, reseguider och andra dom ser som "lägre stående".

Om det blir något fel eller om något blir försenat så tar dom inte upp det lite smidigt för att få ordning på situationen utan det blir stort ego fokus, aggression och förnedring. Att det kanske är otroligt mycket att göra just där och då är skit samma. Vill gärna prata högt så alla omkring hör tydligt hur dåligt det har blivit. Hur fullständigt kränkt man har blivit av denna skymf, vad det än nu gäller. Även om det bara är något som att maten serverats "ljummen".
Även om man erbjuds en resonabel lösning direkt så måste man först föra färdigt sitt bergs-tal. "Det blir inga bra recensioner här inte [namn på service människan]. Ska man inte förvänta sig bättre, eller?" trots felet redan åtgärdats snabbt.

Människor som lyfter på soffan i sitt svinbilliga 2-stjärniga hotell och hittar smuts mot väggen under soffan och kräver rummet städas om på nytt eller man får ett nytt rum direkt. Med rabatt.

Är för dåligt insatt i ämnet, men finns det inte vissa skolor inom hunduppfostran som förespråkar lite hårdare tag?

Tänker att i de fallen nästan mer hamnar i något slags Millgrams, där man gör något ÄVEN fast man tycker det är jobbigt pga auktoritet sagt att man ska!

Och jag anser att du är offer för en konspirationsteori som saknar verklighetsförankring och saknar känsla för vad som är rätt och fel, Men det leder inte diskussionen framåt, utan jag ser ditt svar mer som en skyddsmekanism för att slippa diskutera ditt eget påstående, från båda hållen. Likväl som det finns konformitet, finns det även de som alltid ska vara motvalls, men det betyder inte att de har rätt. Att majoriteten inte tror på UFO:s betyder inte att de som gör det, har rätt.

Då har du ingen empati. Man försöker väl hjälpa någon som är korkad, sålänge den är "god".
Är du trevlig mot barn och djur? De är inte så smarta.

Om någon hånflinar, skrattar åt folks misslyckanden, inte respekterar äldre, skadar djur eller njuter av att titta på när andra skadar sig, sk fails, då är man inte en bra människa i min bok.

Men ett tidigt tecken tror jag är människor som inte bryr sig om andra rent generellt. Jag tycker jag kan se ett mönster på folk som bara pratar om sig själv och inte frågar andra vardagliga saker.

Empati är känslopåverkan och känslor är värdelöst att basera strategier på eller att argumentera utifrån. Empati har upphöjts till en dygd i det moderna feminina västerländska samhället och det är ett av många skäl till varför västvärlden har tappat fotfästet. Det empatiska självmordet, dvs att hela tiden prioritera medlidande över logik även när detta går ut över det egna samhället, är oerhört destruktivt och ett direkt resultat av kvinnors ökade deltagande i samhällsdebatten. Den så kallade flyktingkrisen 2015 är ett paradexempel på detta.

Den libanesiskfödde beteendevetaren Gad Saad har skrivit en del om detta.

Nej jag bryr mig inte om social utfrysning nämnvärt. Folk i min familj har jag kvar vad jag än gör, resten av människor är såna som kommer och går, som pengar gör. Jag känner inte mycket för mina vänner och jag bryr mig inte om de försvinner eller är kvar. Jag är inte intresserad av nått stort nätverk. Jag håller folk på distans och vill inte att de ska bli för nära. Men jag har inget emot att umgås med folk emellanåt. Men social uteslutning är inget som påverkar mig alls, exempelvis på ett arbete.


Skadat mig kan betyda olika saker. Saker som kan ställa till det för mig på jobbet och hota min ekonomi. Men det kan betyda lite vad som. Säg att jag har barn. Sedan våldtar någon mitt barn, då skulle jag våldta personen med en kniv i rumpan och sedan begrava personen levande, som ett exempel. Eller så kanske jag hade huggit av armar och ben på personen och dragit ur ögonen och klippt tungan, och sedan lämnat den att leva så resten av sitt liv. Beror på... Sedan är det inte så att jag konstant går runt och hämnas på allt och alla för allting. Men när något anses tillräckligt allvarligt så kommer hämnden. Om det är så jag känner just då.
Jag försöker hålla mig inom lagens ramar när jag hämnas, men skulle jag behöva gå över lagen så är inte det nått problem. Men jag gör det på ett sätt som minimerar risken att jag åker fast för det.

Jag brukar inte ge mig på folk och förstöra för de, jag låter folk vara. Men om någon gör det mot mig, då är jag rätt hämningslös. Allt är tillåtet i min värld. Jag kan även offra mig själv för att få ut min hämnd. Och då kommer jag vara medveten om det i förväg och se till så att hämnden blir så smärtsam och plågsam som möjligt för den jag ger mig på. Maximal smärta och förödelse. Men där har vi aldrig varit - som tur är. Måtte det förbli så. Det är rent hypotetiskt.

Men förhåll dig till diskussionen på ett mer generellt plan då om du är så känslomässigt investerad i dem, i mitt tycke, ganska självbärande exemplen. Men jag har framfört vad jag tycker, masshysteri leder till empatilöshet. Det räcker gott så.

Detta är sant. Speciellt folk som pratar illa om tidigare vänner, familjemedlemmar, partners osv. Det är ett tecken.

Men är man tillräckligt slipad så förstår man att man inte ska prata illa om folk för att det kan uppfattas negativt, man kan också låtsas vara intresserad och få det att se ut som att man genuint bryr sig om andra. Jag exempelvis har haft kollegor som tagit mitt parti i konflikter med chefer och annat, för att jag "brytt mig så mycket" om deras barn och om de. Men det var ju bara spelat, i själva verket brydde jag mig inte för 5 öre hur det var med de och deras barn.
Men det var väl nått med de jag tyckte om, antagligen att de tyckte om mig, så jag låtsades då bry mig om de.

Samtidigt som jag är ett sånt "svin", kan jag sitta och böla under filmen En man som heter Ove. Då jag plötsligt tycker synd om Ove. Eller när fåret dör i filmen Babe, eller när Babe lyckas valla fåren.

Det är en specifik typ av korkad människa jag avser. Den som anser sig smart, men är indoktrinerad idiot. Barn och djur är inte såna. Än.

Du respekterar även Karens som beter sig, baserat på dess ålder?

Jag skulle säga att ett ännu tydligare tecken är de som bryr sig mer om vad andra tycker om dem, än om själva människan. Den typen av självcentrering är grogrunden för brist på empati

Fast jag menar att det är fel att kalla det empati. Empati är att förstå hur andra känner det, medan kvinnor projicerar känslor på andra och tycker synd om dem, utifrån sin egen projicering av känslor. De förstår inte hur män känner, utan tror de känner och tänker som dem, vilket förklarar en hel del.

Det är som gymnasieamnestin, där man projicerade känslor på killar som tagit sig hit olagligt och hur synd de var om dem. Men som man, inser jag att om de hade blivit utvisade, hade de ryckt på axlarna och tänkt, "Tought Luck!", men livet hade gått vidare. De var inga offer. Chanstagare.

Det är här som mycket av problemet med det man kallar empati är. Att faktiskt kunna förstå andra.

Ha ha ha. Psykopaten låtsas som att dessa inte är detta till hög grad.