Vad är den värsta boendesituationen ni befunnit er i?

Har inte haft ett hem och varit beroende av soc fixar vandrarhem etc

Vilken tidshorisont pratar vi om?

Bor man pissigt försöker man ju uppgradera.

Känns som om detta kunde vara en intressant historia att få lyssna till. Hur kommer man som förälder ena på tanken? Eller var du ett extremt dampbarn som inte gick att ha i möblerade rum?

Jag har bott 12 personer på 38 kvadrat. Med tillhörande kackerlackor. Jag har sovit utomhus i 8 grader.

Den jag befinner mig i just nu då jag inte själv valt bostad. Hela upplägget verkar vara uppgjort för att någon annan ska tjäna pengar på mig.
Allt i hemmet är piss och det ser ut som att några små barn har spacklat och målat här.
Inte hela världen egentligen men bara en minidetalj i det stora hela idiotskapet.

Bodde på ett ruttet hotell i Pattaya. Fick bokstavligt talat en avsugning av en kackerlacka.

Var under mina absolut mörkaste dagar.

Bodde i kollektiv med 4 polare.mitt rum var en garderob med centraldamsugarens behållare i.
Min bipolära flickvän flyttade även in på rört bevåg.
De vart inte långlivat

Som student så bodde jag mina första 2år på 12kvm med loftsäng, dessa 12kvm delade jag med massor av kackerlackor. efter detta så bytte jag till 18kvm utan kackerlackor men på 7e våningen utan hiss, där bodde jag också 2år. dock var båda lägenheterna ungefär lika sunkiga.

Bodde med kvinna som aldrig kunde slänga någonting, det var en femrummare och tjockt med prylar från golv till tak med de klassiska smala gångarna mellan bergen av lådor. Inget jag ville vara med om, jag tvingade fram röjningar regelbundet som ibland ledde till att vi kunde fylla en halv sopsäck. Motstånd hela vägen även då trots löften om motsatsen.

Stannade kvar nåt år där då jag blivit vräkt, jag missbrukade alkohol och massa piller så det är min ursäkt. Hon kunde bli sur i dagar om man slängde ex. några tomma gamla kartonger utan att först säga det. Drag av hoarding fanns ju alltid där iom hon hela tiden släpade hem ny gammal skit från loppmarknader så totala mängden grejer minskade inte. Flera av rummen gick inte komma in i.

Jag var tyst, blyg, läste böcker och hade bra betyg.
Jag var sååå blyg.

När hyresvärden bestämde sig för att hyra ut grannlägenheterna till ungdomar genom soc. Problemungdomar. Väldigt lyhört hus dessutom.
Det var hemskt. Jag fick aldrig ro. Alltid jobbiga ljud och dunsar, störande musik. Plus att de "pratade" i 200 decibel. De kunde inte gå normalt heller, utan stampade.

Tyckte särskilt synd om en tant som bodde där. Vi hade det jättebra innan, bjöd varandra på fika och bullar, och höll ordning i tvättstuga, trappa och rabatten utanför.
Så synd om henne. Sen kom de störiga problemungdomarna och förstörde allt. Och hela gräsmattan var full av hundbajs.

Jag ville flytta, men det var inte så lätt att få lägenhet. Tog lång tid. Men till slut kom jag därifrån. Och senare köpte jag en bostadsrätt. Väldigt skönt, alltid skötsamma och bra grannar.

Tanten dog

Minns att DN skrev en följetong om människor som lyckades överta folks lägenheter på diverse olika sätt. Ett sätt som de just beskrev var att "flytta" in till någon som tyckte synd om dem. När sedan personerna inte var hemma bytte de lås och tog lägenheten i besittning.
När jag läste ditt inlägg först så tänkte jag ... Fan blev du av med lägenheten men verkligen konstigt tur du hade att alfabeten flyttade ut..