Kvinna på efterlyst säger att det är lätt att sätta dit folk för våldtäktsbrott

Antalet anmälningar och antalet dömda är i det här sammanhanget en rätt meningslös siffra att gå efter.
Betydligt viktigare faktorer är hur nära brottet anmälan görs. Handlar om trovärdighet och förmågan för polisen att samla in bevis.

Och om målsäganden samarbetet genom hela utredningen. Minst 10 procent hoppar av
Och hur stor del av anmälningarna där det finns någon som helst vettig bevisning som inte motbevisas . Saxat nedan från studien våldtäkt: från anmälan till dom


Nedlagda anmälningar från 2016 uppdelade utifrån primärt nedläggningsskäl (n = 736).
Bortfallskategori. Andel (%)
Formellt felaktig anmälning. 7
Har sannolikt inte hänt. 11
Inte utredningsbart 11
Inte våldtäkt i juridisk mening 6
Utredningen väcker tvivel 20
Målsäganden hoppar av. 11
Misstänkt inte lokaliserad. 4
Otillräcklig bevisning, ”ord mot ord” 31
Totalt. 100

Min kommentar nedan.
Det räcker att se på de tre kategorierna :
har sannolikt inte hänt , utredningen väcker tvivel , målsäganden hoppar av . Så ser en att 40 procent av alla anmälningar inte är värda vatten.

Lägg till att många anmäler på tok för sent. 45 procent av de som anmäler inom ett dygn får den åtalade till rättegång.

Oavsett vad så är det endast 3% av alla våldtäktsanmälningar som leder till fällande dom.

Det är alltså inte lätt att få någon (falskt) dömd för våldtäkt.

1% av Våldtäktsanmälningarna har dessutom lett till dom gällande falsk angivelse.

Av 10 000 anmälningar. Är det alltså 300 som döms för våldtäkt. Och 100 som döms för falsk angivelse.

Detr liksom liiiiiite överdrivet att påstå att det är lätt att få någon dömd för våldtäkt.

Oftast blir ingen dömd. Och är det dessutom falsk angivelse, så finns ju alltid risken att anmälaren åker dit för sitt brott falsk angivelse.

Dvs.

Det är fullt förenligt att det är lätt att gå någon fälld för våldtäkt och att en hel del fall av våldtäkt inte går till rättegång. Det finns ingen logisk eller faktisk motsättning mellan dessa saker.

Din matematik är.fel.
10 000 är en missvisande siffra. Dels inkluderar du våldtäkter på barn. Dvs från 0-17 år. Vilket är ungefär 4000 st . Att klara upp övergrepp mot yngre barn är svårt.
Och det är antalet anmälda våldtäkter. 1 person kan anmäla en annan person för 1, 10 eller 100 våldtäkter. Vilket innebär att din beräkning är felaktig.

Personuppklaringsprocenten är 10 procent för utsatta kvinnor. . Dvs att 10 procent blir åtalade.
Och du kan vara säker på att minst hälften blir dömda i dagsläget. Så siffran ligger på minst 5 procent. Den är troligtvis högre. Den har historiskt varit högre än 50 procent.

Och de siffror jag delade tidigare är bättre än siffrorna är nu. Andelen anmälningar som kommer nu är av sämre kvalitet De har alltså sämre möjlighet att.få någon dömd..

Vad gäller falskanmölan så är det många som kommer undan. Ca 5,5 procent av alla våldtäktsanmälningar läggs ner då personen som anmäler är psykiskt sjuk och är välkända för falskanmäla. Sen finns det ytterligare


Länk nedan där det framkommer personuppklaringsprocenten och att.anmälningarna är av en sämre kvalitet.

https://bra.se/amnen/sexualbrott

Det har varit en del snack om detta i media. Flera tunga jurister har talat om det. Både jurister med mer högerlutning, men faktiskt även de som varit öppet på vänstersidan. Politiskt finns det konsensus mellan borgare och socialister att den där lagstiftningen är farligt skriven.
Har också hört det du skriver. Person A berättar för person B och det anses som styrkande att person B hörde vad person A sa till dem.
Helt sjukt egentligen.
Det är ju precis sådär man startar ett rykte. Man säger något till sina kompisar.

Det finns ju de som råkar ut för saker, men inte blir trodda, vilket är totalt hemskt såklart.
Men detta förekommer också, vilket är lika sjukt.

Fast stämmer det där resonemanget?
Kan det inte bara vara att det blir fel åt både hållen. Det är en massa riktiga våldtäkter där GM kommer undan och det är en massa killar som oskyldigt åker dit?
Det är fel människor som både åker dit och kommer undan.

Nja... De som är dömda för våldtäkt, där har det ju bevisats våldtäkt. Likaså de som har dömts för falsk angivelse, där har det ju bevisats falsk angivelse. Så de 3% som döms för våldtäkt och de 1% som döms för falsk angivelse, där är det nog knappt ingen som är oskyldig.

Men bland de cirka 91% våldtäktsanmälningar där det varken går att bevisa våldtäkt, falsk angivelse eller falsk anmälan. Där är med stor sannolikhet den största andelen faktiska våldtäkter. Som inte går att bevisa. Och säkert en del falska angivelse. Som inte går att bevisa. Och även sådana ärenden där det förekommit tjatsex tex. Det är inte våldtäkt, men en målsägande ville egentligen inte, men gick med på det ändå. Och liknande ärenden.
Det är väl bland dessa 91% det råder mer oklarheter kring.

De 3% som faktiskt blir dömda. Där anser man ju att bevisningen håller hela vägen till dom.

Fast det är väl det som är grejen. Siffran för skyldiga och dömda är olika siffor i båda fallen och vi vet inte vad de verkliga sifforna är.
Sen är det väl faktiskt så att det skyldighet som skall bevisas.
Det är verkligt synd om de som råkar ut för saker, men där bevisningen inte räcker, men motsatsen måste vara värre. Att helt oskyldiga skall behöva bevisa oskuld. Då kan vem som helst bara anklaga vem som helst för vad som helst.

Vuxna erfarna utredare har troligen rätt lätt för att genomskåda en tonåring som ljuger.


En massa gissningar och antaganden igen.

Jag tror inte att 10% är oskyldigt dömda.

Problemet med rättssäkerheten kring våldtäktsmål har uppstått på senare år sedan man har börjat acceptera domar baserat enbart på målsägandes utsaga i kombination med att de berättat för tredje part om vad som hänt och denna tredje part används som stödbevisning.
Alltså vad målsägande själv säger plus vad de har berättat för någon annan(vilket ju då helt enkelt är målsägandes ord till olika personer) anses nog för fällande dom om domstolen anser att det låter tillräckligt trovärdigt.
Man beskriver det som målsägandes ord och stödbevisning. Men de facto är det ju ord mot ord, vilket aldrig skall vara nog för fällande dom.

Jag tror de sållar ut en överväldigande majoritet av alla falska och felaktiga anklagelser.
Men sanningen är den att polis och åklagare kan inte veta om målsägande ljuger eller inte eller om de har faktuellt fel eller inte. Lika lite kan polis och åklagare avgöra en misstänkts pålitlighet och tillförlitlighet på något rättssäkert sätt.
Inte heller kan domare faktiskt avgöra om någon talar sanning på ett rättssäkert sätt.

Detta är djupt problematiskt, både för målsägande och för åtalade.
Det blir alltså i hög utsträcknings så att det som avgör vad som leder till åtal i stor utsträckning inte är objektiv bevisning utan en bedömning från utredare om målsägandes och misstänktas upplevda trovärdighet och tillförlitlighet.
Mer eller mindre ord mot ord och den åklagaren tror mest på avgör om det blir åtal eller inte.

Eller så är många av våldtäktsanmälningarna inte falsk angivelse utan fall där våldtäkt har skett men att denna typen av brott är nerprioriterade och att polisen har få resurser till förfogande att utreda denna typen av brott. Precis som pedofili har varit nerprioriterat.

Det tror utredarna säkert själva att de har också. Men det har de inte.

Det finns massor med vetenskapliga studier kring hur bra polis och utredare är på att avslöja lögnare.
Resultatet ligger på ca 55%.
Människan är urkass på att avslöja lögnare, och studier visar att poliser, åklagare och domare inte är ett dugg bättre än genomsnittet, ibland till och med sämre.

Faktum är att studier visar att poliser oftast blir sämre på att upptäcka lögner ju längre tid de har i tjänsten.