Kvinna på efterlyst säger att det är lätt att sätta dit folk för våldtäktsbrott

Fast stämmer det där resonemanget?
Kan det inte bara vara att det blir fel åt både hållen. Det är en massa riktiga våldtäkter där GM kommer undan och det är en massa killar som oskyldigt åker dit?
Det är fel människor som både åker dit och kommer undan.

Nja... De som är dömda för våldtäkt, där har det ju bevisats våldtäkt. Likaså de som har dömts för falsk angivelse, där har det ju bevisats falsk angivelse. Så de 3% som döms för våldtäkt och de 1% som döms för falsk angivelse, där är det nog knappt ingen som är oskyldig.

Men bland de cirka 91% våldtäktsanmälningar där det varken går att bevisa våldtäkt, falsk angivelse eller falsk anmälan. Där är med stor sannolikhet den största andelen faktiska våldtäkter. Som inte går att bevisa. Och säkert en del falska angivelse. Som inte går att bevisa. Och även sådana ärenden där det förekommit tjatsex tex. Det är inte våldtäkt, men en målsägande ville egentligen inte, men gick med på det ändå. Och liknande ärenden.
Det är väl bland dessa 91% det råder mer oklarheter kring.

De 3% som faktiskt blir dömda. Där anser man ju att bevisningen håller hela vägen till dom.

Fast det är väl det som är grejen. Siffran för skyldiga och dömda är olika siffor i båda fallen och vi vet inte vad de verkliga sifforna är.
Sen är det väl faktiskt så att det skyldighet som skall bevisas.
Det är verkligt synd om de som råkar ut för saker, men där bevisningen inte räcker, men motsatsen måste vara värre. Att helt oskyldiga skall behöva bevisa oskuld. Då kan vem som helst bara anklaga vem som helst för vad som helst.

Vuxna erfarna utredare har troligen rätt lätt för att genomskåda en tonåring som ljuger.


En massa gissningar och antaganden igen.

Jag tror inte att 10% är oskyldigt dömda.

Problemet med rättssäkerheten kring våldtäktsmål har uppstått på senare år sedan man har börjat acceptera domar baserat enbart på målsägandes utsaga i kombination med att de berättat för tredje part om vad som hänt och denna tredje part används som stödbevisning.
Alltså vad målsägande själv säger plus vad de har berättat för någon annan(vilket ju då helt enkelt är målsägandes ord till olika personer) anses nog för fällande dom om domstolen anser att det låter tillräckligt trovärdigt.
Man beskriver det som målsägandes ord och stödbevisning. Men de facto är det ju ord mot ord, vilket aldrig skall vara nog för fällande dom.

Jag tror de sållar ut en överväldigande majoritet av alla falska och felaktiga anklagelser.
Men sanningen är den att polis och åklagare kan inte veta om målsägande ljuger eller inte eller om de har faktuellt fel eller inte. Lika lite kan polis och åklagare avgöra en misstänkts pålitlighet och tillförlitlighet på något rättssäkert sätt.
Inte heller kan domare faktiskt avgöra om någon talar sanning på ett rättssäkert sätt.

Detta är djupt problematiskt, både för målsägande och för åtalade.
Det blir alltså i hög utsträcknings så att det som avgör vad som leder till åtal i stor utsträckning inte är objektiv bevisning utan en bedömning från utredare om målsägandes och misstänktas upplevda trovärdighet och tillförlitlighet.
Mer eller mindre ord mot ord och den åklagaren tror mest på avgör om det blir åtal eller inte.

Eller så är många av våldtäktsanmälningarna inte falsk angivelse utan fall där våldtäkt har skett men att denna typen av brott är nerprioriterade och att polisen har få resurser till förfogande att utreda denna typen av brott. Precis som pedofili har varit nerprioriterat.

Det tror utredarna säkert själva att de har också. Men det har de inte.

Det finns massor med vetenskapliga studier kring hur bra polis och utredare är på att avslöja lögnare.
Resultatet ligger på ca 55%.
Människan är urkass på att avslöja lögnare, och studier visar att poliser, åklagare och domare inte är ett dugg bättre än genomsnittet, ibland till och med sämre.

Faktum är att studier visar att poliser oftast blir sämre på att upptäcka lögner ju längre tid de har i tjänsten.

Men hur ska man gå tillväga i dessa fall då? I de flesta fall finns det troligen inte fysiska skador, inte i den utsträckning iallafall att skadorna inte kan ha uppstått under ett frivilligt samlag. Hur bevisar man att man blev hotad? Hur ska offret bevisa att hen sa "nej" och visade flera gånger att hen inte ville men sen blev passiv och lät det ske?

Om detta stämmer är det ju mycket skrämmande. Om de inte ens kan genomskåda en tonåring som ljuger så kan man ju ifrågasätta hela legitimiteten med rättsväsendet och polismyndigheten.

Man får utreda så gott det går.
Utöver det får man leva med att det är ett brott som är väldigt svårt att bevisa.


Vi har två val. Antingen håller vi på rättssäkerheten och kräver lika stark bevisning (bortom rimligt tvivel) i alla typer av fall.
Då blir det svårt med fällande dom i vissa typer av brott.
Skyldiga kommer att slippa undan i högre utsträckning.
Få oskyldiga kommer dömas.

Eller så sänker vi beviskraven, något som det för de flesta är tydligt har skett när det gäller våldtäkt.
Då kommer vi få fler åtal, fler fällande domar. Högre uppklarningsprocent.
Färre skyldiga kommer undan.
Priset blir att betydligt fler oskyldiga kommer dömas på minst sagt svaga grunder.

Det har inte med polis och rättsväsendets förmåga att göra.
Det har med människans förmåga att göra.
Du och jag är inte bättre på att upptäcka lögner heller kan jag lova, det är helt enkelt så att avslöja lögner inte är något vi kan göra och det är inte heller en förmåga man kan lära sig.
I princip 99% av alla tecken som påstås säga om någon ljuger är bara påhitt.

Det är därför rättsväsendet i stor uträckning förlitar sig på teknisk bevisning.

Majoriteten av anmälningarna som läggs ned är varken falska angivelser eller våldtäkter som skett utan sådana där inget brott begåtts.

Ja, många av de anmälningar där brott begåtts och som läggs ned beror säkerligen på bristande resurser och nedprioriteringar.