Tjej under 18 åtalad för grov falsk beskyllning(våldtäkt) Umeå (2026-02-12)

håller med om att hon ska straffas men varför ska hon få högre straff än en våldtäkts man??

Nu är jag inte MrDoomsday, men jag håller, i princip, med om att straffet för en falskanmälan måste vara högre än straffet för brottet som påstods ha begåtts.

Dock har jag en reservation: straffet för en falskanmälan skall vara i förhållande till hur långt processen hunnit gå. Om en kvinna går till polisen och tex anmäler att hennes granne Kalle Karlsson har våldtagit henne, och det är rent påhitt, så skall straffet följa en ökande skala:

- om kvinnan i fråga drar tillbaka sin anmälan inom några minuter efter att hon lämnat den så blir straffet typ en tusenlapp i böter.
- om kvinnan drar tillbaka anmälan efter att polisen har hunnit plocka in Kalle Karlsson för förhör, så blir straffet typ två tusen i böter och att hon skall betala KK lika mycket i skadestånd.
- om kvinnan drar tillbaka sin anmälan efter att KK har häktats för den påstådda våldtäkten så skall kvinnan dömas till fängelse i dubbelt så lång tid som KK suttit häktad. Plus att hon skall betala typ 10K till KK i skadestånd.
- om saken går till domstol innan kvinnan drar tillbaka sin anmälan skall hon sitta i fängelse dubbelt så lång tid som KK satt häktad, plus betala honom 100K i skadestånd.
- om kvinnan får KK dömd till fängelse för våldtäkt och han sitter i fängelse när hon drar tillbaka sin anmälan skall hon dömas till dubbelt så lång tid i fängelse som KK hunnit sitta, dock minst ett år. Hon skall dessutom betala 500K i skadestånd till KK.


I texten ovan skriver jag att kvinnan drar tillbaka sin anmälan, men ur min synvinkel är detta utbytbart med att polisen upptäcker att hennes anmälan är falsk. Dessutom är mina siffror helt tagna ur luften, och skall inte ses som den ultimata sanningen. Dock är de representativa av nivåerna i straffen som jag tycker är vettiga. De kan dock justeras, både uppåt och neråt, beroende på exakta omständigheter i varje enskilt fall.

Borde vara extremt hårda straff på detta, då det dels förstör för offret, han kan bli av med jobbet, familj och vänner, vilket är ett extremt straff för en som är oskyldig. Och dessutom förstör trovärdigheten för riktiga offer som faktiskt är offer för riktiga våldtäkter.

Så extremt hårt straff skall det vara.

Sedan har du hamurgaren och tomathoran, som bara vill sätta oskyldiga i fängelse och desssutom har studiecrirklar hur man går tillväga om det.

Bra jobbat av polis och åklagare skulle jag säga och helt förkastligt att ljuga om en sån sak. Hoppas det verkliga offret får upprättelse.

Det finns ett problem med det här tankesättet. Man ser det i länder som UAE och Saudiarabien, där straffen för “falska beskyllningar” i praktiken är extremt hårda. Resultatet blir att väldigt få anmäler över huvud taget. Alltså sjunker anmälningsbenägenheten och den är redan låg. I till ex Saudi existerar i princip inte våldtäkt för att ingen vågar anmäla.

Man ser egentligen samma logik åt andra hållet också. För falska beskyllningar döms omkring 0,15 procent av dem som anmäler våldtäkt, samtidigt som studier ofta anger att 2–10 procent av våldtäktsanmälningarna är falska.

Vi får då ett dubbelt förtroendeproblem: Många kvinnor anmäler inte eftersom de inte tror att systemet fungerar, få våldtäktsmän lagförs. samtidigt upplever män att systemet inte klarar att hantera falska anmälningar.

I grunden beror det på bevisläget. Sex är normalt en privat handling, och när samtycke saknas uppstår särskilda svårigheter:

A. Det finns ofta inga vittnen
B. Både gärningsperson och målsägande kan vara berusade
C. Teknisk bevisning saknas ofta

Samhället ser, med rätta, våldtäkt som ett mycket allvarligt brott och vill göra något åt det. Men rättssystemet har begränsade resurser och höga beviskrav. Det skapar två risker:

Många våldtäktsmän går fria och falska anmälningar klaras inte upp eller utreds tillräckligt

När politiker ställs inför vad de uppfattar som ett olösligt problem, vilket även många debattörer gör, blir standardreaktionen att höja straffen och utvidga brottsbegreppet.

Men systemet har svårt att träffa rätt: Serievåldtäktsmän stoppas inte alltid effektivt (förvar kan bli en lösning, men historiskt har det också lett till felbedömningar). Unga gärningspersoner kan dömas hårt i situationer som allmänheten ofta uppfattar mer som sexuellt övergrepp än våldtäkt. Oaktsam våldtäkt leder ofta till fängelse enligt praxis, medan vållande till annans död ofta ger villkorlig dom, vilket upplevs som inkonsekvent.

Den långsiktiga lösningen ligger sannolikt mer i sociala faktorer än i straffskalor: Bättre relations och samtyckesförståelse. Pojkar måste förstå ett nej, och flickor måste känna att de kan uttrycka det tydligt innan situationen går för långt. När det gäller falska beskyllningar och oaktsam våldtäkt kan man överväga andra verktyg än bara hårdare straff. Nya Zeelands modell med restorative justice (återupprättande rättvisa) är intressant. Sverige har redan medling, men den används i princip inte vid sexualbrott. Vid oaktsam våldtäkt eller falska anklagelser, särskilt bland yngre, skulle sådana processer kunna vara mer konstruktiva än enbart fängelse.

Skulle vilja påstå att det lågt satta beviskravet måste förändras. Så lång tid som muntlig bevisning kan leda till såpass många dömda i kombination med den möjliga ekonomiska vinsten så kommer problemet bara att bli större.
Finns skäl att tro att en siffra mellan 2-10 procent är för lågt satt I dagsläget. Förändrade förutsättningar innebär nya siffror.

Det jag vill se är faktiskt det mest svenska: En utredning om hur förändringar i sexbrottslagstiftningen har påverkat

1 Antal sexbrott

2 Riskerna med det

3 allt annat någon kan komma på

Vi har ändrat lagstiftningen fler gånger och vi har fortfarande problem med serievåldtäktsmännen, Undersöka frågan om misstänkta våldtäktsanmälningar - konsekvensen. Vi dömer även unga till långa fängelsestraff som möjligen kunde ha fått andra påföljder.

För vi har ändrat lagstiftningen flera gånger utan att undersöka effekterna.

Japp, självklart kommer skruppellösa individer att försöka casha in skadestånd nu när det börjar bli känt att det inte behövs några bevis för att döma någon för våldtäkt

Låter vettigt.
Att ha en bra lägesbild vore vettigt.
Det finns till viss mån, ett exempel är studien våldtäkt :från anmälan till dom. Som gjordes precis innan samtyckeslagen. Och brå har gjort en uppföljning av samtyckeslagen.
Men jag tror att det skulle behövas en ny studie som liknar studien våldtäkt: från anmälan till dom.

I den studien så kom det fram att med den gamla lagstiftningen så skulle en bara kunna öka antalet åtalade med någon enstaka procent. Och siffrorna på antalet åtalade och dömda har ökat med 5-10 gånger mer efter samtyckeslagen.
Vilket är oroväckande.

28 procent av de som döms i dagsläget görs det enbart på muntlig bevisning. Dvs hörsägen.
I teorin så kan alla de vara oskyldigt dömda.

Ökad tröskel att ljuga i en anmälan. Det är en annan sak.