Citat:
Ursprungligen postat av
HBTKuk
Säg den glädje som varar.. Samma är det med språket. Det lever och utvecklas ständigt. Med all den utvecklingen är det naturligt att vissa ord och uttryck faller i glömska, trots att de i många fall är fantastiska. Själv har jag alltid älskat ord och språk i allmänhet, och ordspråk i synnerhet. Därför försöker jag även att aktivt dra lans för vissa ord som används allt mer sällan i modernt tal.
För många år sedan hörde jag uttrycket (som aldrig verkat existera när jag faktiskt kollat upp det) "det kan inte alltid vara honiung och åsnemjölk", med innebörden att det inte alltid kan vara frid och fröjd. Jag tänkte länge att det kanske var från bibeln men inga spår tycks finnas. Försöker använda detta vid de tillfällen det passar. Det är lite udda och har en mycket ålderdomlig charm.
Annat som jag till vardags aktivt försöker ta tillbaka är de klassiska god dag, god kväll och så vidare. En höjdare som jag verkligen tycker om är adjö. Man kan med fördel avsluta samtal och möten med ett elegeant adjö (med eftertryck). Läste även någon språkvetare som skrev att vi slutat tala med varandra. Det tyckte jag lät lite trist. I dag pratar och snackar vi människor mest. Eventuellt surrar vi lite också.
Har du några liknande exempel som du jobbar på att återinföra?
Om man nu inte pratar eller talar, det finns alternativa ord: "konversera" exempelvis. Eller att "ha verbalsamband", det senare dock oftast då de i samtalet ingående parterna befinner sig på distans från varandra.
Förutom det, varför inte återinföra pluralverb? Det förutsätter dock att det sker konsekvent, åtminstone i samma textmassa.
