Vilka ord eller uttryck försöker du aktivt "ta tillbaka"?

CP är beteckningen för "Centerpartiet", i alla fall förr. Bör återinföras!

Nu är det ju valår, om folk inte "röstar blankt", kan de skriva "CP" åtminstone. Många politiker som ställer upp 2026, oavsett partifärg är ju "CP" menar jag..

"Bänkidrottare" är/var folk som inte är idrottare men "hejar på", typ sitter och tittar på TV eller går på match som publik. Mera förr än i dag används ordet. Lite tråkigt.

-Halva Sverige verkar vara bänkidrottare. Min mor (nästan 100 idag) säger att min far sysslar bara med bänkidrott, han går faktiskt på gym, han är också nästan 100 år snart..
Tydligen funkar det med bänkidrott..

Jag förstår inte hur vi kollektivt började säga "orange" istället för "brandgul".

När jag växte upp hette det "middag" för lunchen, men det kunde också vara en finmiddag där man fick främmande. Måltiden på kvällen hette "kvällsmat". I skolan blev det ändrat och blev lunch som måltiden på dagen.

Om folk ska svära, så får de svära på svenska, inte med engelska svordomar, för de är ju så extremt begränsade.

Jag försöker inte aktivt ta tillbaka något, men när jag jobbar och talar med kunder, så försöker jag tala med slangfri svenska. Det är inte alltid lätt alla gånger (jag säger "e-post" och undviker anglicismer när jag arbetar).

"Bänkidrottare" är/var folk som inte är idrottare men "hejar på", typ sitter och tittar på TV eller går på match som publik. Mera förr än i dag används ordet. Lite tråkigt.

-Halva Sverige verkar vara bänkidrottare. Min mor (nästan 100 idag) säger att min far sysslar bara med bänkidrott, han går faktiskt på gym, han är också nästan 100 år snart..
Tydligen funkar det med bänkidrott..

Aber var det längesedan jag såg.

Det där med middag är intressant för det är naturligtvis ursprunget då det var mitt på dagen men jag undrar om kanske inte skolan förstörde det? För det hette väl lunch i skolan även för dig? Eller var kallades målet mitt på dagen i din skola? Under hela min skoltid kallades det alltid lunch och då blev det helt enkelt så. Varför man ändrade om kvällsmål till middag är dock ännu konstigare.

Som med så mycket annat handlar det om hur man säger något. Jag tycker att farväl låter betydligt mer dramatiskt och avskedsbrevigt, i så fall.

Påminde mig:
Soffakrigare - folk som sitter i soffan bredvid TV:n eller bakom skärmen och hejar på olika krigsoperationer. (oftast är de säkra att de aldrig kommer att bli inkallade till arme' av någon anledning: ålder, hälsoproblem, status... )

Det hette lunch. Vi hade frukostrast mellan där vi började och innan lunchen, men vi åt ju frukost hemma.