Citat:
Suveränt, tack.
Frågan är inte helt enkel och generellt så finns det mycket missuppfattningar kring retroaktiv lagstiftning/rättstillämpning, så även i denna tråden. Men skall försöka svara så bra jag kan:
Säkerhetsförvaring
Om man börjar med säkerhetsförvaring så är detta en lag som träder i kraft i mars alternativt april 2026. Påföljden skall främst rikta sig mot grova återfallsförbrytare eller seriebrottslingar (likt Hagamannen, Nytorgsmannen och Gryningspyromanen). Vid säkerhetsförvaring skall domstolen fastställa en minimitid (minst 4 års fängelse) och en maxtid som kommer att vara 4-6 år utöver minimitiden (dvs en maxtid på minst 10 år och max 24 år). När denna tid passerat så kan åklagare, i särskilda fall där återfallsrisken är hög, ansöka om att förlänga maxtiden med 3 år (åt gången). Denna ansökan skall då prövas av domstol. Med andra ord så kommer säkerhetsförvaring inte nödvändigtvis vara inlåsning livet ut. Man kommer få en ramtid och när denna tiden är slut så är tanken att man skall få komma ut. Att straffet därefter KAN förlängas med 3 år (åt gången) kräver ju att en åklagare faktiskt anser att detta behövs, att det föreligger hög återfallsrisk samt att domstolen beslutar att straffet skall förlängas. I detta fallet är säkerhetsförvaring en ickefråga. Detta eftersom att personer som begår, eller återfaller i, mord fortsatt kommer dömas till vanliga fängelsestraff. Säkerhetsförvaring skall alltså inte ersätta livstidsstraffet och heller inte anses vara ett högre/hårdare straff än livstid. Ser man dessutom till fallet där han dömdes för Medhjälp till människorov så var ju det varken ett återfall i brott eller seriebrottslighet. Så jag anser att säkerhetsstraff inte ens kan tillämpas på denna gärningsmannen - oavsett retroaktiv rättstillämpning eller ej.
Säkerhetsförvaring och retroaktiv rättstillämpning
Om man ser till Regeringsformen och Brottsbalkens bestämmelser om retroaktiv rättstillämpning så anges ett förbud mot att döma någon till straff för en gärning som inte var straffbelagd när den begicks, och heller inte döma någon till en påföljd som inte hade lagfart när brottet begicks. Dock finns undantag i fall där det handlar om en ny påföljd som anses lindrigare, dvs mer fördelaktig för den dömde, för då får den lagstiftningen tillämpas retroaktivt. I just detta fallet så hade ju säkerhetsförvaring kunnat var mer fördelaktigt än ett livstidsstraff (läs ovan) men då har jag också poängterat att den påföljden med all sannolikhet inte kan tillämpas på denna gärningsmannen (läs ovan). Men ser man till de flesta andra fall så hade ju säkerhetsförvaring varit en påföljd som definitivt inte skulle vara lindrigare, eller mer fördelaktigare för den dömde, vilket gör att den påföljden inte får tillämpas retroaktivt. Därför är mitt svar att säkerhetsförvaring inte kommer kunna tillämpas i efterhand.
Andra lagändringar och retroaktiv rättstillämpning
Fr.o.m 1 januari 2026 så kom ju andra lagändringar med bäring på detta fallet. Detta handlar om 3/4dels villkorlig frigivning (istället för 2/3dels), att ansökan om att få ett livstidsstraff tidsbestämt får göras tidigast efter 12 år (istället för 10 år) samt att villkorlig frigivning kan skjutas upp i fall där det föreligger konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet (OBS! skall inte blandas ihop med säkerhetsförvaring). Dessa lagändringar kommer att tillämpas "retroaktivt" på så sätt att det avser alla som dömts efter 1 januari 2026, oavsett när brottet begicks. Med andra ord kommer gärningsmannen i detta fallet omfattas av dessa lagändringar. Att just frågor kring straffverkställighet inte träffas av förbudet mot retroaktiv rättstillämpning handlar främst om att frågor kring t ex frigivning, permissioner, frigång osv. inte har någon korrelation med tidpunkten för själva brottet. För att leva upp till förutsebarhetskraven så brukar man därför vid sådana här lagändringar implementera lagändringen successivt eller ha s.k övergångsbestämmelser, vilket man alltså gjort här.
/Jag hoppas jag varit tydlig.
Säkerhetsförvaring
Om man börjar med säkerhetsförvaring så är detta en lag som träder i kraft i mars alternativt april 2026. Påföljden skall främst rikta sig mot grova återfallsförbrytare eller seriebrottslingar (likt Hagamannen, Nytorgsmannen och Gryningspyromanen). Vid säkerhetsförvaring skall domstolen fastställa en minimitid (minst 4 års fängelse) och en maxtid som kommer att vara 4-6 år utöver minimitiden (dvs en maxtid på minst 10 år och max 24 år). När denna tid passerat så kan åklagare, i särskilda fall där återfallsrisken är hög, ansöka om att förlänga maxtiden med 3 år (åt gången). Denna ansökan skall då prövas av domstol. Med andra ord så kommer säkerhetsförvaring inte nödvändigtvis vara inlåsning livet ut. Man kommer få en ramtid och när denna tiden är slut så är tanken att man skall få komma ut. Att straffet därefter KAN förlängas med 3 år (åt gången) kräver ju att en åklagare faktiskt anser att detta behövs, att det föreligger hög återfallsrisk samt att domstolen beslutar att straffet skall förlängas. I detta fallet är säkerhetsförvaring en ickefråga. Detta eftersom att personer som begår, eller återfaller i, mord fortsatt kommer dömas till vanliga fängelsestraff. Säkerhetsförvaring skall alltså inte ersätta livstidsstraffet och heller inte anses vara ett högre/hårdare straff än livstid. Ser man dessutom till fallet där han dömdes för Medhjälp till människorov så var ju det varken ett återfall i brott eller seriebrottslighet. Så jag anser att säkerhetsstraff inte ens kan tillämpas på denna gärningsmannen - oavsett retroaktiv rättstillämpning eller ej.
Säkerhetsförvaring och retroaktiv rättstillämpning
Om man ser till Regeringsformen och Brottsbalkens bestämmelser om retroaktiv rättstillämpning så anges ett förbud mot att döma någon till straff för en gärning som inte var straffbelagd när den begicks, och heller inte döma någon till en påföljd som inte hade lagfart när brottet begicks. Dock finns undantag i fall där det handlar om en ny påföljd som anses lindrigare, dvs mer fördelaktig för den dömde, för då får den lagstiftningen tillämpas retroaktivt. I just detta fallet så hade ju säkerhetsförvaring kunnat var mer fördelaktigt än ett livstidsstraff (läs ovan) men då har jag också poängterat att den påföljden med all sannolikhet inte kan tillämpas på denna gärningsmannen (läs ovan). Men ser man till de flesta andra fall så hade ju säkerhetsförvaring varit en påföljd som definitivt inte skulle vara lindrigare, eller mer fördelaktigare för den dömde, vilket gör att den påföljden inte får tillämpas retroaktivt. Därför är mitt svar att säkerhetsförvaring inte kommer kunna tillämpas i efterhand.
Andra lagändringar och retroaktiv rättstillämpning
Fr.o.m 1 januari 2026 så kom ju andra lagändringar med bäring på detta fallet. Detta handlar om 3/4dels villkorlig frigivning (istället för 2/3dels), att ansökan om att få ett livstidsstraff tidsbestämt får göras tidigast efter 12 år (istället för 10 år) samt att villkorlig frigivning kan skjutas upp i fall där det föreligger konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet (OBS! skall inte blandas ihop med säkerhetsförvaring). Dessa lagändringar kommer att tillämpas "retroaktivt" på så sätt att det avser alla som dömts efter 1 januari 2026, oavsett när brottet begicks. Med andra ord kommer gärningsmannen i detta fallet omfattas av dessa lagändringar. Att just frågor kring straffverkställighet inte träffas av förbudet mot retroaktiv rättstillämpning handlar främst om att frågor kring t ex frigivning, permissioner, frigång osv. inte har någon korrelation med tidpunkten för själva brottet. För att leva upp till förutsebarhetskraven så brukar man därför vid sådana här lagändringar implementera lagändringen successivt eller ha s.k övergångsbestämmelser, vilket man alltså gjort här.
/Jag hoppas jag varit tydlig.
Dock låter det som att Säkerhetsförvaring blir ganska tandlöst. Det kommer alltså fortsatt släppas ut människor ur fängelse där allas eniga bedömning är att de har mycket hög risk för att begå nya grova våldsbrott.
