Citat:
Ursprungligen postat av
gfys
Har du försökt förklara det fetade för någon som behandlar dig illa (pga underliggande avundsjuka eller svartsjuka)?
Jag har försökt.
En del människor är villiga att gå rätt långt för att göra skit för andra.
Utöver avundsjuka och svartsjuka tror jag det även kan handla om kontrollbehov.
Man kan inte förklara rätt och fel för människor eftersom de själva vet vad det är och även vad de gör. Tar du upp något någon gått toklångt fel i och pga avund- och svartsjuka så klämmer de fram tårar och gör dem själva till offer.
Både män som kvinnor gråter för att spela svaga mot dig men de kan även njuta i fulla drag när det är du som gråter av smärta och att allt är för mycket.
Jag vet att jag inte behöver förklara för människor vad de gjort för fel eftersom de är medvetna om det när de istället springer runt och hittar på falska offerhistorier till andra för att inte riskera attt någon tar mitt parti.
Jag värderar
väldigt hårt vad människor gör för att hjälpa mig ur de
verkliga problem jag har. Inte skit de hittar på för att undvika riktigt agerande.
Om du borde ha stått upp för mig i rättsalen så kan du inte skjutsa mig några gånger till affären för att vi ska vara kvitt. På den nivån i livet befinner jag mig. Ser du min utsatta situation och agerar skadligt för mig eller inte agerar överhuvudtaget, då vet jag att du är min
fiende. Jag skitrr sedan fullständigt i om du låtsas vara
martyr, godhjärtad eller en hjälpsam samarit. Goda människor gör rätt, när de själv inte tjänar på det. Onda människor har hela tiden sin egen vinst i fokus.
Jag behöver inte förklara rätt och fel för människor eftersom hela världen, har visat den rätt och fel från att de var barn.
Jag utgår ifrån att jag endast för barn, ska behöva förklara grundläggande saker av rätt och fel, varför vi inte gör vad som helst mot varandra som människor och gör moraliska uttalanden i syftet att lära ut rätt och fel.
För en människa som gjort saker som är mycket illa kan jag inte behöva säga att det de gjort i syfte att skada, orsakat en skada. Många tror att det är först vid konfrontation som det de gjort får en negativ klang. När de själva ställs till svars. De gråter inte för att de ångrar sig eller att man missuppfattat vad de gör utan för att de vet att andra människor gråter när det gör ont och imiterar dem.
Förlusten av förmåner eller risken att få socialt obehag, är inte likvärdigt med ånger. Ånger känner man redan utan konfrontation om man gjort något fel.
Mina relationer går inte att laga. Inte för att mina reaktioner varit för stora utan för att det aldrig förekommit genuin ånger från människor omkring mig. Jag kan prata oavbrutet. Jag hade aldrig tilldelats syndabockspositionen om inte människor haft en likgiltighet för allt som drabbat mig. Om jag berättar och de ändå inte gör något som är till min fördel, så berättar det allt om varför de människorna inte bör vara i mitt liv. För medkänsla är inte en inaktiv sak man sägdr till andra människor att man har för något. Den kräver goda handlingar. Utan goda handlingar finns ingen medkänsla, empati eller något av positivt värde i en relation mellan människor. Relationen bygger då på egoism och självkärlek vidare till ignorans och likgiltighet.