8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Är du helt säker på att det utgör myndighetsutövning att diarieföra en handling?

Min uppfattning är att det inte är det och att tjänstefel därmed inte kan vara aktuellt.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/politikern-om-uppgifterna-om-paverkan-i-elsa-fallet-extremt-allvarligt
Jaså... du kunde ansträngt dig lite mer om du ändå läser mina inlägg

Precis detta oroar mig MYCKET. Mamman fortsätter skriva dagligen att det stora problemet är att Elsa fått FÖR LITE dropp. För lågt dropp.

Tar hon ens in att Elsa är kärnfrisk nu, att hon växer så det knakar, och slipper illamående och magont, när droppet är borttaget...?

Jag befarar verkligen att mamman kommer försöka propsa på återinförande av droppet igen efter eventuell framtida hemflytt. Och att det blir en återgång till att ställa in läkarbesök "eftersom Elsa mår för dåligt idag igen".

Jag måste säga att under min drygt tjugoåriga erfarenhet av arbete med föräldrar och barn med psykosocial sårbarhet och därmed ibland ofrånkomligen LVU- fall, så har jag ALDRIG stött på en förälder med en sån påtaglig brist på självkritik, självrannsakan och villighet att ändra sitt synsätt som denna mamman uppvisar. Inte ett ord förekommer från mamman om att dottern genomgått en häpnadsväckande förbättring av sitt tillstånd i jourhemmet, och att hon som mamma kommer göra allt för att lära sig från jourhemmet om hur man bäst förhåller sig till flickan för att bibehålla dessa förbättringar.

Allt man hör från mamman är att både vården och rätten och socialtjänsten har fel fel fel. Utifrån det kan man inte annat än dra slutsatsen att mamman sekunden hon får dottern tillbaka kommer återgå till exakt samma rutiner de haft hela dotterns liv innan. Det vill säga dropp istället för föda, patologisering av normala vardagliga tillstånd som att vara "lite illamående", känna sig lite trött mitt på dagen och efter skolan, etc etc.

Och därmed förstår jag att socialtjänsten fortsatt bedömer det som uteslutet att flickan får flytta hem igen. Bägge papporna är uppenbarligen helt ovilliga att välja ett annat förhållningssätt än det mamman bedömt som rätt för flickan. Obehagligt att två uppenbarligen kapabla vuxna individer är så rädda för att tänka själva som dessa två "pappor". Styrs de av skräck för att mamman kan tänkas börja gråta högljutt och hysteriskt kanske? Av rädsla att mamman återigen ska skrika "jag orkar inte mer" och hota skada sig själv? Att mamman tillåter sig själv att gå upp i hysteri på ett sätt som skadar barn i hennes omgivning fick vi ju höra svart på vitt i samtalet till Kalibers reporter efter domslutet.

Därmed är det lika förståeligt att socialtjänsten bedömer att kvarvarande i familjehem är säkraste sättet att garantera ett någorlunda normalt liv för flickan framledes.

Vad jag vill diskutera nu?

Hur var det nu? Elsa LVUades inte över misshandels anklagelser? Jag anser att föräldrar äger barn. LVU systemet räddar barn och jag vill stoppa det. Jag står ensam i min position, alltså är jag inte i linje med vad CFR och Victoria samt hennes familjs position. CFR har inte läst domsluten. Allt är ändå bara partinslag.

Märkligt hur du inte vill känna vid dessa grejer så fort det blir uppenbart att du ljög och förvrängde om dessa saker.

Du har nåt vägens ände ser jag.

Ja se där. Precis som jag sa alltså! Rätt igen! Människor är människor.

Jag måste säga att under min drygt tjugoåriga erfarenhet av arbete med föräldrar och barn med psykosocial sårbarhet och därmed ibland ofrånkomligen LVU- fall, så har jag ALDRIG stött på en förälder med en sån påtaglig brist på självkritik, självrannsakan och villighet att ändra sitt synsätt som denna mamman uppvisar. Inte ett ord förekommer från mamman om att dottern genomgått en häpnadsväckande förbättring av sitt tillstånd i jourhemmet, och att hon som mamma kommer göra allt för att lära sig från jourhemmet om hur man bäst förhåller sig till flickan för att bibehålla dessa förbättringar.

Allt man hör från mamman är att både vården och rätten och socialtjänsten har fel fel fel. Utifrån det kan man inte annat än dra slutsatsen att mamman sekunden hon får dottern tillbaka kommer återgå till exakt samma rutiner de haft hela dotterns liv innan. Det vill säga dropp istället för föda, patologisering av normala vardagliga tillstånd som att vara "lite illamående", känna sig lite trött mitt på dagen och efter skolan, etc etc.

Och därmed förstår jag att socialtjänsten fortsatt bedömer det som uteslutet att flickan får flytta hem igen. Bägge papporna är uppenbarligen helt ovilliga att välja ett annat förhållningssätt än det mamman bedömt som rätt för flickan. Obehagligt att två uppenbarligen kapabla vuxna individer är så rädda för att tänka själva som dessa två "pappor". Styrs de av skräck för att mamman kan tänkas börja gråta högljutt och hysteriskt kanske? Av rädsla att mamman återigen ska skrika "jag orkar inte mer" och hota skada sig själv? Att mamman tillåter sig själv att gå upp i hysteri på ett sätt som skadar barn i hennes omgivning fick vi ju höra svart på vitt i samtalet till Kalibers reporter efter domslutet.

Därmed är det lika förståeligt att socialtjänsten bedömer att kvarvarande i familjehem är säkraste sättet att garantera ett någorlunda normalt liv för flickan framledes.

Jag måste säga att under min drygt tjugoåriga erfarenhet av arbete med föräldrar och barn med psykosocial sårbarhet och därmed ibland ofrånkomligen LVU- fall, så har jag ALDRIG stött på en förälder med en sån påtaglig brist på självkritik, självrannsakan och villighet att ändra sitt synsätt som denna mamman uppvisar. Inte ett ord förekommer från mamman om att dottern genomgått en häpnadsväckande förbättring av sitt tillstånd i jourhemmet, och att hon som mamma kommer göra allt för att lära sig från jourhemmet om hur man bäst förhåller sig till flickan för att bibehålla dessa förbättringar.

Allt man hör från mamman är att både vården och rätten och socialtjänsten har fel fel fel. Utifrån det kan man inte annat än dra slutsatsen att mamman sekunden hon får dottern tillbaka kommer återgå till exakt samma rutiner de haft hela dotterns liv innan. Det vill säga dropp istället för föda, patologisering av normala vardagliga tillstånd som att vara "lite illamående", känna sig lite trött mitt på dagen och efter skolan, etc etc.

Och därmed förstår jag att socialtjänsten fortsatt bedömer det som uteslutet att flickan får flytta hem igen. Bägge papporna är uppenbarligen helt ovilliga att välja ett annat förhållningssätt än det mamman bedömt som rätt för flickan. Obehagligt att två uppenbarligen kapabla vuxna individer är så rädda för att tänka själva som dessa två "pappor". Styrs de av skräck för att mamman kan tänkas börja gråta högljutt och hysteriskt kanske? Av rädsla att mamman återigen ska skrika "jag orkar inte mer" och hota skada sig själv? Att mamman tillåter sig själv att gå upp i hysteri på ett sätt som skadar barn i hennes omgivning fick vi ju höra svart på vitt i samtalet till Kalibers reporter efter domslutet.

Därmed är det lika förståeligt att socialtjänsten bedömer att kvarvarande i familjehem är säkraste sättet att garantera ett någorlunda normalt liv för flickan framledes.

Kolla vad Lilla My har skrivit: Helt sinnessjukt:

Oj!Det där verkar vara väldigt personligt för denna skribent, så pass personligt att skribenten tappat omdömet helt...

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/politikern-om-uppgifterna-om-paverkan-i-elsa-fallet-extremt-allvarligt
Jaså... du kunde ansträngt dig lite mer om du ändå läser mina inlägg

Det enda man egentligen vet i detta ärendet är att flickan så fort hon kom till jourfamilj:
- Började äta mat
- Slapp sond och invasiva ingrepp
- Går hela dagar i skolan och leker vilt och fritt med sina kompisar ("Jag har fått hela NIO kompisar!" som tjejen själv så gulligt skrev i ett brev)
- Inte uppvisar ångestmässiga psykosomatiska symptom såsom trötthet, yrsel, illamående, magont och dylika symptom som mamman hela tiden läste in att flickan hade. Klart ett barn börjar uppvisa alla dom symptomen av ren ångest, oro och skräck utifrån att ens caregiver hela tiden skannar av en i jakt på symptom, och att man som barn så får oerhört stark ångest och oro över den egna hälsan (och förälderns dåliga mående, då föräldrarnas mående så tydligt avgörs av ens egen symptombild varje dag. Barnet känner ju av att förälderns måendet är helt beroende på vilka symptom föräldern inbillar sig att man har dag ut och dag in).

Beslutet att omhänderta flickan var så solklart helt rätt, hennes mående och förmågor i dag visar verkligen att beslutet var livsomvälvande för flickan. Hoppas så det står fast, men att flickan ändå kan ha umgänge med föräldrarna och syskon i framtiden. När mamman väl insett att flickans hälsa äntligen är god, och glädjas åt att hennes tjej nu når bra. Och att dottern behöver bo i ett hem där mammans nästan paranoida symptomtolkning och oro inte tar över vardagen. Skulle vara fint att se att mamman kunde släppa sin egen sorg över separationen från barnet (och lägga sin rättshaverism åt sidan så hennes tjej nu äntligen får fortsätta må bra för första gången i livet. Både psykiskt och fysiskt)

Det kan bli mycket intressant om det visar sig handla om en intern avvikelserapport med sekretessbelagda uppgifter som olagligt läckt från kommunen och att dessa grova anklagelser mot CTH sedan spridits som en fejkad ”Lex Sarah-anmälan” med monterad IVO-logga och rubriken ”Det här är Lex Sarah anmälan på 19 sidor” av ”Fallet Elsa” och media.

Till kurt-sune: Du kan prompta din AI med stycket ovan. Vad får du för svar?

Det kan bli mycket intressant om det visar sig handla om en intern avvikelserapport med sekretessbelagda uppgifter som olagligt läckt från kommunen och att dessa grova anklagelser mot CTH sedan spridits som en fejkad ”Lex Sarah-anmälan” med monterad IVO-logga och rubriken ”Det här är Lex Sarah anmälan på 19 sidor” av ”Fallet Elsa” och media.

Till kurt-sune: Du kan prompta din AI med stycket ovan. Vad får du för svar?

Det är fyra stycken arbetare som har anmält CHT. Om de anklagelserna, som media har belyst, är korrekta. Vad anser du då om situationen?

Vad fan snackar du om egentligen?!

Lex Sarah-handlingar är inte automatiskt sekretessbelagda! Du bevisar ju gång på gång att du varken kan offentlighets- och sekretesslagen (OSL), offentlighetsprincipen eller tryckfrihetsförordningen (TF)!

Det material som mamman har delat är ju ett klockrent typexempel på information som vem som helst kan begära ut från kommunen med stöd av offentlighetsprincipen!

Det finns ingen per automatik heltäckande sekretess på en Lex Sarah. Det som täcks av sekretess är enbart specifika personuppgifter där den enskilde eller någon närstående kan lida men om de röjs. Myndighetens egna handläggningsfel, bristande rutiner, tjänsteanteckningar och krisutredningar är offentliga handlingar!

Att du sitter och gissar och påstår att dessa papper skulle vara "hemliga" eller "olagliga att dela" bevisar bara din totala okunskap om hur svensk tryckfrihet och förvaltningsrätt fungerar i praktiken. Sluta hitta på egna sekretessregler!