Citat:
Du blir bara mer och mer desperat i dina inlägg, det du skriver har precis noll med detta fall att göra! Jag tror att dom flesta här nu ser vad du är för en person... Det är såna som du och Carina Toro Hartman som barnen behöver skyddas från!
Vi alla har förstått att du inte har en aning om hur handläggningen går till.
Ungefär så här ser det ut.
Vid en inkommen orosanmälan görs en bedömning om det finns någon substans i anmälan. Är det något man väljer att titta vidare på så tas en inledande kontakt med VH. Om det inkommer oro som handlar om en akut risk för barnet och dessutom från en annan myndighet får den av uppenbara skäl en annan tyngd än en anonym oprecis anmälan som rör att ett barn har smutsiga kläder på sig.
Är det tillräckligt stark oro och om omständigheter som kan få stora konsekvenser för barnet händer det att man tar den anmälande myndighetens uppgifter för gott. För att skydda barnet.
Så här långt är det tjänstepersoner som hanterar frågan och upprättar förslag till beslut. Detta förslag har sedan nämndens ordförande eller annan utpekad person i nämnden stöd direkt i lag att fatta beslut om.
Det händer säkert att någon modig politiker går emot förslaget till beslut men särskilt vanligt är det inte. Förmodligen mer sällan än en gång av hundra skulle jag gissa.
Politiker, på högerkanten mer än andra, tycks driva en agenda som går ut på att de genom att de genom att vara just politiker har någon slags gudomlig förmåga att fatta mer korrekta beslut i detaljfrågor i myndighetsutövning än andra trots att de egentligen vanligen saknar närmare kunskap på området. Syftet med att besluten fattas på politisk nivå är demokratiska och för att trygga rättsäkerheten, inte av kompetensskäl.
Det kan gå ett par timmar från orosanmälningarna inkommer tills dess att beslut måste fattas.
Ni får givetvis tycka att det är fel, men det har räddat många barn.
Ungefär så här ser det ut.
Vid en inkommen orosanmälan görs en bedömning om det finns någon substans i anmälan. Är det något man väljer att titta vidare på så tas en inledande kontakt med VH. Om det inkommer oro som handlar om en akut risk för barnet och dessutom från en annan myndighet får den av uppenbara skäl en annan tyngd än en anonym oprecis anmälan som rör att ett barn har smutsiga kläder på sig.
Är det tillräckligt stark oro och om omständigheter som kan få stora konsekvenser för barnet händer det att man tar den anmälande myndighetens uppgifter för gott. För att skydda barnet.
Så här långt är det tjänstepersoner som hanterar frågan och upprättar förslag till beslut. Detta förslag har sedan nämndens ordförande eller annan utpekad person i nämnden stöd direkt i lag att fatta beslut om.
Det händer säkert att någon modig politiker går emot förslaget till beslut men särskilt vanligt är det inte. Förmodligen mer sällan än en gång av hundra skulle jag gissa.
Politiker, på högerkanten mer än andra, tycks driva en agenda som går ut på att de genom att de genom att vara just politiker har någon slags gudomlig förmåga att fatta mer korrekta beslut i detaljfrågor i myndighetsutövning än andra trots att de egentligen vanligen saknar närmare kunskap på området. Syftet med att besluten fattas på politisk nivå är demokratiska och för att trygga rättsäkerheten, inte av kompetensskäl.
Det kan gå ett par timmar från orosanmälningarna inkommer tills dess att beslut måste fattas.
Ni får givetvis tycka att det är fel, men det har räddat många barn.
Ondskefulla väsen tror jag bestämt att Markus Allard kallar er