8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Föräldrarna la upp Ensolutions delgranskning på sin facebook-sida "Elsas rätt!" nu.

Jag gjorde en liten analys på densamma:

Ensolution-utredningen sågar familjehemsvården – Hela systemfelet svart på vitt

Den oberoende delrapporten från Ensolution (Genomlysning familjehemsvården i Örebro kommun, feb 2026) sätter fingret på exakt de strukturella haverier som påtalats. Det handlar inte om enskilda "olycksfall i arbetet", utan om ett genomartat systemfel där barns rättigheter och rättssäkerhet sätts ur spel.

Återföreningsplaner saknas helt: Aktgranskningen visar att mål för hemtagning eller återförening ofta otydliggörs eller saknas helt. Placeringar blir slentrianmässigt permanenta "uppväxtplaceringar" där barn och föräldrar lämnas utan riktning.

Moment 22 och "bristande insikt": När föräldrar frågar vad de behöver göra för att få hem sina barn får de inga svar. När de begär hemtagning tolkas det som att de "saknar insikt" – en klassisk rävsax där föräldrarnas kamp för sina barn straffas.

Repressiv och restriktiv umgängeskultur: Umgängesbegränsningar används som rutin och "riskhantering" i stället för stöd. Barns reaktioner efter umgängestillfällen tolkas systematiskt som skäl för att minska kontakten ytterligare, i stället för att analyseras sakligt.

Klipp-och-klistra-dokumentation: Utredningen avslöjar "mycket återgivning men lite analys". Dokumentationen består ofta av kopierade texter från tidigare överväganden och uppföljningar via telefon, vilket gör att barnet blir administrativt osynligt och rättssäkerheten raseras.

Ovilja att ompröva beslut: Det saknas en fungerande "omprövningsmotor" i organisationen. Kultur och rädslor gör att man hellre fortsätter på en felaktig insats än att byta kurs och erkänna tidigare brister.

Rapporten bekräftar att placeringar drivs av myndighetens egna rutiner, arbetsbelastning och bristande metodik: helt i konflikt med Socialtjänstlagens krav på barnets bästa, kontinuitet och rätt till sitt biologiska nätverk.

Jag tänker mig att det även är svårt att sätta en formell återföreningsplan innan ärendet är fullt medicinskt utrett i denna typ av situation.

Men helt ärligt så vet jag inte vad som är standard i denna typ av ärende avseende den frågan.

Ja, precis och mitt i en brinnande valrörelse!

Normalt sett så brukar ju socialtjänsten komma undan med sådant här bakom sina sekretessmurar, men den här gången blev det öppna stridigheter internt! Handläggarna kunde helt enkelt inte hålla tyst längre när de såg vad som pågick. Oerhört starkt och helt rätt gjort av dem!

Det är ju helt jävla sjukt att CTH så sent som i april i år fortsatte sin desperata MbP-kampanj mot mamman. Det säger precis allt vi behöver veta, och det bekräftar exakt allt som vi trott från första stund!

Den där påstådda "omsorgsbristen" som de plötsligt började svamla om var ingenting annat än en ren ursäkt! En hittepå-anledning för att till varje pris hålla Elsa fortsatt tvångsomhändertagen och mörka sanningen, enbart för att undvika en total politisk katastrof mitt under brinnande valrörelse!

När politisk prestige och makthunger väger tyngre än ett barns rätt till sin familj och grundläggande rättssäkerhet, då har systemet kraschat totalt. Det är en enorm skandal!

Förstår inte riktigt vad du menar. Du menar att hon själv dröjde med att anmäla vården och att det hade kunnat sluta annorlunda om hon gjort det tidigare? Möjligtvis. Det hade tvingat vården att se över händelseförloppet och det hade möjligtvis kunnat förändra läget.

Vården var de som tyckte skeendet var avvikande. Istället för att dra det för långt i försök att bibehålla allians så borde de ha dragit upp situationen i ljuset tidigare.

Att lyfta upp situationen till ljuset för externa granskare var det som var nödvändigt. Vem som än skulle ha tagit initiativ spelar i praktiken ingen större roll.

Mem vården har ett ansvar att agera vid oro. Däri ligger skillnaden.

Förstår inte riktigt vad du menar. Du menar att hon själv dröjde med att anmäla vården och att det hade kunnat sluta annorlunda om hon gjort det tidigare? Möjligtvis. Det hade tvingat vården att se över händelseförloppet och det hade möjligtvis kunnat förändra läget.

Vården var de som tyckte skeendet var avvikande. Istället för att dra det för långt i försök att bibehålla allians så borde de ha dragit upp situationen i ljuset tidigare.

Att lyfta upp situationen till ljuset för externa granskare var det som var nödvändigt. Vem som än skulle ha tagit initiativ spelar i praktiken ingen större roll.

Mem vården har ett ansvar att agera vid oro. Däri ligger skillnaden.

LSS-ansvariga har lagstadgad skyldighet (LSS 24 b §) att agera vid missförhållanden:

Den som fullgör uppgifter i verksamhet enligt lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får eller som kan komma ifråga för insatser enligt sådan lagstiftning.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1993387-om-stod-och-service-till-vissa_sfs-1993-387/#P24b

Så snart mamman upplevt missförhållandet att vården inte fungerade hade hon som LSS-utförare skyldighet att GENAST rapportera detta.

Den mottagande vårdgivaren är skyldig att diarieföra, utreda och analysera händelsen i sin egen verksamhet samt återkoppla vilka åtgärder som vidtas för att felet inte ska upprepas.

Av vad som framkommit har denna kritiska samverkansprocess inte fungerat. Barnets snabba förbättring i jourhemmet pekar på hur allvarliga konsekvenserna blir när avvikelsehanteringen och kommunikationen mellan parterna fallerar.

Ok.

Men vad tog det så lång tid för vården att anmäla för då?

Jag förstår inte frågan. Mitt inlägg handlar om LSS-ansvarigas skyldigheter. Om vården upplevt oro tidigare men inte kommunicerat detta är det ett mycket allvarligt fel men en annan frågeställning.

Ja, vården har liknande skyldigheter.

Vad kom inte motsvarande anmälning in mot föräldrarna över misskötseln av deras LSS-uppdrag för.

Här kan jag bara spekulera (inte ”ljuga”) utifrån vad som framkommit.

Det har framkommit att det var Lars Ekstav som var kontaktpersonen mot specialistvården i Uppsala. Doktorn får rätta mig om jag har fel men jag ser det som ett vanligt upplägg att lokalt ansvarige läkare är kontaktpersonen och att specialistvården på ett annat sjukhus utgör ett stöd i bakgrunden.

Min teori (inte ”lögn) är att kommunikationen har begränsats till samverkan mellan mamman och Lars Ekstav och att ingen av dem, av ännu okända skäl, har valt att rapportera avvikelser.

När avvikelser inte registreras finns ingenting för vårdgivaren att agera på.

Vad som hände sen skulle vara intressant att diskutera men det har hittills varit fullständigt omöjligt i denna totalt förstörda tråd…

Så vad förhåller du inte likvärdigt jämnt emot Victoria för då?

Jag förstår inte alls vad du menar. Jag är också extremt trött på alla beskyllningar från dig så jag har noll tolerans kvar. Förklara vad du menar på ett begripligt sätt.

Här kan jag bara spekulera (inte ”ljuga”) utifrån vad som framkommit.

Det har framkommit att det var Lars Ekstav som var kontaktpersonen mot specialistvården i Uppsala. Doktorn får rätta mig om jag har fel men jag ser det som ett vanligt upplägg att lokalt ansvarige läkare är kontaktpersonen och att specialistvården på ett annat sjukhus utgör ett stöd i bakgrunden.

Min teori (inte ”lögn) är att kommunikationen har begränsats till samverkan mellan mamman och Lars Ekstav och att ingen av dem, av ännu okända skäl, har valt att rapportera avvikelser.

När avvikelser inte registreras finns ingenting för vårdgivaren att agera på.

Vad som hände sen skulle vara intressant att diskutera men det har hittills varit fullständigt omöjligt i denna totalt förstörda tråd…