Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Tja, med logiken att alla kontakter med alla som är under inflytande av mamman är potentiellt skadliga i kombination med Lars Ekstavs bedyrande att förbättringen måste bero på frånvaron av mamman så går det att förstå. Logiken är då att socialtjänsten gjort vad de tror är bäst för Elsa utifrån vårdens expertis. (Detta betyder inte att jag försvarar agerandet.)
I omprövningen av beslutet så är jag 100% säker på att den givna förbättringen spelade en mycket stor del. Vi kan alla enbart spekulera om orsaken men en sådan tydlig förbättring gentemot den beskrivna bilden är svår att komma ifrån.
Grundpremissen att denna berodde på vårdens fel som mörklades via placering är även mycket svår att få ihop utifrån normala tillväxtkurvor. Hade dessa varit avvikande så hade det sammanfallit mycket bättre med en dylik förklaring (även om den ter sig mycket långsökt utifrån att många måste ljuga ikapp som poängterats).
Men detta var återigen efter att LVU, möjligt med förhastad grund, redan var på plats.
Min spekulation gällde mer att vi bortsåg från IS anmälan och enbart fokuserade på orosanmälningarna från de behandlande läkarna. Frågan är då om utredningshem tillsammans med pappan, då man säkerligen skulle kunna begränsa mammans+styvpappans inflytande, skulle ha varit en rimligare vårdnivå. Jag kan på ett sätt absolut se det som möjligt i den kontexten men inte när LVU redan var på plats och att man, utifrån allt vi vet , såg en positiv utveckling. Det ter sig då rimligare att låta det kvarstå för att inte riskera bakslag på något sätt.
Riktat till alla:
Så man kan absolut anklaga socialtjänsten för att ha agerat på för lösa boliner (vilket alltid är rätt att hävda i efterhand) samt att det akuta LVUt var fel. Men man kan inte förkasta att en hel del oro sannolikt var befogad och att det inte hade slutat på samma vis.
Jag har mycket svårt att se att denna situation hade kunnat sluta på annat sätt än inkoppling av soc. Felet var snarast att det inte gjordes tidigare (hur kan vi lämna därhän).