Citat:
Ursprungligen postat av
chonard
Inte alls s säkert det går ens, om ditt ex var en snygg tjej på 165 å 50 kg hur pallar man en ny med lite övervikt å mindre snygg.
Det är inte meningen att de man träffar ska se likadana ut allihop. Skifta typ, finns hur många variationer på människor som helst.
Personligen tar det väldigt lång tid för mig att komma över någon om jag trivts bra med honom eller varit mycket kär. 1 1/2 år kan det ta. Det märkliga är att man sällan bryr sig någonsin igen därefter.
Jag fäster mig lätt vid mina partners och djupt också men de jag bara dejtar tycker jag är jobbigt i tre dagar och sedan struntar jag i dem.
Jag har fortfarande svårt att komma över ett ons jag hade, när jag var lite småkär i någon annan och inte ens minns om vi hade sex (jag var full). Killen hade dessutom flickvän men hade varit mycket intensivt i min närvaro typ dagligen under lång tid innan. Brydde mig inte därefter och var först den som inte ville fortsätta något, sedan blev jag arg på honom och andra men skällde bara på honom. Tänkte väl prata med honom någon gåmg men fortsatte köra mitt eget, dejta olika snubbar, överleva och tänkte inte mer än när han ringde någon jag var hos och frågade om någon behövde skjuts till min stad men personen som fick samtalet sa nej utan att fråga mig. Kanske hennes kompis också legat med honom då han just låg runt.
Sedan dog han. Åren går och han snurrar mer i mitt huviäud än någon annan. Hittade ett gammalt konto på Poeter.se och såg igår att jag det senaste tänkt exakt samma tankar jag tänkt för på pricken 1700 dagar innan. Vilket också var redan då flera år efter att han dog.
Jäkligt konstigt det med vilka man faller för, vilka man glömmer och vilka som tar en del av ens hjärta med sig. Han var nog rätt ilsken fortfarande på mig då hans omslagsbild påminner om en dikt jag skrev just omkring perioden när vi blev osams Han var inte så skötsam så folk kollade säkert omkring mig vad jag skrev och snackade då vi blev osams just över en hatgrupp riktad mot någon annan för att jag kände att det var fel men inte reagerat innan och kollat gruppen ens, självupptagen som jag var med huvudet i min egen värld. Kanske var bilden bara en kul grej, för att han ville se lite obstinat och cool ut. Dumt att lägga upp saker om det är ritat som folk kanske aldrig ser istället för att prata ut. Ingen kan läsa tankar.
Jag vet inte ett skit om att komma över något iallafall. 🙃 Jag är säker den eller en av få som fortfarande tänker intensivt på killen. Jävligt oschysst att gå och dö när man är osams med någon man ändå håller av. Jag kanske bara inte visste riktigt djupet av det. Jag som inte ens minns natten när vi var med varandra.
Jag har alltid varit en känslig människa i grunden.