Vad tycker ni om fredsförslaget, har Ryssland vunnit?

Liksom FN-stadgans artikel 1(1), rätten till självbestämmande, som är lika grundläggande som suveränitetsprincipen. Det spelar ingen roll hur många gånger du nämner rätten till suveränitet. Båda finns i FN-stadgarna och den ena är inte underordnad den andra.

De var tvungna att ingripa för att garantera rätten till självbestämmande.


Om så blir föredrar majoriteten av ryssar det ödet. Det viktiga är att deras landsmän kan leva i frihet från ukrainskt förtryck.

Hur många procent av världens befolkning står bakom detta så kallade konsensus? 40 % i senaste omröstningen?


Och 1(2)... igen... och alla är förbundna att hjälpa Donbas och Krim i deras frihetskamp mot Ukraina.


Må ännu vara en bit från sin forna glansdagar, men mycket mer stormakt och mindre sjukt än t ex de permanenta medlemmarna Frankrike och Storbrittanien.

Alla permanenta medlemmar i säkerhetsrådet är inblandade i Ukraina och jäviga, förutom möjligen Kina - som då kan få bestämma hela saken åt de andra.

Det beror snarare på det stora antalet absurda och verklighetsfrånvända förslag från EU, vilket vi ser än idag med fredsavtalet.

Det handlar inte om en territoriell tvist, utan om rätten till självbestämmande. Därav Minskavtalet, avtalförslagen i Istanbul m.m. Minskavtalen var en fredlig väl, men Ukraina accepterande den inte.

Det var inte en oväntad konsekvens utan ett medvetet steg i ett större uppbrott mellan Ryssland och den globala eliten, initierat av Ryssland. BRICS och multipoläritet är den modell de strävar efter i stället för atlantpaktens dominans på ojämlika villkor.

Är BRICS framtiden eller obetydlig? Den som lever får se och dessa störe frågor kanske passar bättre i andra trådar.

Fint stumpan tänka sig att du hittat ett till glädjeämne, terrorattentat. Ja två saker är ju ni ryssar bra på, det ena är terror och det andra är korruption. Er egen självbild är antagligen att ni är bra på att ljuga också men det stämmer inte, ni är alltför osofistikerade och kuvade i huvet för att ljuga bra. Men som så mycket annat ni tror er bra på tror ni antagligen att ni ljuger bra.

Putin inledde ju som bekant sin karriär som diktator med verksam terror och usel lögn i karaktäristisk putinistisk stil: han lät "säkerhetstjänsten" lassa in tonvis med konstgödsel i källare på flerfamiljshus i Ryazan, en stad i ryska federationen. Sen gjorde samma "säkerhetspersonal" konstgödselbomber av detta, på order av Putin. Många hundra ryska civila dödades i explosionerna. Putin skyllde attentaten på tjetjenerna. Fråga din mamma om Ryazan-socker, Рязанский сахар.

Av detta, och en ofattbar mängd andra lögner och bedrägerier som Putin genomfört och genomför förstår vi att ett fredsavtal med Putin som part är lika meningslöst som ett fredsavtal med Hitler. En av många likheter. Fråga din mamma om Putler, Путлер.

Pratar din TV med dig?, det förklarar mycket.

Du bara svamlar in FN, du vet ingenting.

Det finns inga lösa tolkningar av folkrätten, ryssland har brutit mot den det är solklart.

Och juntan i Kiev har också brutit mot "folkrätten" så då.är de lika goda kålsupare.
Enda skillnaden är att den ena vinner kriget och det är inte han vars namn börjar på Z.
Sluta grina nu. Du bor ju ändå i Sverige eller hur?

Som många förutspådde så är liggande förslag till vidare förpassat till papperskorgen. Den här gången antagligen Witkoff med entourage blev lite för giriga ... Det är ju ingen fredsplan som förhandlas där , det är helt och hållet ett försök att skapa en affärsplan och håva in så många framtida kontrakt som möjligt .



"Witkoff-Putin talks end without breakthrough on Russia-Ukraine peace deal"

https://kyivindependent.com/us-envoy-arrives-in-moscow-for-high-stakes-talks-with-putin-on-ending-war/

Ja, precis. Rätten till självbestämmande är en av grundpelarna i FN stadgan vilket innebär att Ryssland bryter två av dessa grundpelare i internationell politik och internationellt samarbete genom sin invasion av Ukraina (olagliga sådana). Ukraina har all rätt till självbestämmande och har rätten att kunna bestämma över sitt eget öde utan att någon utomstående makt påverkar detta med våld. Därför har Ryssland alltså brutit mot två av FN:s stadgar när de attackerade Ukraina – Artikel 2 (4) och Artikel 1 (2). Och återigen, det råder en stor majoritet av världens länder, både i generalförsamlingen (143 stycken som gick emot Rysslands handling och 5 som var för Rysslands handling, 35 avstod att rösta och får betraktas som neutrala) samt säkerhetsrådet (11 fördömde attacken, 3 avstod att rösta och 1 nation, Ryssland själva, ansåg sig själva gjort rätt). Så det internationella fördömandet är enormt och Ryssland är helt och fullt ifrågasatta av en stor majoritet av världens länder. Det intressanta är att de länder som avstod att rösta faktiskt själva hade egna intressen av att upprätthålla goda kontakter med Ryssland eftersom de ville åt billig olja. Detta är egentligen inte speciellt konstigt eftersom fattiga länder har svårare att upprätthålla en moralism i sin praktiska politik, så det är värt att ha i åtanke.

När det gäller Donbass och Krims påstådda vilja till självständighet är det, som jag tidigare skrivit och som du i egenskap av en ytterst anmärkningsvärt lågintelligent idiot inte läst, ingenting som tyder på att det existerade någon större självständighetsvilja i dessa regioner före den ryska annektering och att den ryska annekteringen i sig gör att det inte föreligger någon konkret möjlighet för dem att på allvar kunna utropa självständighet. Om vi jämför Kosovo med östra Ukraina så är det brukligt att en självständighetsrörelse efter en invasion av främmande makt inte kan ske helt oproblematiskt och utan vidare. För Kosovo tog det tio år och det var aldrig under en stark yttre press utan den militära närvaron i Kosovo var extremt liten och allt skedde under FN mandat. För Donbass och Krim skedde det under en stark rysk närvaro och det skedde utan mandat från internationella observatörer, så detta så kallade ”demokratiska val” saknar helt och fullt mandat, vilket också blir tydligt när det enbart är fem (!) länder som erkänt dessa regioner som ryska (jämför med 100 som erkänt Kosovo och 157 länder som erkänt Palestina). Så redan här är vi uppe i hur lågintelligent dina påståenden om deras självständighet faktiskt är. Men vänta, det kommer mera! Vi kollar på ditt nästa resonemang om att alla stater skulle vara förbundna att hjälpa Donbass och Krim i deras fantastiska frihetskamp. Problemet här är att detta är ren nonsens (som allt annat i ditt så kallade juridiska kunnande). Det är ett fundamentalt, och dessutom bevisligen medvetet, juridiskt felsteg att hävda att det skulle finnas någon som helst juridisk förpliktelse inom ramen för FN-stadgan att "hjälpa Donbas och Krim i deras frihetskamp," en konstruktion som är totalt juridiskt nonsens och som bevisar att din förståelse för folkrätten är baserad på ren fiktion. Sanningen är att FN-stadgan, som utgör hörnstenen i hela den moderna internationella ordningen, förpliktar alla medlemsstater till det rakt motsatta, nämligen till de icke-avvikbara normerna om icke-intervention i andra staters inre angelägenheter och det absoluta förbudet mot användning av våld mot någon annan stats territoriella integritet och politiska oberoende, en princip som är kodifierad i Artikel 2(4). Att sedan försöka åberopa den internationella lagen för att rättfärdiga ett agerande som strider mot dess mest grundläggande principer är ett hyckleri som totalt underminerar Rysslands anspråk på att agera i enlighet med någon form av legal ram. Vidare måste man belysa varför ditt argument om "kollektivt försvar" fullständigt faller isär. FN-stadgans Artikel 51 – den enda artikel som tillåter en medlemsstat att använda militärt våld utan Säkerhetsrådets godkännande – är strikt reserverad för självförsvar mot en väpnad attack mot en suverän medlemsstat. Krim och Donbas var och är juridiskt sett inte suveräna medlemsstater i FN vid tidpunkten för Rysslands aggression, utan de var, och är fortfarande, internationellt erkända regioner som tillhör Ukraina. Rysslands handling var inte ett försvar av en allierad medlemsstat; det var en unilateral, oprovocerad intervention i en intern konflikt, en aggression som Ryssland därefter använde för att annexera territorium. Denna handling är inte ett "kollektivt försvar"; det är den mest flagranta formen av krig av aggression som folkrätten existerar för att förhindra. Din föreställning om att stater skulle vara förpliktade att hjälpa utbrytarregioner som är skapade av en aggressor är inte bara felaktig; det är en logik som, om den tilläts gälla, skulle legalisera permanent global anarki. Ett sådant prejudikat skulle i praktiken ge varje stormakt rätten att militärt iscensätta en secession i ett grannland genom att stödja upproriska fraktioner, och därefter invadera och annektera regionen under förevändning att man "hjälper" dem att försvara sin konstgjorda självständighet. Detta skulle fullständigt demontera principen om territorial integritet, som den internationella ordningen bygger på, och därmed eliminera all trygghet för mindre stater som har etablerade gränser, vilket är precis varför majoriteten av världens nationer (143 stater i FN:s Generalförsamling) röstade emot Rysslands annekteringar. Denna massiva röst var ett uttalat fördömande av just din felaktiga tolkning av den internationella rätten, som försöker sideställas den etablerade lagen med en aggressors bekväma önskemål. Det juridiska systemet har historiskt sett alltid varit extremt restriktivt med att tillåta secession, just för att undvika denna typ av destabilisering. Utöver fallet med avkolonisering har folkrätten en nästan total bias för bevarandet av etablerade stater, vilket bekräftas i FN:s Deklaration om Vänskapliga Förbindelser, som uttryckligen förbjuder alla handlingar som syftar till att "splittra eller försämra en suverän och oberoende stats territoriella integritet." Donbass och Krim faller inte under avkolonisering, och Ryssland har inte lyckats bevisa att Ukraina begått de massiva människorättsbrott (som folkmord eller etnisk rensning i Srebrenica-skala) som i sällsynta fall har åberopats som grund för en remedial secession. Därför har varken Ryssland, Donbass, eller Krim någon legal grund för sitt agerande. De har ingen juridisk legitimitet, och den enda realpolitiska sanningen är att Ryssland var alltför svagt för att vinna kriget på egen hand och därmed tvingas till en förhandlingslösning med den globala hegemonen. Därför är det faktum att du konsekvent försöker använda en falsk juridisk tolkning för att dölja Rysslands aggression inte bara en intellektuell ohederlighet, utan ett bevis på hur desperat Rysslands position är när de måste förlita sig på sådana genomskinliga lögner. Den dag Ryssland tvingas respektera folkrätten, den dagen tvingas Ryssland omedelbart dra tillbaka sina styrkor från hela det ockuperade ukrainska territoriet.

Stormaktsstatus i 2000-talet definieras av förmågan till innovation och självförsörjning inom halvledare, avancerad mjukvara och precisionsmaskiner. Ryssland har på ett katastrofalt sätt misslyckats med att upprätthålla denna suveränitet, och sanktionerna har blottlagt en total kollaps i landets inhemska högteknologiska tillverkning. Ryssland har tvingats vända sig till Kina för att importera kritiska dubbelanvändningstekniker, såsom mikrochips och elektronik för militära system och civil flygindustri. Detta är inte ett partnerskap på lika villkor; det är ett strukturellt underkastande där Ryssland har reducerats till att vara en råvaruleverantör i utbyte mot grundläggande teknologi. Frankrike och Storbritannien, däremot, har tillgång till fullständiga, pålitliga NATO- och EU-gemensamma leveranskedjor och upprätthåller en betydande egen forsknings- och utvecklingskapacitet, vilket garanterar deras suveränitet i den digitala eran. Detta teknologiska gap förvärras dessutom av den massiva "brain drain" Ryssland har upplevt sedan 2022, där hundratusentals högutbildade, unga proffs inom IT och vetenskap har flytt landet, vilket permanent skadar Rysslands innovationspotential för kommande generationer. När det gäller geopolitisk räckvidd och mjuk makt är skillnaden ännu mer skriande. Både Frankrike och Storbritannien har permanent plats i FN:s säkerhetsråd, men deras makt multipliceras genom deras ledarroller i EU, NATO och G7. Deras politiska inflytande understöds av global soft power – utbrett användande av engelska och franska, ett nätverk av kulturella institutioner, och globalt respekterade universitet som attraherar talang. Ryssland har å andra sidan blivit uteslutet ur G8 och är diplomatiskt isolerat, och dess auktoritära regim erbjuder ingen ideologisk dragningskraft utanför de länder som är direkt beroende av rysk militär närvaro. Att vara permanent utesluten från världens mest exklusiva ekonomiska klubb (G7) och att sakna en positiv global kulturell räckvidd är tecken på en starkt minskad stormaktsstatus. Slutligen, i fråga om militär hållbarhet och säkerhet, är Rysslands militära makt, trots sin storlek, bräcklig. Frankrike och Storbritannien är kärnmedlemmar i NATO, vilket ger dem en Artikel 5-garanti och full integrering i världens mest sofistikerade militära planerings- och logistiksystem. Deras makt är summan av 32 nationers militära och industriella kapacitet. Ryssland måste däremot bära hela bördan av sitt försvar och sina expansionsambitioner ensamt. Den ryska militära inkompetensen, som exponerades i Ukraina, har tvingat dem att omorientera enorma resurser för att hantera den nu fördubblade NATO-gränsen mot Finland och Sverige, en självförvållad strategisk kostnad som permanent dränerar deras ekonomiska och militära reserver. Frankrike och Storbritannien åtnjuter stabilitet och är omgivna av vänner; Ryssland är omgivet av fientliga eller flyktiga grannar, vilket bevisar att deras ställning är en av strukturell osäkerhet, inte överlägsenhet. Rysslands ställning är därmed inte en modern stormakts; det är en stat som lever på lånad tid och har blivit en barlast för sina få allierade, ett klassiskt tecken på geopolitisk nedgång. Men låt oss avsluta med det mest uppenbara: Ryssland har nu tvingats gå till storebror USA för att kunna få till en skrivsbordsseger i deras krig mot Ukraina. Hela målet med kriget har delvis, enligt Ryssland själva, att försvaga USA:s hegemoni och att skapa en multilateral värld men nu har de istället tvingats krypa för USA och lever helt och fullt på USA:s goda vilja. Detta är ett förnedrande faktum Ryssland nu tvingas följa eftersom de inte kunnat vinna en total seger i Ukraina på egen kraft.


Men vi har en helt del funderingar här jag skulle vilja få bukt med. Den första är det faktum att du hävdar att Donbass och Krim har rätt till självbestämmande. Detta skulle alltså innebära att dessa två stater då måste ha rätten att få upprätthålla en självständighet oberoende av både Ryssland och Ukraina. Säg mig då, varför är du inte mer kritisk till detta fördrag som nu lyfts fram och som tråden faktiskt handlar om? Jag menar, om den går igenom blir dessa två regioner delar av Ryssland och således är de alltså inte självständiga och oberoende och därför förstör ju Ryssland hela ditt försök till juridiska resonemang eftersom detta inte kommer att sluta med en självständighet utan en annektering och ockupation, eventuellt ett införlivande av dessa regioner i Ryssland. Således, och med dina egna resonemang, bryter alltså Ryssland inte bara mot de två tidigare nämnda stadgarna i FN utan nu bryter de mot Artikel 1 (2) dubbelt genom att både inte respektera Ukrainas suveränitet och rätt till självbestämmande samt även Krim och Donbass rätt till självbestämmande. Så nu har du, som vi redan visste, satt dig i en egen fälla. Du är alltså som en huggorm som bitit dig själv i arslet, vilket är väldigt typiskt för lågintelligenta idioter som dig Det andra jag funderar över är att du faktiskt är helt och fullt säker på att Ryssland agerar helt och fullt rättsligt och att det finns ett extremt brett stöd för att Ryssland ska ha rätten att annektera Donbass och Krim i såväl FN och i regionerna själva, och att det finns ett starkt juridiskt stöd i internationell rätt till deras självständighet. Men varför har då Ryssland inte gått den juridiskt korrekta vägen för då? Jag menar, om det nu fanns ett sådant extremt stöd för att Ryssland ska ha rätten att annektera dessa regioner för att det finns en bred folkvilja där hade ju Ryssland kunnat kräva av FN att de skulle gå in i regionerna och upprätthålla ordningen och se till att dessa regioner kunde få till ett demokratiskt valt som skedde helt och fullt under FN:s övervakning och att Ryssland kunde ställa sig som en säkerhetsgaranti för att förhindra att Ukraina skulle ha militär närvaro i regionen, men allt skedde helt och fullt under FN:s uppsikt. Sådant hade Ryssland, i egenskap av att vara en permanent medlem av säkerhetsrådet, kunnat ordna helt utan problem. Men nu valde Ryssland istället att göra detta genom våldshandlingar, och därmed har de förstört alla möjligheter för dessa regioners självständighet att få ett internationellt erkännande då det för all framtid kommer att anses ha skett under rysk annektering och ockupation. Varför krångla till allting om det nu vore så att Ryssland har all juridisk rätt på sin sida som du påstår? Hahaha, nu har du återigen ställt till dig för dig, och det ska bli ett sant nöje att se hur du försvarar detta.*

Jag vill avsluta med två personliga frågor:
1. Du blir totalt ägd i den här debatten och du kan aldrig vinna detta hur mycket du än försöker eftersom du så uppenbart står på fel sida. Varför ger du inte bara upp? Jag menar alla dina argument pulvriseras totalt, och du har inga argument för varför du tycker som du gör. Jag blir väldigt fascinerad av detta psykologiska fenomen där man vägrar ge upp trots att slaget är totalt förlorat. För det är ju knappast så att jag själv aldrig upplevt förluster. Jag har tvingats ändra åsikter många gånger när jag med viss bitterhet fått inse att jag haft fel, och det är tungt men det är inte slutet på livet och man är inte en patetisk människa om man ger upp när man faktiskt har fel. Men du har faktiskt valt att fortsätta kämpa trots att loppet är kört, och det framstår som mer patetiskt än att man faktiskt ger upp. Varför?

2. Varför hatar du västvärlden så mycket? Du är ju extremt lågintelligent och du tillhör bottenskrapet av samhället, ja. Men är det verkligen västvärldens fel? Är det inte ditt eget fel att du faktiskt inte gjort något vettigt med ditt liv? Och framförallt, skulle ditt liv vara så mycket mer fantastiskt i Ryssland? Där är människor som dig fattiga på riktigt och ingen sund människa vill leva så.

Men självbestämmande är ju något den psykotiske dvärgen i kreml inte kan tolerera, ty om hens "eget folk" skulle få sådana idéer så skulle hen snart dingla i en lyktstolpe...

Den psykotiske dvärgen i kreml iscensatte som bekant illegitima "folkomröstningar" i östra Ukraina:
https://news.un.org/en/story/2022/09/1128161
https://news.un.org/en/story/2022/10/1129492

Några i Luhansk och Donetsk "röstade" då för självständighet (inte att de "ville ansluta" till ryssland) men det till trots så tillerkändes inte "DPR" (och även "LPR") "självstyre", "oberoende", "självständighet", "självbestämmande" och "erkännande" särskilt länge innan den psykotiske dvärgen i kreml annekterade dem (liksom hen tidigare gjort med Krim)...

Hundratusentals människor de facto mördats (och hundratusentals ryssar dödats) som en direkt följd av putains fäbless för att att invadera, ockupera, annektera och föra imperialistiska anfallskrig mot fredliga grannländer, eller hur? Hen "kvalificerar" sig som en av historiens värsta massmördare, eller hur? Och allt för att hen skall tillfredsställa sina perversa ambitioner, och uppnå sin "vision" om att "återupprätta" den ondskans imperium hen är en produkt av. Du vet väl att hen anser att sovjetunionens oundvikliga sammanbrott var tjugonde århundradets största geopolitiska katastrof? Varför understödjer du en massmördare tillika psykopat?

https://en.wikipedia.org/wiki/United_Nations_General_Assembly_Resolution_ES-11/7
Nu är det väl ungefär 15 % av världens befolkning som vill fördöma Ryssland. Många länder främst pga koloniala östater.


De har rätt till självbestämmande, inte bara självständighet. Donbas ville vara en del av Ryssland 2022 och Krim 2014. Innan 2014 var de någorlunda nöjda med att ha sin folkvalde president Yanukovich. Synd att han kuppades bort.

50 000 soldater
https://www.amnesty.org/es/wp-content/uploads/2021/08/eur700112006en.pdf

Det tog tid för Kosovo med och är nu på tillbakavägen. Se:

https://en.wikipedia.org/wiki/International_recognition_of_Kosovo#/media/File:Recognition_of_Kosovo_by_UN_member_states_ove r_time.svg

Jag förstår inte varför du skriver "demokratiska val". Händar du på allvar att Donbas och Krim vill tillhöra Ukraina? Tror du det på allvar? Känner du ens någon därifrån? Eller är bara försök att underkänna valen med legala trivialiteter? Det senare är helt irrelevant.

Majoriteten av världens länder stödjer avvikelser. Frågan är bara vilka man godkänner och på vilka grunder.

Krim förklarade självständighet efter att presidenten flydde landet och parlamentet var under ockupation, vilket gör att det saknas nationellt styre. De bjöds in av den legitima, folkvalde presidenten. Läs hans brev här:


https://www.bbc.com/news/world-europe-26427848

Donbas röstade för självständighet 2014. Ryssland erkände den först 2022, efter att Minskavtalet kollapsat.

Eller om Ukraina gjort något vettigare med sitt land än att vara besatt av att hata regioner som inte ville vara en del av dem. Eller vara följt demokratiska normer.

Det var ju explicit en punkt i Minskavtalet som Ukraina signerade.

"3. Decentralisation of power, including through the adoption of the Ukrainian law "On temporary Order of Local Self-Governance in Particular Districts of Donetsk and Luhansk Oblasts"."

Ukraina insisterade på att de skulle ge upp sina vapen först. Invånarna i Donbas är inte dumma i huvudet. De vet vad detta hade resulterat i:. Massakrer först, tommo löften om autonomi sen som till slut skulle nekats de facto medan nazibataljonerna fått härja fritt med våldtäkter och tortyr.

Du påstår sedan att Minsk var en bluff. Vad hade det kostat Ukraina att rösta igenom en autonomi först och testa? Nada. Att de inte gjorde detta indikerar vad de hade för mål (vilket är rätt lätt att luska ut om man lyssnar på den politiska eller allmänna diskussionen i landet).

De drog sig tillbaka från Kiev och det var Ukraina som anföll sommaren efter, inte Ryssland. Det är så lätt att verifiera.

Det var nu ryska medborgare med ryska pass som bodde där, så inte möjligt vare sig enligt konstitutionen eller opinionen. Ingen hade övergett dem till nassehänder. Ryssland gråter inte över utvecklingen sedan dess. Det är stolta över att ha befriat sina landsmän.

Opinionen för att vara en del av Ryssland är överväldigande i dessa regioner. Varför vara så besatt över att tvinga dessa stackars folk att vara en del av ett Ukraina, som ändå hatar dem, att man är beredd att sänka sitt eget land?