Vad tycker ni om fredsförslaget, har Ryssland vunnit?

Det är resultatet av USAs politiska förfall.
Trump skickar sin korrupte svärson.
Han representerar familjen Trump och deras ekonomiska intressen.

Att jämföra denna internationella insats, vars syfte var att stoppa en bevisad historisk trend av massakrer och tvångsförflyttningar, med Rysslands oprovocerade och territoriellt motiverade annektering av Krim och Donbass, där inga liknande storskaliga massövergrepp pågick, är en förvrängning som fullständigt ignorerar den humanitära grunden för Kosovo-interventionen. Detta är en argumentation som måste drivas vidare genom att lyfta fram den juridiska ram som Ryssland själv i praktiken godkände, vilket gör deras nuvarande invändning till ett rent hyckleri. Inte nog med att Serbien hade visat sig vara kapabla till folkmord, och att det primära målet var humanitärt, så måste man betrakta det faktum att efter NATO:s intervention upprättades Kosovos administration under FN:s säkerhetsråds resolution 1244. Denna resolution är av en utomordentlig betydelse, eftersom den uttryckligen bekräftade Jugoslaviens (Serbiens) territoriella integritet samtidigt som den placerade Kosovo under en långvarig internationell administration genom UNMIK. Detta bevisar att den internationella insatsen i dess initiala fas inte alls syftade till att uppnå ett omedelbart oberoende, utan till att skapa en lång, mödosam process under multilateral tillsyn, och avgörande är att Ryssland, som permanent medlem av säkerhetsrådet, inte lade in sitt veto mot just denna resolution som bekräftade Serbiens territoriella integritet. Genom att Ryssland godkände UNSCR 1244, godkände de den multilaterala, icke-annexerande ram som den internationella ordningen bygger på, vilket i skarp kontrast står mot Rysslands ensidiga och omedelbara annektering av Krim och Donbass. Kosovo var alltså både på gränsen till att utsättas för ett storskaligt folkmord och att bombningarna syftade till att skydda Kosovos befolkning före att låta dem bli självständiga. Hur vet jag det? Ptja, vi kan ju börja med det mest uppenbara: det tog nio år från det att NATO gick in i kriget till det att Kosovo faktiskt utropade självständighet. Hade de varit ute efter att kränka serbiskt territorium hade de med största sannolikhet hållit ett val om självständighet redan 1999 med det dröjde alltså till 2008 innan det ens blev ett referendum. Således finns det ingenting som pekar på att syftet med hela operationen med Kosovo var att kränka Serbiskt territorium för att försvaga den serbiska (dåvarande jugoslaviska) staten. Och rent faktiskt hade det rent strategiskt varit långt mycket bättre att bomba Montenegro och kräva deras självständighet eftersom Montenegro rent strategiskt är långt mycket viktigare än Kosovo för Serbien av den enkla anledningen att det gav Serbien möjlighet att få tillgång till Medelhavet, alltså av en stor strategisk betydelse. Kosovo har visserligen en viss strategisk betydelse, men de facto är Montenegro långt mer betydelsefullt i den meningen. Men rent konkret finns det en annan faktor som gör att det blir omöjligt att resonera kring att Kosovo skulle vara detsamma som hur Ryssland betett sig kring Krim och Donbass, och det är det faktum att NATO faktiskt överlät Kosovo till FN, där Ryssland har en viktig position, och att de var under FN-mandat fram till 2008. Hade de varit ute efter att ockupera Kosovo och göra Kosovo självständigt, varför lät de FN komma in i spelet istället för att gå den enorma omväg de faktiskt gjorde. Visst, Kosovo är viktigt men så pass viktig att de inte bara gjorde processer kort är inte sannolikt eller ens speciellt logiskt (du är dock lågintelligent så detta resonemang kommer du aldrig förstå). Och slutligen, Kosovo är än idag inte självständigt och idag har inte NATO trupper närvarande i Kosovo utan att detta skett genom FN:s godkännande, och idag finns det inga planer på att tvinga Serbien att underkasta sig NATO:s vilja. Hade dessa ambitioner funnits hade de gjort processen kort med Serbien 1999 och tvingat dem att erkänna Kosovo som en självständig stat. Det är av största vikt att även förstå att processen inte är avslutad, men dess juridiska ramar är fundamentalt annorlunda än det annekteringskrig Ryssland bedrivit. Rent konkret är Kosovo en stat vars oberoende sedan 2008 har erkänts av majoriteten av världens nationer, men det viktigaste realpolitiska faktumet är att den militära närvaron i Kosovo – Kosovo Force, KFOR – är en NATO-ledd styrka som fortfarande finns på plats, men denna närvaro sker inte unilateralt; den är baserad på det multilaterala mandat som etablerades genom FN:s säkerhetsråds resolution 1244, en resolution som Ryssland själv i praktiken godkände genom att inte lägga in veto mot den. Genom att NATO fortfarande befinner sig i Kosovo under FN:s godkännande, bekräftas den grundläggande principen att yttre militär inblandning måste legitimeras av det internationella samfundet, och att styrkan tjänar ett fredsbevarande syfte, inte ett annexerande syfte. Ryssland har däremot agerat helt i strid med denna multilaterala ram, genom att militärt annektera territorium utan något som helst internationellt mandat och bryta mot alliansplikt. Att jämföra KFOR:s legitimerade och internationellt övervakade närvaro med Rysslands illegala militära aggression och annektering är inte bara ett logiskt felslut; det är ett försök att trivialisera folkrätten och likställa skydd med erövring. Samtidigt, för att neutralisera, tycker jag de facto att NATO borde hållit sig borta från dessa bombningar eftersom det i slutändan var en kränkning av jugoslaviskt territorium och jag står fast vid att vi inte får en bra värld om man normaliserar kränkningar av nationella integriteten. Men att därifrån fördöma dessa bombningar genom att likställa dem med ett erövringskrig är bara absurt och lågintelligent.

För er som inte känner honom har JagheterHenrik en kandidatexamen i historia eller något som gör honom jätteintelligent.

Internationellt erkännande är det inget som det står något om i FN.

De kan och de gör. Kosovo erkändes också ensidigt.

Dubbelmoralen var väst som etablerade denna regel först och sedan vägrar erkänna den. Ryssland bara anpassar sig.


Det underkände inte Kosovo eller något annat land.

Absolut inte. Ta en till kurs i internationell rätt.

Den som åker dit har inget tvivel om att de representerar folkviljan. Det fanns internationella observatörer och sekretess bättre in i svenska val med sina kritiserade röstsedlar.

https://www.bits.de/NRANEU/START/documents/strategicforces91.htm#:~:text=The%20Minsk%20Agreem ent%20on%20Strategic%20Forces%20was,International% 20security%20*%20Disarmament%20*%20Arms%20control

Hittar inte det där

Du glömde några artiklar
"the right of peoples to control their own destiny"

"Each High Contracting Party shall refrain from participating in, or supporting, any actions directed against the other High Contracting Party, and shall not conclude any treaties with third
countries against the other Party. Neither Party shall allow its territory to be used to the detriment
of the security of the other Party.",

"The High Contracting Parties shall, in their territory, take the necessary measures, including the adoption of appropriate legislative acts, to prevent and suppress any activities that constitute an incitement to violence or violence against individuals or groups of citizens, based on national,
racial, ethnic or religious intolerance."

"The High Contracting Parties shall protect the ethnic, cultural, linguistic and religious
diversity of ethnic minorities in their territory and shall create conditions that encourage such
diversity."

"Each High Contracting Party shall guarantee the right of persons belonging to ethnic
minorities, individually or together with other persons belonging to ethnic minorities, freely to
express, preserve and develop their ethnic, cultural, linguistic or religious diversity and promote
and develop their culture without being subjected to any attempts to assimilate them against their
will."

"The High Contracting Parties shall promote equal opportunities and conditions for the study
of the Ukrainian language in the Russian Federation and of the Russian language in Ukraine, and
for the training of teachers to provide instruction in these languages in educational institutions and,
to this end, shall provide the same degree of State support."

"The High Contracting Parties shall develop equal and mutually advantageous economic
cooperation and shall refrain from any actions that might cause economic damage to the other
Party. To this end, recognizing the need for the gradual formation and development of a common
economic area through the creation of conditions for the free movement of goods, services, capital
and labour, the Parties shall take effective measures to coordinate a strategy for carrying out
economic reforms, deepening economic integration on the basis of mutual advantage and
harmonizing their economic legislation."

"The Parties shall endeavour to coordinate their financial, monetary and credit, budget,
currency, investment, price, taxation, trade and economic and customs policies and to create equal
opportunities and guarantees for economic agents; they shall promote the formation and
development of direct economic and trade relations at all levels, specialization and cooperation
among technologically related industries, enterprises, associations, corporations, banks, producers
and consumers"

"The High Contacting Parties shall ensure favourable conditions for direct trade and other
economic relations and cooperation at the level of administrative and territorial units in
accordance with national legislation currently in force, devoting special attention to the
development of economic ties between border regions."

m.m. m.m. som Ukraina bröt mot långt innan.

Behöver jag stoppa in lite citat om hur Ukraina tänkte behandla separatister här?

Hur många av massgravarna hittade man och hur många var propaganda? Tänk efter noga. Jag har en artikel som du skulle tycka vara intressant om historiska fakta vore ditt gebit.

När det gäller Krim och Donbass är det helt annorlunda än Kosovo. Medan det definitivt finns anledning att kritisera NATO:s agerande 1999 är det ändå något som inte gick till på ett fullständigt rättsvidrigt sätt, även om det faktiskt var en kränkning av jugoslaviskt territorium finns det ingenting som på något sätt rättfärdigar Ryssland annektering av Krim och Donbass. Och här har flera påståenden kommit fram genom åren. Vissa har varit mer absurda än andra, men jag kommer här att peka på det mest väsentliga: Hur Ryssland inte har någon juridisk rätt att annektera Krim och Donbass, att valet var riggat och inte rättssäkert och att Rysslands agerande strider mot internationella lagar de själva skrivit under. Detta faller platt om att regionerna i östra Ukraina röstade för att tillhöra Ryssland. Detta existerade inte alls utan det var helt och fullt ett riggat val. Hur vet jag det? Enkelt: Hade det varit ett legitimt val hade omvärlden faktiskt erkänt östra Ukraina som ryskt. Men hittills är det bara två stater som faktiskt har gett sitt uttalade eller tysta medgivande: Nordkorea och Syrien under Assad – två regimer vars egna demokratiska meriter är notoriskt icke-existerande. Den enda staten som de jure har erkänt östra Ukraina som ryskt är enbart Ryssland själva, och detta går helt och fullt emot alla internationella lagar att ett land själva kan diktera villkoren för. Det primära och mest oförsvarliga beviset mot Rysslands påstående om en "legitim" anslutning av dessa regioner är det massiva och direkta brottet mot Folkrättens fundamentala principer, som kodifierats i Förenta Nationernas Stadga (FN-stadgan). Ryssland har genom sitt agerande inte bara ignorerat utan aktivt försökt underminera själva grunden för det globala säkerhetssystemet. En av de mest grundläggande principerna är staters suveränitet, som innebär att varje stat har exklusiv rätt att utöva makt över sitt territorium och sin befolkning, utan inblandning. Genom att först erkänna de separatistiska utbrytarrepublikerna (DNR och LNR) i februari 2022, och sedan genomföra olagliga folkomröstningar och annektera regionerna Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzjia, utmanade Ryssland Ukrainas suveränitet på ett fundamentalt sätt. Annekteringen är därmed ogiltig och en nollitet i folkrättslig mening, eftersom territorium inte kan förvärvas genom att en annan stat ensidigt hävdar äganderätt. Denna handling stred också mot FN-stadgans artikel 2.4, hörnstenen i den kollektiva säkerheten, som förbjuder hot om eller bruk av våld mot en annan stats territoriella integritet. Annekteringen skedde direkt som en följd av våld och militär ockupation, vilket skapar en oåterkallelig juridisk defekt, då Rätt inte kan uppstå ur Orätt (ex injuria jus non oritur). Detta brott mot folkrätten möttes med ett globalt fördömande som saknar motstycke. Det tydligaste beviset mot Rysslands anspråk levererades av Förenta Nationernas Generalförsamling (UNGA) i oktober 2022. UNGA antog en resolution som specifikt fördömde Rysslands "försök till illegal annektering" med en förkrossande majoritet: 143 länder röstade för att bekräfta Ukrainas suveränitet, medan endast 5 länder röstade emot (Ryssland och dess närmaste allierade). Denna nästan enhälliga röst, som representerar över tre fjärdedelar av världens nationer, bevisar Rysslands totala diplomatiska isolering i denna fråga. Denna isolering understryks ytterligare av Kinas och Indiens strategiska avståndstagande. Trots att Ryssland betraktar dessa som sina närmaste partners, har varken Kina eller Indien erkänt annekteringen, då de båda starkt betonar principen om territoriell integritet. Denna tystnad från världens största länder är ett tydligt tyst fördömande och bekräftar att Rysslands agerande saknar all form av trovärdighet även bland dess strategiska partner. Påståendet om ett "demokratiskt val" faller slutligen i spillror vid en granskning av valprocessens genomförande. Folkomröstningarna hölls inte under fria och säkra former, utan genomfördes under militär ockupation, med ryska soldater och beväpnade milismän närvarande. Rapporter bekräftade att ryska tjänstemän, ofta eskorterade av beväpnad personal, gick dörr till dörr med flyttbara valurnor. Denna metod eliminerade all möjlighet till en hemlig röst och tvingade invånarna att rösta under direkt övervakning, utsatta för hot om repressalier. De officiella ryska resultaten, vilka hävdade att mellan 97% och 99% av de röstande stödde anslutning till Ryssland, är dessutom statistiskt absurda. Sådana siffror uppnås sällan ens i de mest auktoritära diktaturer. De ignorerar dessutom de massiva demografiska förändringar som kriget orsakat, där miljontals pro-ukrainska invånare hade flytt områdena. Att hävda nästan 100% stöd från en befolkning mitt i ett krig, där stora befolkningsgrupper flytt, bevisar att siffrorna var förutbestämda och förfalskade. Denna metod är dessutom inte ny; Ryssland använde ett nästan identiskt manus med militär närvaro och falska siffror vid den illegala annekteringen av Krim 2014, vilket också saknar nästan all internationell acceptans. Folkomröstningarna i östra Ukraina var alltså inte en demokratisk process, utan en cynisk illegitim skenmanöver för att ge en juridisk fernissa åt en sedan länge planerad militär aggression. Det mest kristallklara och obestridliga beviset mot Rysslands anspråk på legitimitet för folkomröstningarna kom från Förenta Nationernas Generalförsamling (UNGA). I kölvattnet av de illegala annekteringarna i september 2022 tvingades det internationella samfundet att reagera, och resultatet blev ett diplomatisk slag som tydligt exponerade Rysslands totala isolering. Detta skedde den 12 oktober 2022, då UNGA antog Resolution ES-11/4, med titeln Territoriell integritet av Ukraina: upprätthållande av principerna i Förenta Nationernas stadga. Resolutionen var kategorisk; den fördömde Rysslands "försök till illegal annektering" av regionerna Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzjia, och krävde att Ryssland omedelbart drog tillbaka sina trupper från ukrainskt territorium. Omröstningssiffrorna är en historisk markör för världssamfundets åsikt: 143 stater röstade för resolutionen och ställde sig därmed bakom Ukrainas suveränitet. Endast 5 stater röstade emot (Ryssland, Belarus, Nordkorea, Syrien och Nicaragua), och 35 stater lade ned sina röster. Denna uppslutning representerar över tre fjärdedelar av FN:s medlemsstater, och det nästan enhälliga stödet för resolutionen är ett bevis på att majoriteten av världen betraktar Rysslands folkomröstningar som en grov kränkning av folkrätten. Att endast Ryssland och en mycket liten samling auktoritära regimer röstade emot understryker att Rysslands anspråk inte har någon trovärdighet eller acceptans utöver den egna geopolitiska sfären. Det är viktigt att notera att denna omröstning inte stod ensam. Redan i mars 2022, kort efter den fullskaliga invasionen, antog UNGA en liknande resolution som krävde att Ryssland upphörde med användningen av våld och drog tillbaka sina trupper. Vid det tillfället röstade 141 stater för, vilket visar att den globala synen på Rysslands agerande har varit konsekvent fördömande sedan krigets start. Denna kontinuitet i omröstningsresultaten gör det omöjligt för Ryssland att hävda att det finns ett utbrett stöd eller ens en neutral hållning bland FN:s medlemmar. Medan resolutionerna från Generalförsamlingen inte är juridiskt bindande på samma sätt som de från Säkerhetsrådet, är de av oerhörd politisk och moralisk vikt. De fungerar som ett globalt politiskt register som tydligt visar att Ryssland har brutit mot de grundläggande normerna för det internationella systemet. Av de 35 länder som valde att lägga ned sin röst i oktober 2022 – en grupp som inkluderade stora stater som Kina, Indien och Sydafrika – var det inte ett enda som uttalade sitt stöd för Rysslands annektering. Nedlagda röster är i detta sammanhang en markering av neutralitet eller avståndstagande från sanktioner, men de är inte ett erkännande. Detta understryker ytterligare att Ryssland står i princip helt ensamt i sin hållning och bekräftar att påståendet om ett legitimt val är en ren lögnhistoria. Dessutom måste man bemöta det lågintelligenta försöket att förminska Ukrainas uppoffring av den tredje största kärnvapenarsenalen i världen. Att hävda att det inte var "egna" vapen och att Ukraina inte kunde avfyra dem är ett patetiskt försök att fly undan Rysslands svek. Det centrala faktum är att Ryssland, som kärnvapenmakt, bröt mot ett avtal som syftade till att minska den globala kärnvapenspridningen. Det är irrelevant vad Ukrainas tekniska förmåga var; det som spelar roll är att Rysslands svek har skapat en existentiell kris för hela Icke-spridningsfördraget (NPT). Varför skulle någon icke-kärnvapenstat – exempelvis Iran, Japan eller Sydkorea – någonsin i framtiden frivilligt avsäga sig rätten att utveckla en kärnvapenkapacitet, när Ryssland bevisat att en stat som ger upp sin kärnvapenkapacitet i utbyte mot säkerhetsgarantier istället blir invaderad av garantimakten? Rysslands agerande sänder en signal till varje stat på jorden att det enda sättet att garantera sin suveränitet är att skaffa kärnvapen. Genom att skicka denna signal agerar Ryssland direkt mot sina egna intressen som kärnvapenmakt och gör hela världen mindre säker, vilket är det ultimata beviset på en korttänkt och lågintelligent strategi.

Sist men inte minst redovisade jag rätt så konkret fakta tidigare om varför Indien och Kina faktiskt inte kommer att vilja binda upp sig i avtal med just Ryssland eftersom Ryssland visat sig totalt inkapabla att hålla avtal. Du luras av det faktum att ledarna för BRICS-länderna en gång varje år poserar tillsammans, men i sak har de väldigt liten grund för att kunna bli en reell maktfaktor. Snarare är det så att dessa länder som enskilda aktörer i vissa fall faktiskt kan utmana (där sätter jag Indien högre än USA då Indien är ett demokratiskt land och demokratier har visat sig vara de mest hållbara stormakterna), men att detta skulle kunna bli en stark enhet som tillsammans kan utmana den amerikanska hegemonin är knappast speciellt troligt. För det första är BRICS-länderna extremt olika. Många är demokratier i olika grad medan andra är rena diktaturer (Kina och Ryssland framförallt). Många länder har sinsemellan extrema åsiktsskiljaktigheter som de facto gör en stark union omöjlig (Kina och Indien har territoriella dispyter exempelvis). Och såklart är dessa länder fortfarande i hög grad beroende av västs kunnande, vilket bevisas genom att den absoluta majoriteten av BRICS-länderna har västländer som huvudsakliga handelspartners utanför dess direkta geografiska närhet. På allt detta finns det en rad lågintelligenta resonemang många av er Putinrunkare kommer med. Bland annat det här med naturtillgångar. Det är ett obestridligt faktum att naturtillgångar i väldigt hög grad leder till en förbannelse och brist på diversifiering i ekonomin (varför tror du Kongo-Kinshasa inte är rikare än Schweiz?). En annan sak som lyfts fram är befolkningsstorleken. I verkligheten är en stor befolkning knappast en nyckel till framgång utan framgång föds ur att man faktiskt satsar på humankapital (om annat vore fallet skulle Nigeria vara långt mycket rikare än Singapore).

Det du kommer med här är ju samma argument som Putins.

Det finns kanske ingen region som har större historik av folkmord och folkfördrivning än bältet i Östeuropa. Historiekandidaten har månne läst boken Bloodlands.

Att undvika folkmord har blivit en klassisk ursäkt för stormakter för att bedriva våldsam, imperialistisk geopolitik - och samtidigt har de inte helt fel heller...man vet ju aldrig vad som hade hänt. Det är det som är det smarta med den retoriska strategin.

Libyen: Rädda minoriteten i Benghazi
Jugoslavien: Rädda Kosovoalbanerna
Irak: Rädda kurderna från Saddams Weapons of Mass Destruction
...och Ukraina: Rädda Donbass ryssar från nazisterna i västra Ukraina.

Nu säger du kanske att Ukraina ju inte har gjort något, de är ju något heeeelt annat än de regimer som tidigare styrt i Östeuropa. Och det sa Jugoslavien också - Srebrenica var inte jugoslaviska armén....

Same shit, different names.

Nu har jag alltid påstått att jag är jätteintelligent utan jag har sagt att du är lågintelligent. Att du är lågintelligent innebär inte per automatik att jag blir jätteintelligent, vilket torde vara en självklarhet för de flesta (men inte för dig eftersom du är just lågintelliogent). Att jag har en kandidatexamen i historia är inte heller det ett tecken på att man är intelligent per se utan det betyder bara att jag är väldigt duktig på ett nischat ämne (etnokulturella begrepp i tidigmoderna staterna Tysk-romerska riket och England, där jag skrev om Peter Hagendorf, William Todd och Jakob Walter). Däremot så ja, jag är långt mer intelligent än dig som bara sväljer rysk propaganda med hull och hår och inte ifrågasätter det som sägs i rysk media alls. Jag ifrågasätter ju åtminstone väst och NATO (det ser du i texten jag nyss skrev) och mina argument baseras på fakta, inte mina åsikter. Och fakta är att Ryssland inte har någon som helst legal grund för deras agerande och att deras påståenden om att Ukraina faktiskt begått folkmord i Donbass och på Krim är icke-existerande. Om du påstår det och säger dig ha bevis för det måste du också redovisa varför dessa aldrig erkänts av någon internationell domstol eller att någon nation frånsett Ryssland hävdar att detta påstådda folkmord existerar. Detta kommer du aldrig komma undan, hur mycket du än försöker rättfärdiga invasionen med att dela patetiska länkar eller påståenden som i sak är rysk propaganda. Men dit kommer vi senare. Vi börjar med ditt påstående att internationellt erkända gränser inte existerar. Det är en vanlig, men felaktig, förenkling i polemiska debatter att hävda att internationellt erkännande skulle vara irrelevant för FN, med argumentet att "det står inget om det i FN," vilket är en påstådd sanning baserad på ett fundamentalt missförstånd av folkrättens verkliga funktion. Man kan medge att FN-stadgan inte i en specifik artikel explicit dikterar hur varje individuell medlemsstat måste agera i frågan om diplomatiskt erkännande, då detta traditionellt sett anses vara en suverän handling som varje nation beslutar om enligt sin egen vilja. Men att dra slutsatsen att erkännande därmed skulle vara irrelevant för FN-systemet är en stor logisk kullerbytta som ignorerar dess funktion som globalt legitimiserande organ och dess roll som upprätthållare av den internationella ordningen. FN-stadgan reglerar visserligen inte den enskilda statens handlingar för erkännande, men den reglerar den avgörande medlemskapsprocessen (Artikel 4), vilket är den högsta, mest definitiva och politiskt betydelsefulla formen av internationellt erkännande en entitet kan uppnå. Att bli fullvärdig medlem i FN kräver en rekommendation från Säkerhetsrådet och ett godkännande med två tredjedelars majoritet av Generalförsamlingen, och just det faktum att utbrytarregioner som de Ryssland annekterat inte ens har en teoretisk möjlighet att uppnå denna nivå av global acceptans är det tydligaste beviset på att de inte uppfyller de grundläggande kraven för statsskap. Detta faktum leder oss direkt till Montevideokonventionens kriterier för statsskap – att en stat måste ha ett definierat territorium, en permanent befolkning, en fungerande regering och, allra viktigast, förmåga att ingå relationer med andra stater. Donbass och Krim, som inte erkänns av majoriteten av världen, faller på den sista punkten på grund av att världens stater kollektivt vägrar att ge dem legitimitet. Genom att majoriteten av FN:s medlemsstater vägrar erkänna dessa utbrytarregioner, blir de i folkrättslig mening juridiska nolliteter. Dessutom agerar FN:s Generalförsamling (UNGA) som ett kollektivt erkännandeorgan i tvister. När UNGA röstade med 143 mot 5 för att fördöma Rysslands annektering av Krim och Donbass, var detta inte bara ett politiskt utspel; det var ett överväldigande kollektivt avslag på Rysslands anspråk. Denna nästan enhälliga röst, som representerar över tre fjärdedelar av världens nationer, är ett bevis på att majoriteten av världen aktivt väljer att vägra legitimitet åt Rysslands territoriella vinster. Denna avsaknad av kollektiv acceptans är vad som gör att utbrytarregioner som Krim och Donbass förblir illegala i folkrättslig mening. Att påstå att erkännande är irrelevant för FN-systemet är därmed att missförstå dess funktion som globalt legitimiserande och normskapande organ. Utan detta erkännande kan dessa regioner inte ingå giltiga handelsavtal, de har ingen trovärdighet för utländska investeringar och de kan inte få tillgång till de globala finansiella system som utgör den moderna ekonomins ryggrad. Rysslands manöver har därmed inte skapat legitimitet, utan har tvingat världen att demonstrera att folkrätten fortfarande existerar som en tvingande norm, bevisat genom den totala diplomatiska isolering som Ryssland har ådragit sig.
Vad gäller ditt påstående om Kosovos erkännande är det totalt felaktigt. Återigen gör du ett lågintelligent försök att hävda att Ryssland gjort rätt eftersom det enligt dig skedde exakt samma med Kosovo som med Donbass och Krim, vilket jag i mina föregående inlägg gick igenom punktligt och tydligt (vilket du såklart inte läste eftersom du inte orkar läsa sådant som går emot din världsbild). Detta påstående är ett av de mest cyniska och intellektuellt ohederliga försöken att skapa en falsk ekvivalens i hela debatten, och det faller platt inför varje juridisk granskning av de faktiska omständigheterna. Din motståndare har enbart rätt i att stater kan agera unilateralt, men det är här han totalt missförstår den fundamentala och oöverstigliga skillnaden mellan ensidigt erkännande och ensidig annektering. När en stat, likt USA eller Tyskland, erkänner Kosovos självständighet är det en politisk handling som endast binder den specifika staten, en reaktion på ett självbestämmandeanspråk, och det är ett faktum att den ensidiga handlingen aldrig ledde till att någon av de intervenerande makterna omedelbart annekterade territoriet. Rysslands agerande i Krim och Donbass var däremot inte bara "erkännande," utan en omedelbar, ensidig annektering – det vill säga ett tvångsmässigt införlivande av en del av en suverän stat direkt in i Ryska federationen. Denna annektering efter en militär invasion är det grövsta och mest fundamentala brottet mot folkrätten, då det strider mot den tvingande normen (jus cogens) att territorium inte får förvärvas genom våld. Hade NATO-länderna erkänt Kosovo och sedan omedelbart annekterat det, hade Rysslands jämförelse haft en viss juridisk tyngd, men eftersom Kosovo inte annekterades av någon extern makt, är liknelsen en direkt, uppenbar lögn. Rysslands handling är ett obestridligt och ensidigt territoriellt erövringskrig som saknar alla juridiska och moraliska ursäkter. Din motståndare hävdar att Ryssland "kan och gör" och därmed skapar ett prejudikat, men han missar att världen har förkastat detta prejudikat genom en överväldigande global majoritet, vilket bevisar att Rysslands försök att rita om kartan är illegalt. Folkrätten är tydlig: den ryska staten kan inte genom en ensidig handling skapa en ny lag som tillåter aggression. Prejudikatet är inte hur Ryssland agerar, utan hur det internationella samfundet reagerar, och FN:s Generalförsamling röstade 143 mot 5 mot annekteringen – detta är ett ovedersägligt bevis på att Ryssland inte har lyckats skapa ett legitimt prejudikat, utan istället en historisk markering av en aggressors totala isolering. Kosovo-frågan handlar om en tvistig secession som skedde i skuggan av humanitära brott, medan Rysslands agerande handlar om uppenbar aggression och territoriellt erövringskrig som strider mot kärnan i varje bindande internationellt avtal Ryssland någonsin har undertecknat. Att påstå att dessa två händelser är jämförbara är därmed att byta ut juridik och historiska fakta mot ren och barnslig propaganda, och Ryssland har visserligen satt ett prejudikat, men det är prejudikatet för att vara en internationell paria som inte har någon plats i den lagbaserade världsordningen. Sen har vi påståendet att väst för med dubbelmoral när de etablerade en regel som Ryssland nu inte följer. Detta påstående är ett klassiskt, och intellektuellt lat, försök att använda en Tu Quoque-retorik för att flytta fokus från den ryska regimens fundamentala hyckleri genom att peka på Västs historiska inkonsekvenser. Att påstå att dubbelmoralen etablerades av Väst och att Ryssland bara "anpassar sig" är ett grovt och ohederligt historiskt och juridiskt feltänk. För det första måste vi vara extremt tydliga med att Västvärlden aldrig etablerade en "regel" för ensidig, territoriell annektering i strid med folkrätten. Det har skett övertramp, ja. Exzempelvis Irak 2003 och USA:s inblandning i Latinamerika och Karibien. Men dessa har också fördömts av de flesta västnationer, speciellt Irak eftersom det skedde under en falsk premiss. Den omtvistade regeln som sattes i Kosovo, och som har debatterats in i dödsdagar, var en princip om humanitär intervention utan Säkerhetsrådets godkännande för att förhindra ett förestående folkmord – den handlade om att rädda liv, inte att erövra territorium.

Ryssland tar nu selektivt denna komplexa och omtvistade handling och förvränger den till att betyda att "om Väst kan bryta mot folkrätten, kan vi också göra det," men ignorerar fullständigt de enorma kvalitativa skillnaderna i syfte, kontext och resultat. Hyckleriet från Rysslands sida kvarstår oavsett vad Väst har gjort historiskt. Rysslands handling är djupt hycklande eftersom de själva är en signaturmakt under de grundläggande internationella fördragen, inte minst FN-stadgan, som de nu bryter mot. Mer graverande är att Ryssland inte bara fördömer Väst för dess agerande i Kosovo, utan samtidigt och med full kraft vägrar att erkänna något liknande i andra delar av världen, som Kosovos självständighet och Kataloniens anspråk. Detta visar att Ryssland inte "anpassar sig" till en regel om självbestämmande; de utnyttjar den selektivt enbart när det tjänar deras territoriella expansionsintressen och militära aggression, samtidigt som de brutalt kväser varje liknande tendens inom sina egna gränser. Att Ryssland i årtionden har använt massivt militärt våld och grova människorättsbrott för att krossa Tjetjeniens, och andra regioners, legitima krav på självbestämmande är det mest obestridliga beviset på ett hyckleri som inte kan skyllas på Västvärldens tidigare inkonsekvenser. Ryssland kan inte påstå sig "anpassa sig" till en regel externt som de aktivt och våldsamt förnekar internt. Om Ryssland verkligen hade anpassat sig till en princip om självbestämmande, skulle de ha låtit sina egna delrepubliker rösta fritt i rättssäkra, internationellt övervakade val utan närvaro av federala trupper, men istället har de institutionaliserat centraliserad kontroll. Rysslands agerande är därmed inte en anpassning till en etablerad regel; det är ett cyniskt maktspel där man använder en historisk kontrovers (Kosovo) som en rökridå för att rättfärdiga ett helt orelaterat territoriellt erövringskrig, något som Västvärlden faktiskt inte gjorde i Kosovo. Detta utgör en fullständig demontering av påståendet att Ryssland bara "följer Västs ledning."

Vad gäller ditt påstående om att Kosovo kunde bli självständigt genom annektering från NATO pulvriserade jag som vi såg i ett av mina förra inlägg. Läs:
Det blir ju ännu mer patetiskt nu när man vet att du inte ens läst igenom det du säger dig svara på

Nej, det har han inte, och nej det är han inte. Han kan inte ens skriva en vettigt styckeindelad text. ChatPGT gör det tydligen inte åt henom.

Ärligt talat, finns det ens folk förutom arbetslösa autister som läser på denna forumdel? Shitwallsoftext är ju precis vad världen behöver. Det är bara slöseri med elektricitet. Inte fan att jag läser ens ett ord av sån uppenbar skit.

För dig som inte förstår att det är skit innan du läste det, det är ett IQ-test som du just flunkade.

Nu ska jag läsa om BDSM-sex istället, där finns iaf riktiga människor...

Du är så besatt av att försöka hitta en irrelevant detalj att du missar hela den juridiska och historiska ramen som bekräftar att du har fel. Visst, jag råkade hänvisa till kärnvapenavtalet från Minsk – vilket är en teknisk felhänvisning – men det ändrar inte det faktum att Ryssland är dubbelt bundet till att respektera Ukrainas gränser genom avtal som undertecknades vid bildandet av OSS. Om du är så lågintelligent att du tror att folkrätten försvinner för att jag råkar nämna fel dokument, får du ta och lära dig vad Conventio Omnis Intelligitur (avtalet skall förstås i sin helhet) betyder. För det första, den uttryckliga och bindande förpliktelsen att respektera Ukrainas dåvarande administrativa gränser slås fast i Alma-Ata-protokollet, undertecknat i december 1991, där Ryssland och övriga OSS-stater kom överens om att erkänna och respektera varandras territoriella integritet och de befintliga gränserna. Detta protokoll är den avgörande delen av OSS-bildandet och bekräftar att Ryssland accepterade gränsdragningen. För det andra, denna skyldighet bekräftades och stärktes ytterligare genom det bilaterala Fördraget om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ryska federationen och Ukraina 1997, där Ryssland åtog sig att respektera Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Du kan försöka kalla detta för nitpicking, men den juridiska verkligheten är att Ryssland bröt mot hela nätverket av bilaterala och multilaterala avtal som de själva var med om att skapa vid Sovjetunionens fall – inte bara ett enskilt papper. Din invändning är därmed irrelevant chikan som inte befriar Ryssland från att ha begått det mest flagranta brottet mot folkrätten i modern tid. Ditt svar är ett klassiskt försök att använda sig av Tu Quoque-retorik för att flytta fokus från Rysslands monumentala brott mot folkrätten till Ukrainas eventuella förseelser, en argumentation som totalt ignorerar den juridiska hierarkin i internationell lag. Ja, du har helt korrekt lyft fram ett antal artiklar från 1997 års Vänskaps-, Samarbets- och Partnerskapsfördrag mellan Ryssland och Ukraina, vilka i teorin innehåller åtaganden om finansiell, ekonomisk och kulturell koordinering. Din poäng är att Ukraina bröt mot dessa avtal långt innan Ryssland invaderade, till exempel genom att inte fullfölja ambitionen om ett gemensamt ekonomiskt område eller genom att införa lagar som främjade ukrainsk språk på bekostnad av ryskan.Men du måste inse att en juridisk förseelse inte är likvärdig med den ultimata krigsförbrytelsen. Även om man hypotetiskt skulle anta att Ukraina bröt mot samtliga av de ekonomiska och kulturella artiklarna du citerar – att de medvetet underlät att harmonisera sin tull- eller skattepolitik, eller att de inte gav tillräckligt med statligt stöd för ryskspråkig lärarutbildning – så utgör detta endast ett mindre avtalsbrott i folkrättslig mening. Dessa brott, hur frustrerande de än var för Moskva, gav aldrig Ryssland rätt att unilateralt abrogera hela fördraget och, framför allt, de gav aldrig Ryssland någon som helst rätt att invadera och annektera ukrainskt territorium. Dessa förseelser bleknar i jämförelse med Rysslands brott mot FN-stadgans Artikel 2(4), som är en jus cogens-norm, det vill säga en icke-avvikbar norm som står över alla bilaterala avtal om ekonomiskt eller kulturellt samarbete. Denna artikel förbjuder kategoriskt hot om eller bruk av våld mot en annan stats territoriella integritet. När Ryssland inledde sin militära aggression mot Krim 2014, och sedan 2022 genomförde en fullskalig invasion och annektering av ukrainska oblast, begick Ryssland det absolut allvarligaste brottet mot internationell rätt. Det är Ryssland som initierade det ultimata brottet mot det allra viktigaste åtagandet i hela det internationella systemet, ett åtagande som Vänskapsfördraget i sin tur var menat att upprätthålla. Ryssland kan inte använda Ukrainas eventuella underlåtenhet att främja ryskt språk som en ursäkt för att bryta mot den mest grundläggande regeln om suveränitet. Därför blir all diskussion om Ukrainas eventuella minoritets- eller ekonomiska brott juridiskt meningslös i ljuset av Rysslands monumentala och våldsamma avtalsbrott mot Ukrainas suveränitet.

Om man sammanfattar exakt allt som du skickar så ser man att din argumentationsteknik bara går ut på att finna minimala felaktigheter i mina tidigare påståenden (helt okej, men att hela ditt fokus ligger på detta visar att du i sak har patetiska argument). Men i sakargumenten, d.v.s. om Ryssland har brutit mot internationella avtal genom deras agerande i Ukraina, står du helt platt och tvingas luta dig framåt och stoppa in en verbal påle i röven på dig. För du har noll sakargument som stödjer din lilla tes om att Ryssland skulle ha några som helst juridiska rättigheter att annektera områden från en suverän nation och att Rysslands agerande skulle ske i enighet med internationell rätt. Sanningen är den att Ryssland agerat totalt rättsvidrigt och jag skrev förr att detta kommer att bita Ryssland i arslet av den enkla anledningen att Ryssland tack vare sitt värdelösa agerande faktiskt förstört sina internationella relationer för en lång tid framöver då de visar att de har noll intressen att följa internationella lagar. Så ditt älskade Ryssland kommer dessvärre under en oöverskådlig framtid att vara samma pariastat och skitland det är än idag. Så vår gode lågintelligenta Putinrunkare Solipsism kommer dessvärre att tvingas att se sitt älskade Ryssland vara och förbli världens sjuka nation ett bra tag framöver. Utöver detta är det intressant att denna legendariskt lågintelligenta Solipsism nu ser det som en nackdel att jag inte är anonym utan att jag faktiskt, till skillnad från han och hans gelikar, står för vad jag säger

Här är den:
https://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1517882&dswid=-852

Du tror alltså att ChatGPT håller med om att Solipsism och c.o. är lågintelligenta skadedjur? Det står ju rätt ofta i texten så då måste alltså även AI ha dragit dessa slutsatser? Iof rätt logiskt

Allt annat du vill veta om mig kan du få reda på om du skriver till mig: https://www.instagram.com/vikstrom.h/

Måste först säga att det roligaste med denna tråd är att mina motståndares värsta försök till förolämpningar om mig personligen är att jag har en kandidatexamen i historia och att jag skriver långa texter. Det är för mig väldigt intressant att dessa lågintelligenta idioter ser långa texter och universitetsexamen som något töntigt och värt att använda som invektiv vilket visar vilken extremt låg intelligensnivå dessa bottenskrap innehar. Seriöst, jag har inget emot personangrepp alls. Jag använder dessa väldigt frekvent så att använda sådana mot mig också blir därför rättvist I guess, men då måste man ju för fan komma med något bättre än ”fan, du har en utbildning” eller ”amen du skriver långa texter jag inte orkar läsa”… Det säger väl mer om dig än om mig att du saknar utbildning och den intellektuella kapaciteten att läsa det jag skriver? Hahaha, jag förstår att du finner det frustrerande att du blev totalt pulvriserad i ditt Putinrunkande

Nåväl, nu ska vi debunka hela ditt resonemang och faktiskt gå in på reell internationell rätt där du uppenbarligen inte kan ett skit. Det är såhär är att det inte är FN:s generalförsamling per se som bedömer om något bryter mot internationell rätt, och det har jag inte heller påstått. Vad jag däremot säger är att det visar på är internationellt fördömande, alltså att det råder en stark konsensus om att en nations agerande inte är acceptabelt. Och ja, det är säkerhetsrådet som har det sista ordet i om något är att betrakta som att det strider mot internationell rätt. Men här kommer de stora problemen:
1. Säkerhetsrådet ska följa FN-stadgan, artikel 2 (4):
https://unric.org/sv/fn-stadgan/
Ryssland har alltså, i egenskap av att vara en permanent medlem i säkerhetsrådet förbundit sig att följa dessa säkerhetsföreskrifter och därmed har de ingen internationell rätt att bedriva detta erövringskrig i Ukraina eftersom det bryter mot detta. Att Ryssland, som de facto är en förlorad stormakt, fortfarande har en plats i säkerhetsrådet beror på att de tillhörde ”the big three” 1945 när andra världskriget var över (då som Sovjetunionen) och de facto var en stormakt men som sedan 1990-talet snarare blivit the sick man of Europé likt Osmanska riket på 1800-talet, d.v.s. en före detta stormakt som nu försöker göra allt för att få tillbaka sin forna glans och att vara relevanta. Vilket direkt för oss till nästa problem. Denna geopolitiska tillbakagång driver Ryssland till att försöka ersätta den internationella lagordningen med den förlegade principen om intressesfärer, ett begrepp som uttryckligen förkastades av det internationella samfundet under kalla kriget och som saknar all juridisk legitimitet i FN-systemet. Det ryska agerandet har visat världen att dess nuvarande utrikespolitik bygger på ett cyniskt försök att använda sin historiska status för att återupprätta en regional hegemoni genom militärt våld, vilket direkt strider mot OSSE:s och FN:s principer om att stater har rätt till suveränitet inom sina existerande gränser, något som Ryssland har bekräftat i otaliga bilaterala och multilaterala avtal. Detta missbruk av sin ställning som permanent medlem i Säkerhetsrådet, genom att agera i strid med de lagar man svurit att försvara, utgör inte bara ett juridiskt brott mot Ukraina, utan ett strukturellt angrepp på hela FN-systemets trovärdighet. Genom att använda sitt veto för att undgå konsekvenserna av detta brott, har Ryssland förvandlat det högsta internationella rättsinstansens funktion till ett politiskt gisslan, vilket direkt för oss till nästa problem.

2. Ryssland har därför genom detta kunna lägga in sitt veto och därmed förhindrat att detta illegala krig faktiskt kan betraktas som helst och fullt illegitimt. Denna typ av fult spel av Ryssland är ungefär som att hålla en rättegång om en misshandel där den åtala finns med som nämndeman, d.v.s. jäven är total och därför är frågan om just denna detalj är så intressant i sammanhanget? Det är ju ingen hemlighet att dessa jävsituationer faktiskt har ställt till det förut. Anledningen till varför USA kommit undan från repressalier efter deras illegala krigsföringar och krigsbrott genom åren beror likaledes det på att USA är en permanent medlem av säkerhetsrådet. Detta är alltså ett system som rent faktiskt har visat sig öppnat upp för maktmissbruk, men det är ändå talande att en stor majoritet av säkerhetsrådet, 11 länder av 12 möjliga, fördömde Rysslands agerande, 3 lade ner sina röster (Kina, Förenade Arabemiraten och Indien) samt att bara ett land lade in sitt veto, och det var Ryssland själva. Så redan här ser vi hur starkt stöd det finns för att detta krig strider mot folkrätten och är illegalt. Att du som lågintelligent inte ser igenom att det är problematiskt att Ryssland, som själva är den drivande aktören, kunde lägga in sitt veto visar på att du är just lågintelligent. Denna låsning, där aggressorn själv stänger dörren till det enda lagliga sanktionsorganet genom att missbruka sin ställning som permanent medlem, är ett systemfel som Ryssland har fulländat genom sin historiska vetorätt. Det är ingen slump att statistiken visar att Ryssland, som de facto är Sovjetunionens arvtagare, har använt sin vetorätt flest gånger av alla permanenta medlemmar, ett mönster av systematiskt obstruerande som sträcker sig tillbaka till Kalla kriget, då Sovjetunionen använde vetot som ett vapen för att blockera resolutioner rörande nästan alla globala konflikter. Denna disproportionella användning har fortsatt in i modern tid, där Ryssland har använt sitt veto upprepade gånger för att skydda allierade som Syrien från fördömande och utredningar. Denna bakgrund är avgörande för att förstå varför den initiala, lagligt bindande resolutionen den 25 februari 2022 föll – inte på grund av bristande konsensus om Rysslands skuld, utan för att den anklagade använde sitt privilegium för att undkomma straff. Denna direkta systemlåsning ledde omedelbart till att det internationella samfundet, under starkt tryck, tvingades aktivera den sällsynta och symboliskt kraftfulla UNGA Resolution 377, mer känd som "Uniting for Peace"-mekanismen. Denna procedur, som historiskt skapades under Koreakriget för att kringgå Sovjets obstruktion, tillåter att frågan kring ett omedelbart fredshot flyttas till Generalförsamlingen när Säkerhetsrådet är lamslaget på grund av ett permanent medlems vetomissbruk. Att världen omedelbart tvingades till denna exceptionella åtgärd bevisar att FN-systemet, trots Rysslands veto, vägrade acceptera Rysslands handling som det slutgiltiga ordet i folkrättsfrågan. Rysslands handlingar är alltså så graverande att de tvingade fram en krismekanism som exponerar deras veto som politiskt förkastat, vilket flyttade debatten till det kollektiva, moraliska domstolen i Generalförsamlingen. Denna systemiska protest manifesterades i den överväldigande UNGA-omröstningen (141 länder röstade mot i mars 2022, med liknande siffror i efterföljande omröstningar) som visade att den politiska och moraliska domen var enhällig. Att 11 av 15 länder i Säkerhetsrådet initialt fördömde invasionen, inklusive de tre permanenta medlemmarna USA, Storbritannien och Frankrike, skickar en oundviklig signal: vetorätten kan stoppa juridisk påföljd, men den kan aldrig eliminera den politiska och moraliska domen. Denna disproportionella användning av vetorätten, som i detta fall användes för att skydda den egna aggressionen, bevisar att vetorätten inte används för att garantera global fred, utan för att systematiskt skydda maktmissbruk från kritik, något som underminerar hela syftet med Säkerhetsrådet. Rysslands veto är alltså inte en juridisk frikännelse; det är ett obestridligt bevis för att de tvingades använda det absolut största privilegiet i den globala ordningen för att undvika att bli formellt lagförda, och att det internationella samfundet inte har lämnat frågan utanför det juridiska ramverket, utan snarare vägrat låta Ryssland vara den slutgiltiga auktoriteten över sina egna brott.

3. Rysslands agerande strider mot avtal de själva skrivit under, exempelvis Helsingforsavtalet är Sovjetunionen som sagt var drivande på att staters territoriella integritet måste respekteras. Att Ryssland nu med våld gått in och försökt inta territorium i en självständig stat strider helt och fullt mot dessa principer, och därför kan man (om man inte är en lågintelligent idiot som Solipsism och c.o.) dra slutsatsen att Ryssland begått ett brott mot ett avtal de själva varit pådrivande om. Detta sänker dess trovärdighet i internationella relationer och gör landets handlingar till något som förstör förtroendet för lång tid framöver. Vi har dessutom ett annat problem, och det är att om man nu ska ha en värld där territoriella tvister måste lösas med våld då kan Kina i framtiden komma att kunna kräva tillbaka de delar av Manchuriet som Ryssland stal från dem på 1800-talet. Hur skulle det låta, ett krig mellan Kina och Ryssland? Tror du Ryssland skulle kunna vinna ett sådant krig? Knappast med tanke på att de inte kunnat skapa några fördelar alls i Ukraina… Denna logiska följd av att bryta mot suveränitetsprincipen bekräftas av att Ryssland också brutit mot 1997 års Grundakt om ömsesidiga relationer, samarbete och säkerhet mellan NATO och Ryssland, där båda parter uttryckligen förband sig att respektera suveräniteten och den territoriella integriteten för alla stater, ett avtal som skulle garantera ett fredligt post-kallt krig. Genom att kränka detta och en hel kaskad av andra åtaganden har Ryssland drabbats av omedelbara och kännbara konsekvenser; ett konkret exempel är att Ryssland omedelbart förlorade sin status som fullvärdig medlem i G8 efter annekteringen av Krim 2014, vilket är ett direkt och mätbart bevis på hur snabbt ett brott mot folkrätten leder till förlust av anseende i den globala eliten. Och nu kommer du såklart ta upp BRICS som det klassiska exemplet på att Ryssland visst inte behöver G8. Problemet med detta är att BRICS verkligen inte visat upp den viljestyrka ni länge påstått skulle komma. Snarare har BRICS förlorat i anseende och har egentligen en väldigt liten betydelse i internationell geopolitik. Indien är det mest klockrena exemplet. Trots att landet är med i BRICS har de fortfarande territoriella tvister med Kina, och de har allierat sig med USA militärt genom Quad och dessutom har Indien väldigt täta band med USA, UK och EU genom diverse handelsavtal vilket är långt mycket tätare än de har med Ryssland. Vad Ryssland är för Indien är vad Kongo var för Belgien: ett förråd, ingen långsiktig partner. I takt med Indiens demokratisering verkar också deras band till väst på andra vis stärkas, exempelvis genom emigration till Europa och USA eller hur västvärldens kultur får starkare fäste i Indien.

4. Rysslands agerande och deras totala brist på trovärdighet i internationella sammanhang gör att Ryssland nu måste tvingas till att skriva nya avtal, och dessa avtal är inte heller de speciellt hållbara eftersom Ryssland med all tydlighet visat att de är beredda att bryta mot internationella avtal om dessa strider mot deras egna imperialistiska intressen. Detta sänker dess trovärdighet i internationella relationer och gör landets handlingar till något som förstör förtroendet för lång tid framöver. Denna brist på tillit manifesterar sig inte bara i fördömanden, utan också i en ökad riskpremie för alla ryska affärer. Ryssland behöver desperat nya handelspartner i Afrika, Latinamerika och Sydostasien, men alla dessa framtida partner kommer att kräva högre prisgarantier och större finansiell säkerhet för att hantera risken att Ryssland, som bevisat sig vara en notorisk avtalsbrytare, ensidigt kan nationalisera tillgångar eller bryta leveranskedjor. Detta gör varje framtida internationell affär ekonomiskt mindre lönsam för Ryssland. Dessutom har Rysslands katastrofala militära prestationer i Ukraina direkt skadat dess trovärdighet som vapenexportör. Tidigare allierade som förlitade sig på Ryssland som en leverantör av avancerad militär utrustning har nu sett att de ryska systemen är ineffektiva och sårbara, vilket försämrar Rysslands förmåga att projicera makt och tjäna hårdvaluta genom global vapenförsäljning. Nu är detta såklart överkurs för dig eftersom du är lågintelligent, men med tanke på att vi har en globaliserad värld där vi i allt högre grad blir beroende av varandra, både politiskt och ekonomiskt, är just internationella relationer väldigt viktiga att upprätthålla också för stater som Ryssland. Att de nu riskerar att tvingas till förnedrande handelsavtal med långt svagare nationer är för mig det ultimata beviset på Rysslands förlorade anseende och att Ryssland är en förlorad stormakt.

Alltså har hela ditt resonemang ingenting med det faktiska tillståndet att göra utan det bygger bara på fantasier där du själv använder små formaliteter för att kunna försvara ett agerande som är så uppenbart kriminellt. Det enda som gör att detta inte är formellt olagligt är att Ryssland lagt in sitt veto, inget annat. Hade Ryssland inte varit en permanent medlem av säkerhetsrådet skulle Ryssland aldrig kommit undan detta.