Citat:
Ursprungligen postat av
Solipsism
Lågintelligent dravel
Stormaktsstatus i 2000-talet definieras av förmågan till innovation och självförsörjning inom halvledare, avancerad mjukvara och precisionsmaskiner. Ryssland har på ett katastrofalt sätt misslyckats med att upprätthålla denna suveränitet, och sanktionerna har blottlagt en total kollaps i landets inhemska högteknologiska tillverkning. Ryssland har tvingats vända sig till Kina för att importera kritiska dubbelanvändningstekniker, såsom mikrochips och elektronik för militära system och civil flygindustri. Detta är inte ett partnerskap på lika villkor; det är ett strukturellt underkastande där Ryssland har reducerats till att vara en råvaruleverantör i utbyte mot grundläggande teknologi. Frankrike och Storbritannien, däremot, har tillgång till fullständiga, pålitliga NATO- och EU-gemensamma leveranskedjor och upprätthåller en betydande egen forsknings- och utvecklingskapacitet, vilket garanterar deras suveränitet i den digitala eran. Detta teknologiska gap förvärras dessutom av den massiva "brain drain" Ryssland har upplevt sedan 2022, där hundratusentals högutbildade, unga proffs inom IT och vetenskap har flytt landet, vilket permanent skadar Rysslands innovationspotential för kommande generationer. När det gäller geopolitisk räckvidd och mjuk makt är skillnaden ännu mer skriande. Både Frankrike och Storbritannien har permanent plats i FN:s säkerhetsråd, men deras makt multipliceras genom deras ledarroller i EU, NATO och G7. Deras politiska inflytande understöds av global soft power – utbrett användande av engelska och franska, ett nätverk av kulturella institutioner, och globalt respekterade universitet som attraherar talang. Ryssland har å andra sidan blivit uteslutet ur G8 och är diplomatiskt isolerat, och dess auktoritära regim erbjuder ingen ideologisk dragningskraft utanför de länder som är direkt beroende av rysk militär närvaro. Att vara permanent utesluten från världens mest exklusiva ekonomiska klubb (G7) och att sakna en positiv global kulturell räckvidd är tecken på en starkt minskad stormaktsstatus. Slutligen, i fråga om militär hållbarhet och säkerhet, är Rysslands militära makt, trots sin storlek, bräcklig. Frankrike och Storbritannien är kärnmedlemmar i NATO, vilket ger dem en Artikel 5-garanti och full integrering i världens mest sofistikerade militära planerings- och logistiksystem. Deras makt är summan av 32 nationers militära och industriella kapacitet. Ryssland måste däremot bära hela bördan av sitt försvar och sina expansionsambitioner ensamt. Den ryska militära inkompetensen, som exponerades i Ukraina, har tvingat dem att omorientera enorma resurser för att hantera den nu fördubblade NATO-gränsen mot Finland och Sverige, en självförvållad strategisk kostnad som permanent dränerar deras ekonomiska och militära reserver. Frankrike och Storbritannien åtnjuter stabilitet och är omgivna av vänner; Ryssland är omgivet av fientliga eller flyktiga grannar, vilket bevisar att deras ställning är en av strukturell osäkerhet, inte överlägsenhet. Rysslands ställning är därmed inte en modern stormakts; det är en stat som lever på lånad tid och har blivit en barlast för sina få allierade, ett klassiskt tecken på geopolitisk nedgång. Men låt oss avsluta med det mest uppenbara: Ryssland har nu tvingats gå till storebror USA för att kunna få till en
skrivsbordsseger i deras krig mot Ukraina. Hela målet med kriget har delvis, enligt Ryssland själva, att försvaga USA:s hegemoni och att skapa en multilateral värld men nu har de istället tvingats krypa för USA och lever helt och fullt på USA:s goda vilja. Detta är ett förnedrande faktum Ryssland nu tvingas följa eftersom de inte kunnat vinna en total seger i Ukraina på egen kraft.
Men vi har en helt del funderingar här jag skulle vilja få bukt med. Den första är det faktum att du hävdar att Donbass och Krim har rätt till
självbestämmande. Detta skulle alltså innebära att dessa två stater då måste ha rätten att få upprätthålla en självständighet oberoende av både Ryssland och Ukraina. Säg mig då, varför är du inte mer kritisk till detta fördrag som nu lyfts fram och som tråden faktiskt handlar om? Jag menar, om den går igenom blir dessa två regioner delar av Ryssland och således är de alltså inte
självständiga och oberoende och därför förstör ju Ryssland hela ditt försök till juridiska resonemang eftersom detta inte kommer att sluta med en självständighet utan en annektering och ockupation, eventuellt ett införlivande av dessa regioner i Ryssland. Således, och med dina egna resonemang, bryter alltså Ryssland inte bara mot de två tidigare nämnda stadgarna i FN utan nu bryter de mot Artikel 1 (2) dubbelt genom att både inte respektera Ukrainas suveränitet och rätt till självbestämmande samt även Krim och Donbass rätt till självbestämmande. Så nu har du, som vi redan visste, satt dig i en egen fälla. Du är alltså som en huggorm som bitit dig själv i arslet, vilket är väldigt typiskt för lågintelligenta idioter som dig

Det andra jag funderar över är att du faktiskt är helt och fullt säker på att Ryssland agerar helt och fullt rättsligt och att det finns ett extremt brett stöd för att Ryssland ska ha rätten att annektera Donbass och Krim i såväl FN och i regionerna själva, och att det finns ett starkt juridiskt stöd i internationell rätt till deras självständighet. Men varför har då Ryssland inte gått den juridiskt korrekta vägen för då? Jag menar, om det nu fanns ett sådant extremt stöd för att Ryssland ska ha rätten att annektera dessa regioner för att det finns en bred folkvilja där hade ju Ryssland kunnat kräva av FN att de skulle gå in i regionerna och upprätthålla ordningen och se till att dessa regioner kunde få till ett demokratiskt valt som skedde helt och fullt under FN:s övervakning och att Ryssland kunde ställa sig som en säkerhetsgaranti för att förhindra att Ukraina skulle ha militär närvaro i regionen, men allt skedde helt och fullt under FN:s uppsikt. Sådant hade Ryssland, i egenskap av att vara en permanent medlem av säkerhetsrådet, kunnat ordna helt utan problem. Men nu valde Ryssland istället att göra detta genom våldshandlingar, och därmed har de förstört alla möjligheter för dessa regioners självständighet att få ett internationellt erkännande då det för all framtid kommer att anses ha skett under rysk annektering och ockupation. Varför krångla till allting om det nu vore så att Ryssland har all juridisk rätt på sin sida som du påstår? Hahaha, nu har du återigen ställt till dig för dig, och det ska bli ett sant nöje att se hur du försvarar detta.*
Jag vill avsluta med två personliga frågor:
1. Du blir totalt ägd i den här debatten och du kan aldrig vinna detta hur mycket du än försöker eftersom du så uppenbart står på fel sida. Varför ger du inte bara upp? Jag menar alla dina argument pulvriseras totalt, och du har inga argument för varför du tycker som du gör. Jag blir väldigt fascinerad av detta psykologiska fenomen där man vägrar ge upp trots att slaget är totalt förlorat. För det är ju knappast så att jag själv aldrig upplevt förluster. Jag har tvingats ändra åsikter många gånger när jag med viss bitterhet fått inse att jag haft fel, och det är tungt men det är inte slutet på livet och man är inte en patetisk människa om man ger upp när man faktiskt har fel. Men du har faktiskt valt att fortsätta kämpa trots att loppet är kört, och det framstår som mer patetiskt än att man faktiskt ger upp. Varför?
2. Varför hatar du västvärlden så mycket? Du är ju extremt lågintelligent och du tillhör bottenskrapet av samhället, ja. Men är det verkligen västvärldens fel? Är det inte ditt eget fel att du faktiskt inte gjort något vettigt med ditt liv? Och framförallt, skulle ditt liv vara så mycket mer fantastiskt i Ryssland? Där är människor som dig fattiga på riktigt och ingen sund människa vill leva så.