Statsminister Ulf Kristersson lät sin dotter med kompisar partaja på Harpsund! (sommaren 2023)

Nej, och det behöver det faktiskt inte stå.Testamentet säger vem som får använda Harpsund – statsministern. När någon uttryckligen nämns som mottagare av en förmån betyder det automatiskt att andra inte har samma rätt.

Familjen får förstås vara där eftersom det fungerar som statsministerns bostad under ämbetstiden. Men det betyder inte att de kan använda Harpsund för egna arrangemang eller bjuda in gäster i eget namn. De är där genom honom, inte för att de själva har någon rätt till platsen.

Det framgår redan av både testamentet och propositionen varför statsministerns familj inte kan använda Harpsund för egna arrangemang.I båda texterna står det uttryckligen att den som får nyttja Harpsund är statsministern. Carl August Wicanders syfte med donationen är tydligt:

Det står alltså vem nyttjandet gäller och vad Harpsund ska användas till. Det står inte att andra får använda Harpsund för egna syften. När en rättighet uttryckligen ges till en viss person betyder det automatiskt att den inte gäller andra.

Harpsund är statens egendom och statsministerns tjänstebostad. I testamentet står ordet bostadsförmån, och i propositionen används även hedersbostad. Båda visar att nyttjandet är personligt och tillfälligt – inte fritt och inte överlåtbart.

Att familjen vistas där är bara en praktisk följd av att det är en bostad. Med ”familj” menas hushållet – den man faktiskt bor med: make/maka och eventuella barn som fortfarande bor hemma. Det vore orimligt att kräva att de ska bo någon annanstans när statsministern vistas på Harpsund. Men varken vuxna barn, släktingar och vänner statsministerns hushåll och får använda Harpsund för egna arrangemang. Deras användning blir någon annans användning av statens egendom, inte statsministerns, och därmed inte tillåten enligt testamentet och propositionen.

Det här är inte min tolkning – det följer av hur alla statliga bostadsförmåner fungerar.
Ingen statlig bostad – oavsett om det gäller ambassadörer, landshövdingar eller generaldirektörer – får användas fritt av personer utanför hushållet. Förmånen gäller ämbetshavaren, och familjens rätt att vistas där kommer bara genom honom eller henne.

Det finns alltså inget beslut som särskilt förbjuder svägerskor och vuxna barn att ha fest på Harpsund – men eftersom nyttjanderätten är personlig och inte delegerbar betyder det att ingen annan än statsministern kan använda residenset för egna syften.


Sagerska är jämförbart: även där får familjen självklart vistas, och statsministern kan ha privata gäster.
Men det gör inte Sagerska till familjens privata lokal – vuxna barn eller släktingar kan inte själva arrangera tillställningar i residenset.

Samma princip gäller på Harpsund.

Och jo, samma princip gäller faktiskt för alla statliga tjänstebostäder – oavsett om det handlar om ambassadörer, landshövdingar eller generaldirektörer. Bostaden används av ämbetshavaren och hans eller hennes närmaste familj som en del av hushållet, inte som en egen rätt för anhöriga att ordna privata evenemang.

Det är etablerad praxis i staten: ingen landshövdings svägerska eller ambassadörs kusin får låna residenset till en privat fest, hur “ofarligt” det än kan verka.

Nej, inte riktigt. Harpsund är inte en bostad i den vanliga betydelsen, dvs en privat bostad.
Testamentet och propositionen är tydliga på den punkten: Harpsund är en bostadsförmån (eller en hedersbostad).
Det betyder att Harpsund är statens egendom, och att nyttjanderätten är personlig och knuten till ämbetet – inte till statsministern som privatperson.
Förmånen betyder att statsministern får använda Harpsund under sin tid som statsminister för vila och representation – inte att han fritt kan använda det som den vore hans privata egendom.

Jo, statsministern får bo på Harpsund tillsammans med sin familj.
Med familjen menas de som faktiskt ingår i hans hushåll – alltså make/maka eller partner, samt barn som fortfarande bor hemma.Familjens rätt att vistas där kommer genom statsministern, eftersom Harpsund fungerar som hans tjänstebostad under ämbetstiden.Den rätten är härledd från hans nyttjanderätt, inte en egen rättighet.

Familjen får alltså bo där som en del av hushållet, men inte använda Harpsund som om de själva hade dispositionsrätt till statens residens eller kunde ordna egna tillställningar där.

Nej. Förmånen är precis den som redan framgår av Carl August Wicanders testamente (se ovan): att statsministern får använda Harpsund under sin tid i ämbetet för rekreation och representation. Det handlar alltså om statsministerns möjlighet att vistas där för vila och att ta emot gäster – inte om någon fri rätt för honom eller hans familj att använda Harpsund som privat egendom.

Syftet är tydligt angivet i testamentet, och det finns inget utrymme att tolka in privata arrangemang av anhöriga i den förmånen.

Nej, och det behöver det faktiskt inte stå.Testamentet säger vem som får använda Harpsund – statsministern. När någon uttryckligen nämns som mottagare av en förmån betyder det automatiskt att andra inte har samma rätt.

Familjen får förstås vara där eftersom det fungerar som statsministerns bostad under ämbetstiden. Men det betyder inte att de kan använda Harpsund för egna arrangemang eller bjuda in gäster i eget namn. De är där genom honom, inte för att de själva har någon rätt till platsen.

Det framgår redan av både testamentet och propositionen varför statsministerns familj inte kan använda Harpsund för egna arrangemang.I båda texterna står det uttryckligen att den som får nyttja Harpsund är statsministern. Carl August Wicanders syfte med donationen är tydligt:

Det står alltså vem nyttjandet gäller och vad Harpsund ska användas till. Det står inte att andra får använda Harpsund för egna syften. När en rättighet uttryckligen ges till en viss person betyder det automatiskt att den inte gäller andra.

Harpsund är statens egendom och statsministerns tjänstebostad. I testamentet står ordet bostadsförmån, och i propositionen används även hedersbostad. Båda visar att nyttjandet är personligt och tillfälligt – inte fritt och inte överlåtbart.

Att familjen vistas där är bara en praktisk följd av att det är en bostad. Med ”familj” menas hushållet – den man faktiskt bor med: make/maka och eventuella barn som fortfarande bor hemma. Det vore orimligt att kräva att de ska bo någon annanstans när statsministern vistas på Harpsund. Men varken vuxna barn, släktingar och vänner statsministerns hushåll och får använda Harpsund för egna arrangemang. Deras användning blir någon annans användning av statens egendom, inte statsministerns, och därmed inte tillåten enligt testamentet och propositionen.

Det här är inte min tolkning – det följer av hur alla statliga bostadsförmåner fungerar.
Ingen statlig bostad – oavsett om det gäller ambassadörer, landshövdingar eller generaldirektörer – får användas fritt av personer utanför hushållet. Förmånen gäller ämbetshavaren, och familjens rätt att vistas där kommer bara genom honom eller henne.

Det finns alltså inget beslut som särskilt förbjuder svägerskor och vuxna barn att ha fest på Harpsund – men eftersom nyttjanderätten är personlig och inte delegerbar betyder det att ingen annan än statsministern kan använda residenset för egna syften.


Sagerska är jämförbart: även där får familjen självklart vistas, och statsministern kan ha privata gäster.
Men det gör inte Sagerska till familjens privata lokal – vuxna barn eller släktingar kan inte själva arrangera tillställningar i residenset.

Samma princip gäller på Harpsund.

Och jo, samma princip gäller faktiskt för alla statliga tjänstebostäder – oavsett om det handlar om ambassadörer, landshövdingar eller generaldirektörer. Bostaden används av ämbetshavaren och hans eller hennes närmaste familj som en del av hushållet, inte som en egen rätt för anhöriga att ordna privata evenemang.

Det är etablerad praxis i staten: ingen landshövdings svägerska eller ambassadörs kusin får låna residenset till en privat fest, hur “ofarligt” det än kan verka.

Nej, inte riktigt. Harpsund är inte en bostad i den vanliga betydelsen, dvs en privat bostad.
Testamentet och propositionen är tydliga på den punkten: Harpsund är en bostadsförmån (eller en hedersbostad).
Det betyder att Harpsund är statens egendom, och att nyttjanderätten är personlig och knuten till ämbetet – inte till statsministern som privatperson.
Förmånen betyder att statsministern får använda Harpsund under sin tid som statsminister för vila och representation – inte att han fritt kan använda det som den vore hans privata egendom.

Jo, statsministern får bo på Harpsund tillsammans med sin familj.
Med familjen menas de som faktiskt ingår i hans hushåll – alltså make/maka eller partner, samt barn som fortfarande bor hemma.Familjens rätt att vistas där kommer genom statsministern, eftersom Harpsund fungerar som hans tjänstebostad under ämbetstiden.Den rätten är härledd från hans nyttjanderätt, inte en egen rättighet.

Familjen får alltså bo där som en del av hushållet, men inte använda Harpsund som om de själva hade dispositionsrätt till statens residens eller kunde ordna egna tillställningar där.

Nej. Förmånen är precis den som redan framgår av Carl August Wicanders testamente (se ovan): att statsministern får använda Harpsund under sin tid i ämbetet för rekreation och representation. Det handlar alltså om statsministerns möjlighet att vistas där för vila och att ta emot gäster – inte om någon fri rätt för honom eller hans familj att använda Harpsund som privat egendom.

Syftet är tydligt angivet i testamentet, och det finns inget utrymme att tolka in privata arrangemang av anhöriga i den förmånen.

Jag har redan förklarat varför detta argument inte håller.
Användningen är något som testatorn föreställer sig "i sin tanke", och därtill används ord som "bostadsförmån" och "tillträde", vilket implicerar också privat boende.

Det är här ditt argument faller: Att ha en bjudning under tillstånd från nyttjanderättsinnehavaren är nämligen inte att "använda Harpsund som om det vore deras". Inte ens Aftonbladets reportage gör gällande att statsministerns dotter har använt Harpsund på ett sätt som implicerar att hon själv äger nyttjanderätten - tvärtom är det tydligt man saknar sådan nyttjanderätt, eftersom det från bilderna framgår att man serverar sin egen mat och dryck..

Ja men precis, förutom att det inte är "onaturligt" att låna ut en bostad eller ett sommarboende till en släkting eller familjemedlem för en fest. Gå en sväng kring ett välbärgat villaområde en midsommarafton och fundera på hur många av de fester där besökarna är i studieåldern eller strax över som har arrangerats av fastighetsägaren...

Nej, det stämmer inte.
Att Carl August Wicander skrev ”det är min tanke” gör inte texten mindre bindande – det är fortfarande ett testamente, inte en lös önskan. Ett testamente är en juridisk handling som måste följas i sin helhet när det accepteras, och staten har genom propositionen godtagit både gåvan och villkoren.

Begreppen bostadsförmån och tillträde betyder inte privat boende.
- En bostadsförmån är, enligt svensk rätt, en tjänstebostad som följer av ett uppdrag eller en anställning. Den här tjänstebostaden ägs av staten och får användas så länge uppdraget varar – inte fritt, och inte som privat egendom.

- Att statsministern får tillträde betyder bara att han får börja använda Harpsund två månader efter sin utnämning.
Det säger ingenting om fri dispositionsrätt.

Kort sagt: testamentet anger att statsministern får använda Harpsund för rekreation och representation i tjänsten – inte som en privat bostad för hela familjen eller deras gäster.

Ah, så nu är det tillståndsteorin som ska rädda resonemanget?
Den tröskade vi igenom igår:
(FB) Statsminister Ulf Kristersson lät sin dotter med kompisar partaja på Harpsund! (sommaren 2023)
Men nej – statsministern kan inte ge tillstånd till någon annan att använda Harpsund, lika lite som en hyresgäst kan ge tillstånd till en vän att använda sin hyresrätt som festlokal. Tillståndet måste komma från den som äger egendomen, och i det här fallet är det staten – inte Ulf Kristersson.

Det spelar ingen roll att det bara gällde ”en kväll” eller ”en övernattning”. Statsministerns nyttjanderätt är personlig och knuten till hans ämbete. Han får själv vistas där med sin familj, men han kan inte delegera, låna ut eller upplåta platsen till någon annan – oavsett hur tillfälligt. Att kalla det ”ett tillstånd” förändrar ingenting. Det är som att påstå att man bara lånade ut riksdagsläktaren till en privat fest ”en liten stund”...

Och det här är inte en fråga om praxis som du kan kräva källa på – det är en grundprincip i svensk statsförvaltning:
statlig egendom får inte användas för privata syften om det inte uttryckligen medgetts. Så om du menar att ett undantag finns, då är det du som får visa var det står.

Ulf Kristersson har en villa i Strängnäs. Där kan hans tre vuxna döttrar ha vilka fester de vill – med eller utan pappa Ulfs och mamma Birgittas tillåtelse. Pappa Ulf och mamma Birgitta bestämmer helt själva vem som får låna deras villa.
Det är en privat angelägenhet som ingen annan har rätt att ha synpunkter på.

Men Harpsund är varken en privat sommarstuga eller en villa i ett villaområde.
Det är statens egendom – vår gemensamma egendom – inte statsministerns privata fastighet.

Att jämföra Harpsund med privata sommarhus eller villor, som Kristerssons Strängnäsvilla, är därför helt missvisande.
Harpsund finns till för att underlätta statsministerns uppdrag – för vila, reflektion och representation i tjänsten – inte för familjens egna arrangemang. Därför gäller andra regler: den som disponerar statlig egendom gör det i förtroende, inte som ägare.

Statsministern har ett särskilt ansvar, både juridiskt och symboliskt.
Han ska förvalta ett residens som tillhör staten, inte behandla det som ett familjehem där gränserna kan tänjas efter eget tycke.

Att låna ut Harpsund till anhörigas privata arrangemang är därför inte en harmlös familjeangelägenhet – det är ett övertramp i hur statlig egendom får användas.

Nej, det stämmer inte.
Att Carl August Wicander skrev ”det är min tanke” gör inte texten mindre bindande – det är fortfarande ett testamente, inte en lös önskan. Ett testamente är en juridisk handling som måste följas i sin helhet när det accepteras, och staten har genom propositionen godtagit både gåvan och villkoren.

Begreppen bostadsförmån och tillträde betyder inte privat boende.
- En bostadsförmån är, enligt svensk rätt, en tjänstebostad som följer av ett uppdrag eller en anställning. Den här tjänstebostaden ägs av staten och får användas så länge uppdraget varar – inte fritt, och inte som privat egendom.

- Att statsministern får tillträde betyder bara att han får börja använda Harpsund två månader efter sin utnämning.
Det säger ingenting om fri dispositionsrätt.

Kort sagt: testamentet anger att statsministern får använda Harpsund för rekreation och representation i tjänsten – inte som en privat bostad för hela familjen eller deras gäster.

Ah, så nu är det tillståndsteorin som ska rädda resonemanget?
Den tröskade vi igenom igår:
(FB) Statsminister Ulf Kristersson lät sin dotter med kompisar partaja på Harpsund! (sommaren 2023)
Men nej – statsministern kan inte ge tillstånd till någon annan att använda Harpsund, lika lite som en hyresgäst kan ge tillstånd till en vän att använda sin hyresrätt som festlokal. Tillståndet måste komma från den som äger egendomen, och i det här fallet är det staten – inte Ulf Kristersson.

Det spelar ingen roll att det bara gällde ”en kväll” eller ”en övernattning”. Statsministerns nyttjanderätt är personlig och knuten till hans ämbete. Han får själv vistas där med sin familj, men han kan inte delegera, låna ut eller upplåta platsen till någon annan – oavsett hur tillfälligt. Att kalla det ”ett tillstånd” förändrar ingenting. Det är som att påstå att man bara lånade ut riksdagsläktaren till en privat fest ”en liten stund”...

Och det här är inte en fråga om praxis som du kan kräva källa på – det är en grundprincip i svensk statsförvaltning:
statlig egendom får inte användas för privata syften om det inte uttryckligen medgetts. Så om du menar att ett undantag finns, då är det du som får visa var det står.

Ulf Kristersson har en villa i Strängnäs. Där kan hans tre vuxna döttrar ha vilka fester de vill – med eller utan pappa Ulfs och mamma Birgittas tillåtelse. Pappa Ulf och mamma Birgitta bestämmer helt själva vem som får låna deras villa.
Det är en privat angelägenhet som ingen annan har rätt att ha synpunkter på.

Men Harpsund är varken en privat sommarstuga eller en villa i ett villaområde.
Det är statens egendom – vår gemensamma egendom – inte statsministerns privata fastighet.

Att jämföra Harpsund med privata sommarhus eller villor, som Kristerssons Strängnäsvilla, är därför helt missvisande.
Harpsund finns till för att underlätta statsministerns uppdrag – för vila, reflektion och representation i tjänsten – inte för familjens egna arrangemang. Därför gäller andra regler: den som disponerar statlig egendom gör det i förtroende, inte som ägare.

Statsministern har ett särskilt ansvar, både juridiskt och symboliskt.
Han ska förvalta ett residens som tillhör staten, inte behandla det som ett familjehem där gränserna kan tänjas efter eget tycke.

Att låna ut Harpsund till anhörigas privata arrangemang är därför inte en harmlös familjeangelägenhet – det är ett övertramp i hur statlig egendom får användas.