Går det att leva ett dramafritt liv med en kvinna?

Fast såhöe dum är du ju inte, så varför spelar du?

Jag tror att det var mindre drama förr i tiden när män och kvinnor levde stenåldersliv. Då när vi levde i större grupper så var det mer jämlikt än idag när bara en man och en kvinna delar bostad. Vi är nog genetiskt programmerade för att fungera optimalt i just den miljön. Problemen kom när vi bytte livsstil för snabbt till det moderna samhället.

Jag håller med dig om att vissa saker behöver lösas rent praktiskt. Men ibland kan det ju vara så att man behöver prata om hur man ska lösa dem rent praktiskt. Nu gissar jag att du är man eftersom du tar ett praktiskt exempel med en logisk lösning. Jag säger inte att du har fel, men du ser det hela från ett väldigt manligt perspektiv som handlar om att lösa problem med enkel logik. Men för kvinnor kan det ofta handla om att känna att man har stöd i vad det nu än är som ska göras. Det kan kännas väldigt tryggt att ha stöd av en man helt enkelt och att slippa fatta alla beslut själv, även om det är något så simpelt som att ta en bil till verkstan.

Jag tror inte alla kvinnor vet att män bara vill lösa problemet. Eller så vet de, men de hoppas ändå på en annan respons eftersom de har påpekat många gånger att de önskar just det. Män och kvinnor är olika och man får helt enkelt försöka mötas nånstans på mitten. Eller mötas på varandras villkor vid olika tillfällen.
Varför man vänder sig till den man som man har en relation med? För att man vill ha stöd från honom och är biologiskt programmerad att vilja det.


Om en kvinna kommer för att prata om disken så skulle jag gissa att det handlar om att hon inte tycker att man delar lika på hemarbetet. Så då får man väl prata om det och lösa det "problemet" om det nu skulle vara så att det är ojämnt fördelat.

Du har bestämt dig för att världen ser ut på ett visst sätt. Det spelar ingen roll hur många personer som med logik eller fakta förklarar varför det du tror inte stämmer. Det är tråkigt att du har den syn du har, men det är bara du själv som förlorar på det.

Har sett att många ger tips på hur man kan "muta" när det uppstår dramatik. Jag hade en granne Nils som inte lever idag och då inte blir anonym. Tillbaka till Nils jag såg att han varje fredag kom med en blomkvast som han gav sin fru, jag kunde inte låta bli att fråga då berättade han om varför.

Varje fredag så fick hans fru blommor med ursäkten för att hon stod ut med honom även denna vecka. en större med chocklad när hon fyllde år även samma process för den dag de träffades första gången.

Nu kan man tycka att han var en simp men hon tittade på Nils så kärleksfullt även när de var 70 års åldern. När sedan Nils gick bort så berättade hon hur mycket hon saknade honom och de alla blommor han kom med. Jag tror att de flesta har glömt bort att skämma bort varandra med små saker som gör att man uppskattar varandra.

Har gjort i flera år med 2 kvinnor - en i taget. Dom var båda invandrare (ej Thai eller ryska)

Har också levt med kvinnor med visst mått av bråk - dom har varit infödingar

Lämnade dom dig utan drama också?

Den delen har jag aldrig haft problem med

Där har du lösningen. Det behövs faktiskt inte så mycket för att göra en kvinna nöjd. Kärlek och lite småpresenter. Huvudsaken är att man trivs med varandra. (Med reservation att jag är 60+ och tiderna kanske har förändrats)

Hur fungerade det med dessa kvinnor? Var kom de ifrån? Varför var det inte bråk? Varför tog det slut?

Grejen, Katzyn, är att man inte kan problemlösa åt andra. Det verkar ha tagit dig 14 år att förstå det.

52 blomsterkvaster = lite småpresenter...

Om det räknas som "inte så mycket" i din värld undrar jag verkligen hur ditt liv sett ut. Har iofs aldrig dejtat någon som ens skulle vilja ha blommor...