Norrlänningar, varför är de så skrytsamma?

Har varit en del i Norrland i höst med jobbet, besökt både mindre och större (nåja, med norrländska mått mätt) orter.

Det är slående hur skrytsamma många norrlänningar här. Skryter om hur mycket pengar dom tjänar, hur fin stuga dom har, hur mycket fisk dom har fångat, hur många tjejer dom kan få (lite ironiskt med tanke på att det knappt finns några kvar i Norrland, alla har flyttat till Sthlm). Dom pratar på ett sätt som bara killar i yngre tonåren gör i Sydsverige. Finns förstås skrytsamma människor i Sthlm med men då skryter man lite mer subtilt.

Tycker annars det är ganska trevligt att åka upp till företag där uppe, jag har inget emot norrlänningar eller Norrland egentligen men har bara märkt denna kulturella särart.

Vad säger ni? Håller ni mer mig om att norrlänningar är skrytsamma människor jämfört med oss civiliserade stockholmare?

Min erfarenhet är att de är lite socialt dysfunktionella överlag. Gränslösa, osmidiga, och med en ganska primitiv humor.

Stockholm är väl knappast sydsverige.

Jag är norrlänning i grunden och min erfarenhet är den att norrlänningar slår vakt om sig själv och sitt boende i högre utsträckning än övriga svenskar.

Kanske inte så konstigt då norrlänningar traditionellt behövt klara sig själva i diverse kriser.

Beror ju lite på vad man menar, men Stockholm ligger i den södra 1/3-delen av landet.

Komplex

Har man absolut inget att komma med så tenderar man att förstora upp värdelöst nonsens för att man befinner sig i ett totalt underläge. Skåningar är likadana.

Även gotlänningar!

Alla bönder är likadana. Alla lider de utav Stockhomskompex. Hela deras existens är en oändlig jämförelse med stockholmare "Vi har inga meriter, vi har inte åstadkommit något, vi har inget, men vi är bättre än stockholmare".

Men stockholmare bryr sig inte. De jämför sig inte med bönder, de har ingen lokalpatriotism, de känner ingenting för resten av riket eller för sin stad: de bara är.

Min erfarenhet med!

Överviktiga med fleecetröja på krogen men tror själva att de är Guds gåva till kvinnan. När det sedan går bättre med tjejerna för folket från fjålmträsk kommer en ström av undanflykter (i för sig ingen unikt för norrlänningar).

Har rest mycket till olika hålor i Sydsverige med men inte är folk lika skrytsamma!


Håller inte med om att de inte har något att komma med där uppe. Det är fint och de har många bra industrier (därför jag var där) men deras skryt om sommarstugor, vad de tar i bänkpress, bilen etc blir komiskt!

Min far berättade att när han flyttade till Gotland som liten så betraktades alla utomstående som stockholmare oavsett var de kom från.

Jag har upplevt tvärt om, att norrlänningar har svårt att prata om sig själva, meriter eller prestationer och att många i södra sverige pratar mer om sådant och vågar ta plats, nästan "marknadsför" sig själv lite mer. Kanske beror våra olika erfarenheter på i vilket sammanhang vi träffat personerna på? Om du varit i norrland på affärsresa har du kanske träffat personer som är lite mera karriärsdrivna och därav bättre på att hävda sig och då jag varit i söder har jag träffat folk som varit egenföretagare och därav fått samma erfarenhet..?

Träffar samma typ av folk i norr som söder.

En massa skryt om sommarstugor och fiske etc (som ju inte har något med hur duktiga de är på sitt jobb att göra).

Dom är inte elaka eller så, mest lite komiskt när en 50 årig man sitter och skryter om hur mycket fisk han dragit upp på semestern.