Ge upp försöken till att förbättra relationen till sin son?

Genom att kämpa visar du ändå att du älskar honom.

Respekt förtjänar man, inget man får per automatik.

Kärlek är att ge utan att önska något tillbaka. Det är vad en riktig man och ledare gör.

Man kan vara känslig som barn och din son kanske har "fastnat" ifråga om något. I bemärkelsen att det "inre barn" som styr vårt vuxna beteende, i hans fall, bär på ett trauma som inte kan repareras, utan som han måste lära sig hantera. Det krävs insikt och vilja att skaffa sig den insikten, för att en person ska kunna arbeta med sig själv på det viset.

Därför så kan du inte förvänta dig att bli förlåten inom en tidsperiod som i annat fall hade varit rimlig. Kanske når han en liten bit efter lång tid. Kanske kommer han aldrig framåt.

Oavsett vilket, så är ditt behov av att bli förlåten och eller bekräftad i din ånger, irrelevant. En far ska inte ha behov av någonting från sitt barn. Föräldraskap är en envägsrelation där belöningen endast är att få finnas till för sitt barn. Föräldern är en "gulesäck" som är till för att förbrukas. Jag tror att det är mycket viktigt att vara fullt medveten om det när man väljer att skaffa barn.

De enkla svaret är ja, men verkligheten är ju en helt annan, jag skulle aldrig kunna överge min egna son, aldrig

Jovisst. Men livet drabbar.

Det gör ont att inte få älska någon man älskar så mycket som sitt barn.

Men det finns barn som behöver beskyddas och vårdas och älskas därute och det finns gott om män som behöver få göra det.

Så man kan lägga känslorna på ett annat barn och veta att varje dag är att sona vad man inte förmådde då i nuet inför Gud och i det finns ro.

Hjärtat måste få ro.

Jag vet ju inte hur du gör idag. Men troligtvis hör du av dig och förväntar någon slags respons tillbaka. Hör istället av dig utan att förvänta något. "Jag hoppas att allt är bra med dig, du behöver inte svara jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig och bryr mig" typ 😊 Att skicka födelsedagsgåvor och julklappar. Utan att förvänta sig ett tack. Osv.
Och även om du vill träffas så måste det få vara hans beslut. Tex att du talar om att du skulle vilja träffas och bjuda på en lunch, men att han själv får bestämma om han vill dyka upp. Och bara acceptera ifall han inte hör av sig. Prova igen vid ett senare tillfälle. Visa att du finns här när han än vill det, men utan att tvinga honom. Står du stabilt tillräckligt länge utan att tappa humöret, så finns en chans att han ser den förändringen till slut, när ilskan avtar. Men räkna med att det kommer inte att gå fort.

Din son har klarat sig i livet utan dig.
Så varför behöver han dig? Du var uppenbarligen inte där när han behövde dig så varför skulle han vilja ha dig där nu när han inte behöver dig.


Så är det för mig med min mor. Hon grinar väl säkert som du gör.

Kan du på något sätt visa att du har förändrats / förbättrats?

T ex, o det är alkohol inblandat, vilket det ofta är, bli plötsligt nykterist. Säg inte det till honom, men sprid det till hans närhet så han får veta.

Börja med en hobby, träning, eller ett engagemang, röda korset, som kan imponera, eller snarare visa att du har andra sidor.

Har han någonsin formulerat vad han tyckte du gjorde fel? Isåfall, håller du med om detta?

Det kan vara svårt att acceptera att människor förändras. När jag var ung, trodde jag att min mor var ond. Men när jag blev vuxen insåg jag att hon hade ADD med utbrändhet. När hon sedan slapp familj, så blev hon som en annan människa. Antagligen sitt sanna själv.

Jag har själv ändrat mig väldigt mycket sedan jag var 20-30, då jag var en samvetslös opportunist.

Du behöver inte kapa några band
Han är 32 år
Dags att skärpa till sig. Han får väl gå i terapi
Du som förälder har gjort fel men ändå gjort det du kunnat med dom förutsättningar du hade.

Jag har ingen kontakt med min ena son sedan 2020. Han är 27 år nu. Kraftig adhd har han.
Det är ett val han gjort och som jag får acceptera.

Din son är en vuxen man. Han har rätt att fatta sina egna livsbeslut. Vill han inte ha kontakt så respektera det. Ibland kan det bästa sättet att säga förlåt vara att lämna någon ifred...

Klokt skrivet. Att insistera på kontakt visar ju bara att man trots allt är mer fokuserad på sina egna behov än på hans.