• 1
  • 2
Igår, 16:59
  #1
Medlem
StigEngstroms avatar
Mina 2 barn är friska som nötkärnor.
Att ens barn är friska och krya är såklart en positiv sak och jag är tacksam.
Det är väldigt sällan att jag eller min fru behöver vabba, det kan nog maximalt räknas totalt på en hand på ett år, absolut max.
Samtidigt ser jag kollegor som är hemma och vabbar hela tiden, var och varannan vecka och många i närheten synar det nog detta som lathet emellanåt, samtidigt bryr sig ingen då det "hör till".
Vad säger ni, borde jag köra samma race, ta några vab-dagar emellanåt? Alla andra gör det men jag är då fanimig aldrig hemma, nånsin.
Känns som att jag blir smått blåst på småbarnsåren när alla andra kollegor lallar runt hemma och tar sovmorgon...
Mina kollegor har frågat om min fru är den som är hemma med sjuka barn.
Nej...dom är aldrig hemma.
__________________
Senast redigerad av StigEngstrom Igår kl. 17:02.
Citera
Igår, 17:05
  #2
Medlem
Exemplarisk.s avatar
Ja, passa på medan du kan. Det är chefens uppgift att se till att det finns personal på plats även om någon är sjuk.
Citera
Igår, 17:05
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av StigEngstrom
Mina 2 barn är friska som nötkärnor.
Att ens barn är friska och krya är såklart en positiv sak och jag är tacksam.
Det är väldigt sällan att jag eller min fru behöver vabba, det kan nog maximalt räknas totalt på en hand på ett år, absolut max.
Samtidigt ser jag kollegor som är hemma och vabbar hela tiden, var och varannan vecka och många i närheten synar det nog detta som lathet emellanåt, samtidigt bryr sig ingen då det "hör till".
Vad säger ni, borde jag köra samma race, ta några vab-dagar emellanåt? Alla andra gör det men jag är då fanimig aldrig hemma, nånsin.
Känns som att jag blir smått blåst på småbarnsåren när alla andra kollegor lallar runt hemma och tar sovmorgon...
Mina kollegor har frågat om min fru är den som är hemma med sjuka barn.
Nej...dom är aldrig hemma.

Nej. tar inga vabdagar i onödan. barnet har en bra skola, och jag förlor mycket pengar på det orättvisa sjukförsäkringsystemt.

dvs att jag ska betala in mycket mer i skatt till det, men när jag behöver det så finns där plötsligt "ett tak"....
Citera
Igår, 17:09
  #4
Medlem
grungewhores avatar
Nej, jag vabbar tillräckligt med anledning som det är. Det är fantastiskt att man har möjligheten, så urbota korkat att urholka det.
Citera
Igår, 17:14
  #5
Medlem
4m4nd4s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av StigEngstrom
Mina 2 barn är friska som nötkärnor.
Att ens barn är friska och krya är såklart en positiv sak och jag är tacksam.
Det är väldigt sällan att jag eller min fru behöver vabba, det kan nog maximalt räknas totalt på en hand på ett år, absolut max.
Samtidigt ser jag kollegor som är hemma och vabbar hela tiden, var och varannan vecka och många i närheten synar det nog detta som lathet emellanåt, samtidigt bryr sig ingen då det "hör till".
Vad säger ni, borde jag köra samma race, ta några vab-dagar emellanåt? Alla andra gör det men jag är då fanimig aldrig hemma, nånsin.
Känns som att jag blir smått blåst på småbarnsåren när alla andra kollegor lallar runt hemma och tar sovmorgon...
Mina kollegor har frågat om min fru är den som är hemma med sjuka barn.
Nej...dom är aldrig hemma.

Jag förstår dig. Att vara hemma med faktiskt sjuka barn är dock inte att lalla runt hemma. Men att det finna de som vabbar även fast det kanske inte behövs är nog vanligt. Jag tycker att du kan ta ett par "lallardagar" såvida inte barnen går i skolan, för då är det skolplikt och dom ska inte behöva missa att lära sig saker för att du vill lalla runt hemma
Citera
Igår, 17:19
  #6
Medlem
dwgs avatar
Första året på dagis så var de de vanligaste sjukdomarna. Blev väl lite vab då å då, nu så idrottar det mycket och är ute mycket.

Är knappt aldrig sjuka, ser man mot deras kompisar som är mestadels hemma så är de sjuka väldigt ofta.
Idrotten håller en frisk
Citera
Igår, 17:19
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av StigEngstrom
Mina 2 barn är friska som nötkärnor.
Att ens barn är friska och krya är såklart en positiv sak och jag är tacksam.
Det är väldigt sällan att jag eller min fru behöver vabba, det kan nog maximalt räknas totalt på en hand på ett år, absolut max.
Samtidigt ser jag kollegor som är hemma och vabbar hela tiden, var och varannan vecka och många i närheten synar det nog detta som lathet emellanåt, samtidigt bryr sig ingen då det "hör till".
Vad säger ni, borde jag köra samma race, ta några vab-dagar emellanåt? Alla andra gör det men jag är då fanimig aldrig hemma, nånsin.
Känns som att jag blir smått blåst på småbarnsåren när alla andra kollegor lallar runt hemma och tar sovmorgon...
Mina kollegor har frågat om min fru är den som är hemma med sjuka barn.
Nej...dom är aldrig hemma.

Nej. VAB tar jag bara ut när de är sjuka och inte kan gå till skolan och fritids. Det är vad VAB är till för. Vård av sjukt barn.

Hade jag varit i din situation hade jag däremot begärt att få gå ner I arbetstid, så att du rent lagligt skulle få mer tid för dina barn. Det har både jag och min partner gjort.
Citera
Igår, 17:41
  #8
Medlem
Wyrdkins avatar
Varför förlora pengar i onödan?
Citera
Igår, 17:46
  #9
Moderator
Nospheratus avatar
Får typ tjugo, trettio år sedan var ju klimatet annorlunda. När jag själv var i skolåldern försökte man ju här och där fejka att man var sjuk för att slippa gå till skolan. Det var ju rätt uppenbart som det är för de flesta föräldrar att man bara fånar sig. Och där var det ju bara att pallra sig iväg till skolan i alla fall. Trots min ojoj-huvudvärk eller diffust "ont i magen".

Numera blir det ju skandal om man tvingar sitt stackars sjuka barn att gå till skolan. Barnet kommer till skolan och klagar på huvudvärk. Läraren frågar om stackars barnet förklarat detta för sina föräldrar. Barnet svarar att föräldrarna tvingade barnet att gå till skolan ändå. Och plötsligt blir det orosanmälningar och utredningar och fan i helvete.

Jag kan tänka mig att det är sånt som spökar. Föräldrar vågar inte riskera att släppa iväg en unge som klagar på att de är lite krassliga. Skulle ungen spy på dagis eller i skolan, och det uppdagas att barnet klagat på illamående till föräldrarna blir det det en jävla massa trassel.

Alltså inte nödvändigtvis att föräldrarna vill maska på jobbet och fusk-VAB:ar. Jag kan inte föreställa mig att det bara är att ligga i sängen och kolla Netflix med popcorn om man har en uttråkad femåring hemma.
Citera
Igår, 17:55
  #10
Medlem
Snusfris avatar
Bara horungar som utnyttjar systemet.
Citera
Igår, 17:57
  #11
Medlem
StigEngstroms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Snusfri
Bara horungar som utnyttjar systemet.
Ja jo, men är det nån som tackar en för att vara en moralisk väktare i vårat skattesamhälle?
Citera
Igår, 17:58
  #12
Moderator
pewpews avatar
Citat:
Ursprungligen postat av StigEngstrom
Mina 2 barn är friska som nötkärnor.
Att ens barn är friska och krya är såklart en positiv sak och jag är tacksam.
Det är väldigt sällan att jag eller min fru behöver vabba, det kan nog maximalt räknas totalt på en hand på ett år, absolut max.
Samtidigt ser jag kollegor som är hemma och vabbar hela tiden, var och varannan vecka och många i närheten synar det nog detta som lathet emellanåt, samtidigt bryr sig ingen då det "hör till".
Vad säger ni, borde jag köra samma race, ta några vab-dagar emellanåt? Alla andra gör det men jag är då fanimig aldrig hemma, nånsin.
Känns som att jag blir smått blåst på småbarnsåren när alla andra kollegor lallar runt hemma och tar sovmorgon...
Mina kollegor har frågat om min fru är den som är hemma med sjuka barn.
Nej...dom är aldrig hemma.
Nej vi fuskvabbar inte. Å andra sidan jobbar vi hemifrån och kan turas om att ta hand om honom. Nu är han 9 år och klarar det mesta själv.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in