Vill dejta som en självsäker man

En autist är ofta en introvert loser.

Men ta den karismatiska säljaren, den risktagande egenföretagare. Män som är roliga, extroverta och smarta.
Varför är det vanligt förekommande att vissa kvinnor söker sig till spännande män? Ex kriminella och farliga män?
Varför är det ett utbrett fenomen med kvinnor som skriver kärleksbrev till massmördare i fängelset?

För att kvinnor inte bara dras till utseendet tillskillnad från mannen.

Svenska män med asiatiska importfruar är losers. Du har rätt.

Och jag fattar absolut att man inte vill ha ett känslomässigt vrak med gäll äcklig jobbig röst. Fy fan, stackars er män b eh öva stå ut med den skiten

Ja ni borde lära er uppskatta sexleksaker.

Jag har passerat 30-strecket och är singel efter en relation som tog slut för ett par år sedan. Vill gärna träffa en tjej (både för sex och gärna en fast relation), men är helt värdelös på dejtande. Jag har inget komplex för mitt utseende (tjejerna jag dejtar ser bra ut), men av någon anledning känner jag att jag lätt blir defensiv och försiktig när jag ska träffa någon. Uppfattas säkert som en mes av många… det blir kanske 3 dejter max och några kramar, sedan rinner det ut i sanden eller jag hamnar i ”friendzoon.”

Har verkligen försökt att rannsaka mig själv och kommit fram till att det nog bottnar i en rädsla att bli avvisad. Och den rädslan i sin tur handlar nog om en slags social fobi och introvert läggning jag alltid haft, plus lite andra småsaker från förr. Istället för att lägga armen runt hennes midja när vi står vid bardisken, eller ta hennes hand när vi lämnar krogen (såklart med en kalkylerad risk att bli avvisad!), gör jag inget av det och väntar på hennes initiativ. Och då blir det ingenting. Rent logiskt är det vansinne: bättre lägga in en stöt med 50% chans att lyckas, än att inte försöka alls.

Ja, det är en helt puckad mental spärr jag har, men tänker att det går att träna bort om jag får lite goda råd av er. Och dryga kommentarer undanbedes! Vi har alla våra demoner och personliga brister, ibland synliga, ibland dolda. Jag skriver inte det här för att få medlidande, utan för att få en seriös spark i baken så att jag blir en bättre dejtare. Det finns tjockisar som kastar chipspåsen och masar sig iväg till gymmet, jag måste genomgå samma resa, men på det mentala planet.

På söndag ska jag en lunchdejt inbokad med en attraktiv tjej. Jag har lovat mig själv att lägga in en stöt och visa intresse, men är rädd att det bara blir stelt artighetsprat.
Ni killar som lyckas med era dejter, ge mig några goda råd! Och ni tjejer, vad förväntar ni er av en man som har bjudit ut er på dejt? Vad faller ni för?

Oj, den här tråden tog fart! Jag får tacka för goda råd och tips. Kanske är det inte så komplicerat trots allt.

Dom flesta behöver ju bara sina händer och tillgången till internet.

Jag har passerat 30-strecket och är singel efter en relation som tog slut för ett par år sedan. Vill gärna träffa en tjej (både för sex och gärna en fast relation), men är helt värdelös på dejtande. Jag har inget komplex för mitt utseende (tjejerna jag dejtar ser bra ut), men av någon anledning känner jag att jag lätt blir defensiv och försiktig när jag ska träffa någon. Uppfattas säkert som en mes av många… det blir kanske 3 dejter max och några kramar, sedan rinner det ut i sanden eller jag hamnar i ”friendzoon.”

Har verkligen försökt att rannsaka mig själv och kommit fram till att det nog bottnar i en rädsla att bli avvisad. Och den rädslan i sin tur handlar nog om en slags social fobi och introvert läggning jag alltid haft, plus lite andra småsaker från förr. Istället för att lägga armen runt hennes midja när vi står vid bardisken, eller ta hennes hand när vi lämnar krogen (såklart med en kalkylerad risk att bli avvisad!), gör jag inget av det och väntar på hennes initiativ. Och då blir det ingenting. Rent logiskt är det vansinne: bättre lägga in en stöt med 50% chans att lyckas, än att inte försöka alls.

Ja, det är en helt puckad mental spärr jag har, men tänker att det går att träna bort om jag får lite goda råd av er. Och dryga kommentarer undanbedes! Vi har alla våra demoner och personliga brister, ibland synliga, ibland dolda. Jag skriver inte det här för att få medlidande, utan för att få en seriös spark i baken så att jag blir en bättre dejtare. Det finns tjockisar som kastar chipspåsen och masar sig iväg till gymmet, jag måste genomgå samma resa, men på det mentala planet.

På söndag ska jag en lunchdejt inbokad med en attraktiv tjej. Jag har lovat mig själv att lägga in en stöt och visa intresse, men är rädd att det bara blir stelt artighetsprat.
Ni killar som lyckas med era dejter, ge mig några goda råd! Och ni tjejer, vad förväntar ni er av en man som har bjudit ut er på dejt? Vad faller ni för?

Sen kan jag inte understryka hur viktigt det är med humor och charm. Kvinnor gillar män som är lättsamma med glimten i ögat. Man kan komma långt på det även om man inte är så självsäker på alla sätt och vis. Men det ska vara på ett naturligt sätt där det inte upplevs som att man är någon slags stand up komiker som hela tiden väntar på att kläcka nästa rad.