Citat:
Ursprungligen postat av
Landsbygden
Mycket bra inlägg! Jag tror det är som du skriver.
Lugnt. Bör nämnas att jag personligen nästan alltid träffat narcissister inom corporate management, typ mellanchefer, managementkonsulter, sale managers och dylikt. Väldigt sällan som man råkar på narcissister bland folk som inte är "karriärister" utan typiska knegare inom typ betongbranschen, byggare, målare eller snickare. Prolerna eller arbetarklassare kan vara praktsvin och hatiska, men de är sällan falska eller manipulativa i samma utsträckning. Narcissister är elaka i en subtil utsträckning som är över huvudet på individer av enklare snitt. Harvard-psykiatrikern Dr. Theodore Millon skrev i sin bok "Personality Disorders in Modern Life" att narcissister som regel tenderar växa upp i en bortskämd överklass/övre medelklass-miljö och förekommer i lägre grad inom de lägre klasserna.
Jag har själv drivit bolag med många miljoner i omsättning inom konsultbranschen och det är som regel otroligt frustrerande att deala med karriärister med streber-mentalitet som är besatta av att armbåga sig fram i hierarkin @ globala världsbolag likt Goldman Sachs, Deloitte och McKinsey.
För några år sedan drog jag, tillsammans med ett par aktörer med anställningar från internationella konglomerat i bagaget, igång en startup. Allting spårade ur totalt när dessa finansvalparna ljög om allt möjligt för konsumenterna av produkterna, lovade guld och skogar men infriade noll löften i verkligheten och struntade att betala ut löner och inte kom i tid eller ens dök upp på möten osv. En gång frågade jag en av de Handelsutbildade killarna, vars pappa är en förhållandevis känd direktör, point blank: -Tänker du verkligen bedra killen som betalat flera tusenlappar för vår produkt? - "Ja, det är ju bara en liten svennebanan fattar du väl? Han räknas inte", var hans svar. När vi väl "jobbade" var de mest intresserade av att få feedback om hur man kan hemfalla åt insider-trading eller manipulera börsen genom "pump and dump" utan att åka fast.
En annan gång hade vi bokat hotell på Grand Hotel. Jag och X tittade ner på en arbetare som stod med en borr nere på marken med varselväst på sig. X ventilerar då plötsligt och pekar på knegaren: "Den där varelsen är ingen människa, vilket jävla djur". De var konstant otrogna med sina flickvänner och tog koks på helgerna. Hela deras liv går ut på att mätta deras egocentriska hedonistiska begär och utsvävningar. På facebook och Instagram målar dessa människorna upp en fläckfri och "helylle", hyvens fasad som sticker helt stick och stäv med verkligheten. Möjligt att jag romantiserar arbetarklassen här, men mina empiriska erfarenheter är iaf att de är ärligare och rakare i sin kommunikation och genuint moraliska.