Straffrätt: Skuldebrev i sexuell prestation (in natura)

Tänkte vi skulle köra ett tankeexperiment. Så kallat rättsfiktionellt scenario. Flashback är perfekt plats för att pröva det eftersom vi aldrig kommer se frågan i den juridiska debatten eller få den inom ramen för någon juridik-kurs på universitetet.

Innan jag klargör den juridiska frågan så vill jag inleda med att skuldebrevet som snart presenteras helt klart utgör pactum turpe. Min fråga gäller dock inte om det är civilrättsligt exekverbart, utan straffrättens syn på skuldebrevet:

Ponera därefter att innehavaren säljer skuldebrevet för 1 000 svenska kronor till sin kompis såsom ny innehavare.

Vilka eller vilket brott kan det bli fråga om, och vem gör sig skyldig till brott. Utställaren, innehavaren eller överlåtaren? Eller ingen?

Om straffansvar aktualiseras: När fullbordas brottet? Kan försök till brott aktualiseras?

Om utställaren vägrar fullgöra, vilket (om något) brott aktualiseras då?

Om skuldebrevet destrueras efter överlåtelsen, upphör då brottsrisken - eller lever den vidare i parternas viljeförklaring? Och i så fall mellan vilka parter?

Finns det något scenario där en sådan handling skulle kunna tolkas som konst eller satir snarare än förberedelse till brott?

Obs ang. AI-svar

Väldigt intressant fråga.



Något jag tänker kan bli en relevant punkt är 23:1 BRB som säger att försök till brott enbart är straffbart om det finns en fara för brottets fullbordan. Och här kan man resonera som så att den som är skyldig en sexuell tjänst inte har något att förlora på att inte uppfylla avtalet, just på grund av pactum turpe.

Men jag är osäker på om det skulle hålla hela vägen ens om man tänker på förenklade situationer som man ju ofta gör i sådana här tankeexperiment. Och i verkligheten är det ännu mindre sannolikt att det skulle hålla, för om ett sådant avtal verkligen har kommit till faller det rätt osannolikt att den som köpt skuldebrevet och den som sålt det bara skulle acceptera att pactum turpe gäller.

Försök till köp av sexuell handling och koppleri är straffbart. Så de brotten behöver inte fullbordas. Så jag gissar att både den som ursprungligen skrev under skuldebrevet och den som köpte det gör sig skyldig till försök till köp av sexuell tjänst. Man skulle kanske kunna resonera som så att den förstnämnda aldrig tänkte utnyttja den sexuella tjänsten, men det står tydligt i lagen att man kan dömas för köp av sexuell tjänst även om man inte personligen nyttjar det, utan betalar åt någon annan.

Vidare skulle den förstnämnda även kunna dömas för försök till koppleri.


Fortsätt kämpa. En dag kommer du kanske lyckas prestera ett inlägg som faktiskt är läsvärt för någon.

Jag tänker att det kan ha betydelse hur skuldbrevet uppkommit. Har innehavaren betalt utfärdaren något för skuldbrevet, eller utlovat betalning för skuldbrevet (utfärdaren kan ju t.ex. fått ett skuldbrev). I så fall betyder det ju att parterna ingått avtal om sex mot betalning vilket skulle kunna tolkas som att ett sexköp ägt rum (trots att det inte utförts än).

En annan tanke här är hur man juridiskt kan få utfärdaren att fullborda sin skyldighet enligt avtalet? Det brukliga är ju att om något prövas i rätten så om inte svarandet fullföljer avtalet i handling så blir det att driva in pengar från honom, detta av rent praktiska skäl (det går ju knappt för sig att kronofogden kommer och håller fast gäldenären för att fordringsägande skall få sitt sex).

Men sen har vi ju problemet att det inte går att sätta ett lagligt pris på skulden. Detta skulle isf medföra att skuldsedeln saknar rättslig giltighet. Och då betyder det ju att inte något sexköp gjorts eftersom avtalet inte är bindande.

Inget brott har begåtts.
Möjligtvis överlåtelsen - koppleri
Konst? ja då får man väl visa det. Som Anna odell tror jag, självmord/psykvård?

Varför skulle inte försök till köp av sexuell tjänst kunna vara aktuellt?

Du får gärna resonera i två spår:

1. Skuldebrevet uppkom genom unilateral rättshandling utan krav på motprestation, dvs närmast en benefik handling, men fortfarande formulerat som ett skuldebrev eftersom det är ställt till innehavaren.

2. Skuldebrevet uppkom genom att innehavararen erlade 500kr för dess upprättande (läs onerös)

I samtliga fall så finns samtycke. Det är alltså inte fråga om att rättshandlingen i sig blir ogiltig på grund utav tvång eller liknande. Alla är införstådda med innehållet och villkoren. Däremot är det inte säkert hur prestationen senare manifesterar sig vid inlösen, vilket framgår av frågorna i TS där avsikten att fullgöra prestation kan skiljas åt i och med överlåtelse till tredje man och vägran lösa in skulden från utställarens sida. Så om ett avtalsbrott påverkar utgången så behöver du visa varför.

Om du anser att dessa två spår påverkar den straffrättsliga utgången, så behöver du visa det

Att avtalet inte är bindande (eller snarare icke-exekverbart) är ointressant för frågeställningen. Vi fokuserar på straffrätten, om låt säga, polisen skulle hitta skuldebrevet vid random husrannsakan eller genom att innehavararen anmäler brott pga vägran att fullgöra.

Således saknar jag din straffrättsliga slutsats. Du inledde med den i första stycket, men avslutar med en civilrättslig. Och där tror jag alla är överens.


Nu är inte detta facit (även om jag svarar på en fråga i denna tråden i den andra tråden som följer), då jag inte sitter på något facit. Men har väl en god uppfattning i hur man skulle kunna resonera. Men tänker att ni (som skrivit i tråden) kan kika på min och Aramir2:s diskussion i en separat tråd där vi benar ut straffrättsligt ansvar och pactum turpe: (FB) Polisen tog brev med semaglutid

Pst, kika i 6 kap. BrB och kolla rekvisiten.

Behöver även en förklaring på varför rekvisiten är uppfyllda och vem som uppfyller dem: Utställaren, överlåtaren eller innehavaren. Just nu är det oriktade antaganden

Är intresserad av att veta i hur du resonerar i att utställaren gör sig skyldig till sexköp och koppleri. Rimligen är väl den säljare?
Eller främjar någon av dem sexköp enligt 6 kap 12 § BrB ?

Om personen som ska utföra den sexuella tjänsten vägrar och (eller uppfyller kontraktet) och sedan anmäler för våldtäkt kan kontraktet anses bevisa uppsåt och/eller planläggning av brottet.

Då har jag formulerat mig dåligt. Jag menade den som ägde skuldebrevet först.

Aha, ok!

Hur tänker du angående sexköp? Kan överlåtaren bli fälld för både sexköp och koppleri även om den aldrig realiserade skuldebrevet? Utan bara överlät det till annan?

Eller menar du att överlåtaren kan bli fälld för försök till sexköp och koppleri?

Och spelar dessa två spår roll för utgången?

Först har vi där att om A betalar B för att ha sex med C så kan A fällas för sexköp även om denne aldrig hade sex själv. Och här får jag medge att jag utan skäl antog att det fanns någon motprestation i avtalet, men det ser jag ju nu att det inte fanns.

Så om vi tittar på fallet att det fanns en motprestation, och för enkelhetens skull säger vi att X var den som ägde skuldebrevet som säger att Y ska genomföra en sexuell handling till ägaren av skuldebrevet. X säljer sedan detta brev till Z. Beroende på hur allt har gått till och vad som kan bevisas kan det bli lite olika här, men vi tänker oss att X från början hade för avsikt att ha sex med Y, men av någon anledning fick väldigt ont om pengar och sålde därför brevet. Då är det tillfälliga omständigheter som gjort att brottet inte fullbordades, och därmed kan man döma för försök till sexköp.

Motprestationen har då betydelse för om X kan dömas för sexköp (eller försök). Däremot inte för koppleri eller om Z kan dömas för sexköp.

Fick översätta dina bokstäver till min terminologi så att du kan se om jag uppfattar dig rätt.

Du skriver att överlåtaren kan dömas för försök till sexköp eftersom han hade avsikt att utnyttja prestationen men sålde brevet. Intressant tanke - men vad ser du som försöksögonblicket här? Är det redan vid överlåtelsen, eller krävs det att någon faktisk prestation påbörjats eller förberetts?

Kan man ens säga att själva skuldebrevet utgör “ersättning” i sexköpslagens mening?
Jag tänker att brottet normalt kräver att det sker en utväxling av “ersättning för sexuell handling”. Är det tillräckligt att dokumentet representerar den ersättningen, även om ingen realisation sker?

Du menar att innehavaren inte kan dömas för sexköp - men om denne förvärvar skuldebrevet i vetskap om att det avser en sexuell prestation, och dessutom med avsikt att realisera det, är det inte då fråga om ett självständigt sexköp snarare än ett härlett?
(Alltså att själva köpet av skuldebrevet utgör köpet av prestationen.)

Om både överlåtaren och innehavaren i praktiken försöker omsätta ett avtal om sexuell prestation i pengar, kan vi då tala om att två personer var för sig uppfyller brottets rekvisit, eller är det bara den som faktiskt realiserar handlingen som kan dömas?

Om överlåtaren säljer brevet utan att någon sexuell handling ens planeras, men medvetet sprider möjligheten vidare - lutar det inte snarare åt förberedelse till koppleri än försök till sexköp?

En tanke till: om överlåtaren säljer skuldebrevet med kännedom om att innehavaren faktiskt tänker realisera det - och kanske till och med uppmuntrar det - skulle det kunna närma sig medgärningsmannaskap?
Alltså att båda, genom samordnat agerande, bidrar till att ett sexköp faktiskt fullbordas.

Jag funderar på om överlåtaren i så fall fortfarande skulle “bara” ses som försöksperson, eller om han i realiteten blir medgärningsman till ett fullbordat brott genom att tillhandahålla både medel och incitament.