Är det bara jag som synar all dyr alkohol ju äldre man blir?

Vad betyder det här ens? Att beställa in en exklusiv måltid med ett exklusivt rött vin till - rekommenderat av en högklassig sommelier - är höjden av levnadskonst.

Efter min första erfarenhet av exklusivitet i sofistikerade miljöer utomlands spottade jag ut det vanliga vinet jag brukar dricka när jag kom hem. Det blev omöjligt att inte höja sig.


Inte för inte infinner sig talesättet pärlor åt svin och tanken att det indiska kastsystemet nog har sina poänger ändå.

Ts här, tror vi tänker likadant!
Jag är ingen Ove Sundberg som bara är ute efter vad som är billigast, det måste ju smaka ok också.
Men jag tycker att det är fånigt att påstå att ey bro, norrlands, fem tvåan m.m inte går att dricka.
Det är vanlig ljus lager, absolut inget speciellt men måste det alltid vara det i livet?
Om det inte knullar smaklökarna så får det vara? Jag förstår inte.
Jag har snarare funnit en charm med det enkla och spartanskta.
En islay mist duger utmärkt som vardagswhiskey.

Smaklökarna utvecklas med tiden. Ju äldre man blir desto viktigare faktiskt att bejaka smaklökarna med det som är lite dyrare i takt med att ekonomin hela tiden förbättras.

Sedan är det inte så bra att som äldre svulla och stoppa i sig skräpmat. Som ung klarade man det, men som äldre lägger man på sig extra vikt väldigt lätt.

Då är det bättre att satsa på kvalitet än på kvantitet.

Därmed inte sagt att man ska börja med märkesvaror och köpa totalt överprisade varor, de är ofta inte alls bättre än de mycket billigare.

Varför kan du inte dricka nånting som du tidigare inte hade några problem med?
Det låter som ni har nån kattmentalitet...
Mennar du verkligen att det där slöddervinet inte går att dricka eller handlar det mer om dig och din självbild?

Samma som folk som ställer till ett jävla liv om mat.
"Är det inte 100 procent kött i korven så får det vara"
Ok, VARFÖR då? Är du för fin för något annat eller vad är grejen...

På det svarar jag: Varför vill du dra ned allt i rännstenen?

Varför känner du dig hotad?

Standard är att man höjer sig med åldern, men på Flashback tycks det vara tvärtom.

Gäller även finare viner och champagne för att kunna "supa" på vardagar.

Jag känner mig absolut inte hotad, varför skulle jag göra det över nått jag gör i hemmets vrå där jag gör precis som jag vill.
Du får spendera hur mycket du vill på dyra viner, jag blir inte upprörd.
Nu är vi där igen, handlar detta om prestige? Annars finns det ingen anledning att detta skulle ladda starka känslor.

Svenskarna har lyft sig oavsett med systemets nuvarande sortiment vilket ger mer valmöjligheter för en billig peng.
Förr drack man Explorer och groggvirke.

Varför ifrågasätter du då min livsstil?

Apropå hemmets lugna vrå så har du torgfört din rännstens-ideologi på Sveriges största forum. Du vill legitimera en livsstil som du innerst inne själv är skeptisk till?

Vad är det med att vara ekonomisk som är fel och omoraliskt?
Förr radade mödrar stolt upp kuponger på köksbordet för att spara en slant och skröt säkert också om vilket ekonomiskt sinne dom hade till sina väninnor.
Du ser det som en svaghet? Skål, nu ska jag knäppa en mariestad. Slödderöl, jag vet.

Inget jag skrivit över huvud taget. Sinne för ekonomi underlättar tvärtom för den som vill ägna sig åt kontrollerade utsvävningar.

Laphroaig 10 till vardags och japansk whisky när jag findricker. Mörk öl till mat.

Edit: Alternativt rött vin som sagt.

Jag förstår inte heller varför man behöver dyr öl.
Vill jag lyxa till det lite tar jag en Premium Gold eller nån annan öl för ungefär 20kr halvlitern, dyrare öl än så ser jag ingen vits med, känns bara snobbigt när det finns Mariestad, Norrlands, Eybro med mera för under tjugan.

Vill jag dricka en IPA duger Lucky Bait eller Pistonhead för mig, båda från spendrups.

Ett förädlat intresse kan det förstås absolut inte handla om.

Som man känner sig själv känner man andra.

Med åldern tenderar man att få bättre ekonomi och med det faller det sig naturligt att man också unnar sig något mer, något bättre. Man inser att livet är ändligt och man vill smaka på det bättre livet innan allt är slut.