Hur komma undan jobbiga människor i vardagen?

Nej, just det. Dina vänner i livet väljer du.

Dina kollegor prackas på dig.

Vad tycker du om det här?

Ja. (sur min)

mmmm

Har du någon kommentar?

nej. (glad min)

Jag måste verkligen prova detta. Jag har provat allt. Tack. Du gjorde min dag!

Undvik att svara i telefonen tills de fattar vinken, mycket går att "rinna ut i sanden"

Kollegor är man trevlig mot men kort. Har två idioter på jobbet jag säger godmorgon till när vi tar kaffe samtidigt på morgonen, men sen inget mer. Som ny på jobbet känner man av alla anställda och när man upptäcker att personen är plump och dum i huvudet så styr man av alla framtida samtal.

Håller mig undan deras kontor och de fattar vinken och håller sig undan mitt. Den ena förväntas jag samarbeta med och då håller man det kort och löser saker via email, absolut inte möten. Chefen har redan skvallrat att hon ryker när kontraktet går ut, så det blir skönt nästa höst.

Nä, sånt behöver man inte om man har ett umgänge som sänker en. Förra året när jag skulle flytta, så ringde jag taxikurir och undrade om jag kunde få hjälp med att flytta en säng. De gjorde vanligtvis inte såna beställningar, men taxigubben kom och hjälpte mig med en säng. Swishade han 400 kr som tack.
Behöver jag prata ut, så finns forum för att ventilera.

Du måste dra gränser i ditt liv. Vet du hur många människor jag har bett dra åt skogen genom åren? Massvis som har sänkt mig! Jag är 42 och inte 20 år längre där mitt liv definieras av vilka relationer jag har i livet. Jag träffar bara morsan en gång i månaden, sedan är jag själv. Arbetskollegor träffar jag aldrig efter jobbet eller på AW.

Ja, det är en ensamt liv men människor idag är så jäkla jobbiga så jag föredrar hellre att ha lugn och ro istället. Sedan måste du lära dig att, man kan inte gå omkring på jobbet och tycka om alla människor. I skolan funkade detta. Man segregerade sig och umgicks bara med de man ville. På en arbetsplats funkar inte detta. Man måste lära sig att samarbeta med människor man tycker mindre om. Man kan inte byta arbetsplats varje vecka för att man inte tycker om någon på en arbetsplats. Visst, om det växer till vuxenmobbning där flera är inblandade men att gå runt och tycka om alla på en arbetsplats existerar inte.

Kom till jobbet, gör din grej och gå hem igen. Om dina grannar är för besvärliga, flytta. Om ditt privata umgänge, släktingar är jobbiga, be dem dra åt skogen. Du väljer själv vilket liv du vill leva, och jo, du kan skära av kontakten och välja vilket liv du vill leva.

Jag är ganska tydlig med att markera att jag inte vill ha mer än en professionell relation med kollegor. Vissa kollegor tar det personligt. Majoriteten av kollegorna som jag träffar på arbetsplatsen är professionella & gör det dem ska, har inga problem med dem alls. Har dock två extremt jobbiga kvinnliga arbetskamrater som jag tvngas sitta med på kontoret (totalt 6 på kontoret).

Dessa två fullvuxna kvinnor, den ena mellan 30-35 & den andra 50-55 beter sig som om de fortfarande är kvar på högstadiet, extremt omogna & låtsas om att vi är bästa vänner sen barnsben. Det är skvaller, dagliga verbala bloggar om deras privatliv, delar med sig av varenda detalj kring deras privatliv. De har försökt förhöra mig kring mitt privatliv, men jag har markerat att jag föredrar att hålla mitt privatliv för mig själv & att de ska respektera det.

Den äldre kvinnan är extremt emotionellt instabil/omogen och har humörsväningar & blir arg för minsta lilla. Hon klär & beter sig som om hon fortfarande är 15, söker bekräftelse/uppmärksamhet/väldigt högljudd. Det gnälls, gnälls & gnälls om allt. Och får hon inte som hon vill så blir hon sur som ett litet barn. Då mina arbetsuppgifter i stort sett är via datorn så brukar jag ha hörlurar på mig majoriteten av tiden så slipper jag höra. Det tar så jävla mycket energi annars om jag inte har hörlurar på mig. I lunchrummet så undviker jag att sitta med dessa två personer så mkt jag kan.

Jag älskar mitt jobb i övrigt & det vore fan tråkigt om jag lämnade jobbet pga av dessa. Man måste dra gränser & markera även för arbetskollegor så att de inte går runt och får för sig att vi är vänner utan är där för att jobba.

Inte för att vara sån men tråden och trådstarten är full av exempel när detta inte går.

Som redan avhandlats i tråden så är det inte alla som accepterar någon som gör som du. De finns de som känner sig kränkta och hämnas. Och det är den typen jag är ute efter att diskutera.

Och när dessa gränser suddas ut utan att man kan avstyra detta?

Det är ju just det.

Jaha?
En del är rika
En del är fattiga
Samma koncept
Typ
😁

Vill de hämnas, fortsätter du, att be dem dra åt helvete. Ring polisen i värsta fall. Du har väl inte kommit ner till planeten jorden för att leva någon annans liv? Vill folk hämnas, fuck them! Ignorera och polisanmäl, spela in. Va fan som helst. Du gör vad du vill med ditt liv.

Oftast så går det att bara ignorera de som är jobbiga och så tröttnar de på dig. Men så finns det de som känner sig så kränkta att de inte har någon gräns för vad de kan ställa till med för dig. Som en som skrev tidigare i tråden om en påstridig granne som började anmäla denne till störningsjouren som hämnd för att ha blivit avisad av väninviter. Då är det inte så lätt att bara säga "fuck them". Och polisen kan inte göra så mycket om ord står mot ord. Det finns situationer när det helt enkelt inte går att göra vad man vill med livet. Mobbing osv i vuxenvärlden är svårt att fly från.