Försöker radikala vänsterfeminister påtvinga andra sina dåliga livsval?

Jag skulle beskriva mig själv som konservativ och tror att människor mår bäst när vi lever i samklang med vår natur. Med detta menar jag att jag tror att vi mår bra av att ha stabila förhållanden, en kärnfamilj och, i någon mån, mer traditionella könsroller som befriar oss från ensamhet, förgänglighet och (genom barnafödandet) på sätt och vis även dödlighet.

Varje gång jag nämner detta inför självutnämnda vänsterfeminister blir de fullkomligt rabiata och börjar gorma om att jag är en reaktionär könsförrädare som internaliserat patriarkatet. Själva säger de sig vilja fokusera på karriären, hävdar bestämt att äktenskap är ett uttryck för förtryck och menar att barn bara är en belastning. Ändå skulle jag våga påstå att deras till synes patologiska ilska är ett oförtäckt uttryck för en grav psykisk ohälsa som uppenbarligen antyder att deras livsval inte varit så lyckade som de vill låta påskina.

Tror ni att deras ideologi är ett sätt för dem att rättfärdiga sina egna dåliga beslut genom att söka påtvinga andra samma livsval? Hur kommer det sig att de så ofta, ironiskt nog, skuldbelägger konservativa kvinnor i acceptansens namn och likställer oss med terrorister för att vi vill leva ifred med man och barn? Och är det inte konstigt att de anser konservatism vara extremt när konservatismen förespråkar ungefär samma värderingar som hållit ihop samhället i alla tider medan de själva är så långt ifrån detta det bara går?

Jag skulle beskriva mig själv som konservativ och tror att människor mår bäst när vi lever i samklang med vår natur. Med detta menar jag att jag tror att vi mår bra av att ha stabila förhållanden, en kärnfamilj och, i någon mån, mer traditionella könsroller som befriar oss från ensamhet, förgänglighet och (genom barnafödandet) på sätt och vis även dödlighet.

Varje gång jag nämner detta inför självutnämnda vänsterfeminister blir de fullkomligt rabiata och börjar gorma om att jag är en reaktionär könsförrädare som internaliserat patriarkatet. Själva säger de sig vilja fokusera på karriären, hävdar bestämt att äktenskap är ett uttryck för förtryck och menar att barn bara är en belastning. Ändå skulle jag våga påstå att deras till synes patologiska ilska är ett oförtäckt uttryck för en grav psykisk ohälsa som uppenbarligen antyder att deras livsval inte varit så lyckade som de vill låta påskina.

Tror ni att deras ideologi är ett sätt för dem att rättfärdiga sina egna dåliga beslut genom att söka påtvinga andra samma livsval? Hur kommer det sig att de så ofta, ironiskt nog, skuldbelägger konservativa kvinnor i acceptansens namn och likställer oss med terrorister för att vi vill leva ifred med man och barn? Och är det inte konstigt att de anser konservatism vara extremt när konservatismen förespråkar ungefär samma värderingar som hållit ihop samhället i alla tider medan de själva är så långt ifrån detta det bara går?

Tänk att just du av alla som är konservativ och allt har stött på vänsterfeminister som så tydligt och klart lever upp till antifeministernas karikatyr av en "vänsterfeminist".

Jag har faktiskt inte stött på en enda. Däremot har jag stött på massor med kvinnor som är mer åt vänster och i olika grad feministiska och som bara försöker få vardagen med jobb, barn och man gå ihop och som börjar ifrågasätta roller de hamnar i med sina män efterhand.

Med det fetade antar jag att du insinuerar att män inte går att leva ihop med eftersom de genom sin toxiska maskulinitet och patriarkala strukturer försätter kvinnor i roller kvinnorna inte vill ha.

Vad har du för tankar till förklaringar på varför det visar sig att samkönade lesbiska äktenskap verkar vara de som håller allra sämst?
Eftersom kvinnor är så perfekta och tar allt ansvar så borde det ju vara toppen med två kvinnor i ett äktenskap.

Du tror inte på människors egna önskemål och viljor eftersom du avfärdar dem. Trots att de säger till dit vad de vill.

Du menar att du tror att alla människor fungerar precis likadant som bara är djur som ska föräka sig? Bara för att du har en penis som tekniskt borde kunna användas för att para dig med så kanske den inte ens fungerar. För sån är naturen. Sen har vi just egna viljor. Att kvinnor endast reduceras till livmoderbörare som alla absolut ska vilja va barn är lathet. Du vet att det inte är så. För kvinnor berättar ju det för dig. Du ser det hända i vardagen.

Du skriver att du nämner hur traditionella könsroller är naturliga för feminister. Räknar du inte med mothugg då?

Nu besvarar du ju inte frågorna jag ställde.

Jo, jag räknar med mothugg när jag nämner att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor som bidragit till de könsroller vi haft historiskt sett eftersom att vänsterfeminister vanligtvis förnekar att det finns ett biologisk arv och tror att allt är en social konstruktion.

Nu besvarar du ju inte frågorna jag ställde.

Jo, jag räknar med mothugg när jag nämner att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor som bidragit till de könsroller vi haft historiskt sett eftersom att vänsterfeminister vanligtvis förnekar att det finns ett biologisk arv och tror att allt är en social konstruktion.

Jag skulle beskriva mig själv som konservativ och tror att människor mår bäst när vi lever i samklang med vår natur. Med detta menar jag att jag tror att vi mår bra av att ha stabila förhållanden, en kärnfamilj och, i någon mån, mer traditionella könsroller som befriar oss från ensamhet, förgänglighet och (genom barnafödandet) på sätt och vis även dödlighet.

Varje gång jag nämner detta inför självutnämnda vänsterfeminister blir de fullkomligt rabiata och börjar gorma om att jag är en reaktionär könsförrädare som internaliserat patriarkatet. Själva säger de sig vilja fokusera på karriären, hävdar bestämt att äktenskap är ett uttryck för förtryck och menar att barn bara är en belastning. Ändå skulle jag våga påstå att deras till synes patologiska ilska är ett oförtäckt uttryck för en grav psykisk ohälsa som uppenbarligen antyder att deras livsval inte varit så lyckade som de vill låta påskina.

Tror ni att deras ideologi är ett sätt för dem att rättfärdiga sina egna dåliga beslut genom att söka påtvinga andra samma livsval? Hur kommer det sig att de så ofta, ironiskt nog, skuldbelägger konservativa kvinnor i acceptansens namn och likställer oss med terrorister för att vi vill leva ifred med man och barn? Och är det inte konstigt att de anser konservatism vara extremt när konservatismen förespråkar ungefär samma värderingar som hållit ihop samhället i alla tider medan de själva är så långt ifrån detta det bara går?