Citat:
Ursprungligen postat av
Strumppappa
Jag och min sambo har varit tillsammans i tre år, är förlovade, har hus på landet. Vi älskar varandra mycket.
Vi har gått i tankarna på barn och tänkte börja försöka framställa en så snart hennes utbildning är klar och hunnit jobba lite (om några månader). Jag har dock över åren börjats förfära mer och mer över Sveriges otrygga samhällssituation och vill egentligen inte att mitt barn ska behöva växa upp i detta. Framför allt inte då det känns som att vi går mot ännu sämre tider och ljusningen på horisonten känns avlägsen. Vill inte behöva navigera detta landskap med att hitta skolor som inte är ghettofierade eller ens behöva uppleva förfallet i realtid. PALLAR INTE DET.
Jag vill ha barn och jag vill ha en med henne. Men inte i Sverige som det ser ut just nu.
Tankarna har gått till Danmark. Samhällsläget är mer stabilt där och mindre otryggt, inte perfekt på något sätt men definitivt bättre. Jag är halvdansk, har släkt där och det är inte långt från Öresund till där vi bor nu. Ekonomin är relativt stark på andra sidan sundet och det ska vara lite lättare att hitta jobb där än hos oss. Kulturen och det sociala är lite hårdare där, men annars finns alla andra fördelar vi har i Sverige såsom föräldraledighet, fri förskola, subventionerad sjukvård, osv.
Hennes utbildning funkar där och det finns till och med brist på arbetskraft. Ska också inte vara så viktigt med språket, finns fler svenskar med samma yrke som jobbar i Danmark. Min svenska utbildning och yrke funkar inte riktigt där, men jag hade inte haft något emot att ta ett lite enklare yrke, åtminstone initialt. Har körkort och skulle kunna skaffa truckkort och jobba på lager eller något. Har absolut noll prestige, vill bara ha ett tryggt liv där jag kan helt fokusera på min familj, hobbies och inte behöva kallsvettas varje gång jag sätter på nyheterna.
Problemet: hon är inte riktigt på det.
Hon har inte direkt sagt att hon är emot, antagligen för att hon älskar mig mycket och vill lugna min oro och inte direkt säga nej. Hon ser inte riktigt problemen som jag ser, eller tycker i vart fall att det får bli lite värre innan det skulle bli värt.
Jag tror inte hon riktigt är sådär taggad på Danmark då det är lite... av en omställning. Språkmässigt, kultur, arbetstrygghet, osv. vilket jag såklart förstår, det hela kommer vara jobbigare för henne än för mig.
Så jag är så fruktansvärt riven just nu. Jag vill inte vara en del av detta samhälle, men jag vill inte leva utan henne.
Bör jag bara svälja min rädsla och acceptera samhällsläget? Bör jag kriga för min dröm och försöka leda vår relation till en flytt?
Jag vill börja med något jag tror är avgörande, nämligen att din text andas mycket oro. Det är helt förståeligt, men oron verkar så stark att den riskerar att styra dig mer än du själv inser. Ett barn behöver framförallt en förälder som kan stå stadigt även när världen känns osäker, och om du inte hittar ett sätt att förhålla dig till din oro kan den följa med oavsett om du bor i Sverige, Danmark eller någon annanstans. Därför tänker jag att din första uppgift är att bearbeta själva oron – skilja på vad som är reella risker och vad som är en känsla av hot. Kartlägg genom frågor som: vad händer i mig när jag konsumerar nyheter? Vad behöver jag för att känna att jag kan ge trygghet till ett barn, här eller där? Hur påverkar känslan av hot mig och min sambo i vardagen? Efter en sådan kartläggning behöver du - förutsatt att du tar dig själv och denna oro på allvar - hitta sätt att uppnå trygghet
i dig själv. Ta förslagsvis hjälp av en samtalsterapeut - detta är ingen liten sak eftersom den påverkar dig på så många olika plan.
Efter en sådan bearbetning av dig själv och dina oroskänslor kan själva flyttfrågan bli tydligare och mer balanserad.
Om ni sedan tillsammans fortfarande landar i att en flytt känns rätt, kan ni då ta upp den frågan mer konkret. Och då är det klokt att se det som ett spektrum av alternativ snarare än ett ultimatum: provbo i Danmark en tid, börja med jobbpendling, eller aktivt välja att stanna men bygga upp en så trygg bubbla som möjligt där ni bor. På så sätt blir flytt inte en desperat lösning på oro, utan ett gemensamt, genomtänkt val som bottnar i både din och din sambos behov.
