Jag vill flytta från landet, sambon vill inte det

Dra med henne på så många weekends och semestrar i Danmark som möjligt är. Visa henne allt du tycker är så överlägset Sverige där. Så hon verkligen får en chans att bilda sig en väl grundad uppfattning om landet. Övertalning ger sällan gott resultat.

Jag och min sambo har varit tillsammans i tre år, är förlovade, har hus på landet. Vi älskar varandra mycket.

Vi har gått i tankarna på barn och tänkte börja försöka framställa en så snart hennes utbildning är klar och hunnit jobba lite (om några månader). Jag har dock över åren börjats förfära mer och mer över Sveriges otrygga samhällssituation och vill egentligen inte att mitt barn ska behöva växa upp i detta. Framför allt inte då det känns som att vi går mot ännu sämre tider och ljusningen på horisonten känns avlägsen. Vill inte behöva navigera detta landskap med att hitta skolor som inte är ghettofierade eller ens behöva uppleva förfallet i realtid. PALLAR INTE DET.

Jag vill ha barn och jag vill ha en med henne. Men inte i Sverige som det ser ut just nu.

Tankarna har gått till Danmark. Samhällsläget är mer stabilt där och mindre otryggt, inte perfekt på något sätt men definitivt bättre. Jag är halvdansk, har släkt där och det är inte långt från Öresund till där vi bor nu. Ekonomin är relativt stark på andra sidan sundet och det ska vara lite lättare att hitta jobb där än hos oss. Kulturen och det sociala är lite hårdare där, men annars finns alla andra fördelar vi har i Sverige såsom föräldraledighet, fri förskola, subventionerad sjukvård, osv.

Hennes utbildning funkar där och det finns till och med brist på arbetskraft. Ska också inte vara så viktigt med språket, finns fler svenskar med samma yrke som jobbar i Danmark. Min svenska utbildning och yrke funkar inte riktigt där, men jag hade inte haft något emot att ta ett lite enklare yrke, åtminstone initialt. Har körkort och skulle kunna skaffa truckkort och jobba på lager eller något. Har absolut noll prestige, vill bara ha ett tryggt liv där jag kan helt fokusera på min familj, hobbies och inte behöva kallsvettas varje gång jag sätter på nyheterna.

Problemet: hon är inte riktigt på det.

Hon har inte direkt sagt att hon är emot, antagligen för att hon älskar mig mycket och vill lugna min oro och inte direkt säga nej. Hon ser inte riktigt problemen som jag ser, eller tycker i vart fall att det får bli lite värre innan det skulle bli värt.

Jag tror inte hon riktigt är sådär taggad på Danmark då det är lite... av en omställning. Språkmässigt, kultur, arbetstrygghet, osv. vilket jag såklart förstår, det hela kommer vara jobbigare för henne än för mig.

Så jag är så fruktansvärt riven just nu. Jag vill inte vara en del av detta samhälle, men jag vill inte leva utan henne.

Bör jag bara svälja min rädsla och acceptera samhällsläget? Bör jag kriga för min dröm och försöka leda vår relation till en flytt?

Har du tänkt på att flytta till en annan del av stan eller närområdet där "samhällsläget" är mindre otryggt? De allra flesta svenskar bor ju i trygga områden och får sända sina barn till skolor som fungerar. Det låter som att du bor strax utanför Angered eller liknande.

Danskar är dock inte så glada för svenskar som flyttar dit och inte lär sig danska...

Bor i ett säkert område och dunderlugnt område, men är orolig för att problemen ska spridas och bli mer påtagliga. Vill liksom inte leva med bunkermentalitet och undvika att åka till platser och områden för att jag är obekväm. Vilket jag gör nu.

Du kan flytta över hela världen och prata engelska.
Även i Danmark!

Njae. Inte om du vill jobba.

Det finns bara ett enda land (förutom de engelsktalande) där jag sett och hört att folk pratat engelska på "vanliga" jobb i samhället och det är Holland.

Så i Danmark kommer inte längre på bara engelska än i Sverige.

Kanske funkar för vissa specialjobb typ internationella storföretag om man är kvalificerad för det.

Få länder som är bättre att få/ha barn i än Sverige.

Well, i beg to differ. Då har du åtminstone inte barn norr om Dalälven. Jag kan tänka mig otaliga land där en man kan ordna ett bra liv åt en vacker kvinna som kan ge honom flertalet barn utan samma påfrestningar som i det glada Svea. Sverige är finito. Finns noll anledning att bygga ett liv här om man inte redan gjort det innan 2015 i min mening.

Tankarna har gått till Danmark. Samhällsläget är mer stabilt där och mindre otryggt, inte perfekt på något sätt men definitivt bättre.

Jag och min sambo har varit tillsammans i tre år, är förlovade, har hus på landet. Vi älskar varandra mycket.

Vi har gått i tankarna på barn och tänkte börja försöka framställa en så snart hennes utbildning är klar och hunnit jobba lite (om några månader). Jag har dock över åren börjats förfära mer och mer över Sveriges otrygga samhällssituation och vill egentligen inte att mitt barn ska behöva växa upp i detta. Framför allt inte då det känns som att vi går mot ännu sämre tider och ljusningen på horisonten känns avlägsen. Vill inte behöva navigera detta landskap med att hitta skolor som inte är ghettofierade eller ens behöva uppleva förfallet i realtid. PALLAR INTE DET.

Jag vill ha barn och jag vill ha en med henne. Men inte i Sverige som det ser ut just nu.

Tankarna har gått till Danmark. Samhällsläget är mer stabilt där och mindre otryggt, inte perfekt på något sätt men definitivt bättre. Jag är halvdansk, har släkt där och det är inte långt från Öresund till där vi bor nu. Ekonomin är relativt stark på andra sidan sundet och det ska vara lite lättare att hitta jobb där än hos oss. Kulturen och det sociala är lite hårdare där, men annars finns alla andra fördelar vi har i Sverige såsom föräldraledighet, fri förskola, subventionerad sjukvård, osv.

Hennes utbildning funkar där och det finns till och med brist på arbetskraft. Ska också inte vara så viktigt med språket, finns fler svenskar med samma yrke som jobbar i Danmark. Min svenska utbildning och yrke funkar inte riktigt där, men jag hade inte haft något emot att ta ett lite enklare yrke, åtminstone initialt. Har körkort och skulle kunna skaffa truckkort och jobba på lager eller något. Har absolut noll prestige, vill bara ha ett tryggt liv där jag kan helt fokusera på min familj, hobbies och inte behöva kallsvettas varje gång jag sätter på nyheterna.

Problemet: hon är inte riktigt på det.

Hon har inte direkt sagt att hon är emot, antagligen för att hon älskar mig mycket och vill lugna min oro och inte direkt säga nej. Hon ser inte riktigt problemen som jag ser, eller tycker i vart fall att det får bli lite värre innan det skulle bli värt.

Jag tror inte hon riktigt är sådär taggad på Danmark då det är lite... av en omställning. Språkmässigt, kultur, arbetstrygghet, osv. vilket jag såklart förstår, det hela kommer vara jobbigare för henne än för mig.

Så jag är så fruktansvärt riven just nu. Jag vill inte vara en del av detta samhälle, men jag vill inte leva utan henne.

Bör jag bara svälja min rädsla och acceptera samhällsläget? Bör jag kriga för min dröm och försöka leda vår relation till en flytt?