Citat:
Ursprungligen postat av
HarmageddonPippi
Är det bara jag som förbryllas över ickemuslimer eller svenskar som engagerar sig i konflikten i Palestina/Israel?
Jag brukade förbryllas (det är trots allt inte ett nytt fenomen), men inte längre.
Människor som är vänsterorienterade brinner alltid för konflikter långt borta. Dels är det helt ofarligt, eftersom de ändå aldrig kommer åka dit. Dels kan de behålla sin illusion av den ena parten som rakt genom god, och den andra som rakt genom ond - eftersom de aldrig kommer i kontakt med människor som faktiskt upplevt kriget.
Minns en kompis farsa från när jag var yngre. Han "brann" alltid för någon orättvisa och engagerade sig i den. Det var något vägbygge, någon hemlös familj i grannkommunen, några flyktingar som skulle utvisas.
Men han brydde sig väldigt lite om sin egen familj. Så fort någon i hans omedelbara närhet hade ett problem, så blev han irriterad, kände sig "trängd" och behövde plötsligen "space". Pengarna till familjesemestern kunde plötsligen vara borta, för att han donerat dem till någon "fattig" som behövde pengarna bättre.
Grejen är förstås att i förhållande till sina vänner och sin familj, så var han en jämlike, vilket han inte stod ut med. I förhållande till "den andre", dvs främlingen, så fick han både en distans och ett överläge som han tyckte om.
Det är därför Greta brinner för Palestina, polarisarna och situationen i typ Myanmar. Om hon verkligen vore så god som hon av många förmodas vara, så borde hon skaffa pojkvän och bilda en liten familj, och där utöva sin godhet, och på så vis skicka ut tre kloka och rättvist skolade barn i världen. Men nej, hon fokuserar på någon annans problem, långt borta.