Vad gjorde dig bitter? Har du alltid varit bitter eller blev du det på ålderns höst?

Jag vet inte. Tappade all ork och motivation i alla fall. Nu är jag här.

Förstår. Vet du varför du tappade all motivation och ork? Alltså fanns det en utlösande faktor?

Npf trolugtvis. Samt att jag inte har trivts med familjeliv. Är väl möjligt att jag hade blivit bitter utan barn också. Men ändå

Ok beklagar.

Man samlar ju på sig mer och mer dåliga erfarenheter för varje år, varje decennium. Man hinner träffa fler och fler avskyvärda människor. Man hinner se mer orättvisor - typ att bra saker händer dåliga människor och dåliga saker händer bra människor. Gång på gång på gång. Den barnsliga tilliten och tro på någon gudomlig rättvisa nöts bort. Samt att fler drömmar slås i kras, att man inser att positiva saker som man trodde på och hoppades på som ung var chimärer. Till slut blir man bitter. Och cynisk. (Jag är inte riktigt där än!)

Tror inte att jag uppfattas som bitter, med valspråket ”Det kunde ha varit värre”, och har haft turen att se det humoristiska i många situationer. Lägg därtill den fjolliga tacksamhet som kommer med åldern..
Men visst finns det mörka stråk. Inte så att jag är bitter över att andra lyckas bra, eller får uppskattning inom områden där jag möjligen också hade kunnat få till det…Men invärtes sjuder och bubblar giftgrytan om jag måste ha att göra med folk jag inte gillar, lämpligen benämnda: ”puckon”
Som tur är, säger jag mycket sällan vad jag tänker, och orkar inte ljuga
Det där hatet mot stackars random, är väl ett sätt att vara bitter?

Du är bitter för att du känner dig ogiltigförklarad, ouppskattad, eller har upplevt orättvisor och svek, vilket leder till en känsla av maktlöshet och förtvivlan. Bitterhet är ett resultat av en inre konflikt där självtvivel och en känsla av att inte kunna förändra situationer växer.
Vanliga orsaker till bitterhet
Känsla av orättvisa: Att uppleva att världen har behandlat dig illa eller orättvist är en vanlig grund för bitterhet.
Ogiltigförklarad och ouppskattad: Bitterhet kan uppstå om du känner att dina bidrag och ansträngningar inte uppmärksammas eller värderas.
Svek: Bitterhet är normalt efter en separation, men om den blir långvarig kan den signalera att du inte har kunnat sörja och ge upp tankarna på det som gått förlorat.
Självkritik och självtvivel: Hårda omdömen, både från dig själv och andra, kan leda till att du tvivlar på ditt eget värde och känner dig som ett offer.
Maktlöshet: Bitterhet bottnar ofta i känslan av att du inte har någon möjlighet att påverka eller förändra din situation.
Det vanligaste är nog otrohet, skilsmässa/separation, pengar.

Är nästintill misantrop och är nog en av de bittraste man kan finna. En lång radda människor och händelser har gjort mig sådan. Startade nog i småbarnsåldern och har bara eskalerat.

Dont get mad, get even, finns det väl ett talesätt/ordspråk(vad är skillnaden?). Man behöver alltså inte låta bitterhet bli ett ingenting eller bara ett problem. Personligen har jag den som styrmedel för vem och vilka jag kan tänka mig ha kontakt med eller understödja, och om någon jag hatar dyker upp i fel sammanhang, blir det inte så kul för den och dem.

Vad händer då?

Jag är bitter och hatar en del människor som har gjort mig illa under livets gång. Det värsta är att man inte ens kan lita på den egna släkten och att "goda" vänner försvinner som dugg för solen när livet är svårast. Men hur hämnas man utan att få problem?

Ja, du har rätt. Man vill ju inte offra sin frihet precis hur lätt som helst.
Hämnd, bara om det känns helt säkert att kunna komma undan med det.

Ja, det är trist när det är så att man inte kan lita på eller anförtro sig till någon.
Man kan inte direkt tvinga någon att vara en bra lyssnare, pålitlig, klok, god vän, tyvärr.
Jag litar inte på någon, förutom med väldigt konkreta grejer.

Om det dyker upp nya personer i ens liv, kan man iaf försöka kolla upp så att dom inte samtidigt är kompisar med dom man hatar mest. Är ju inte hämnd. Men liksom att man gör något av erfarenheterna som gjort en galen/bitter.