Citat:
Ursprungligen postat av
RetroLover
Jag (31) och min man (36) har varit gift i 7 år. Vi har en dotter på strax över 2 år. Började ett nytt jobb för 4 månader sedan där jag jobbar heltid (jobbade 75%) förut. Han är förtidspensionerad pga kroniska skador och är hemma med dottern på dagarna.
Sedan ungefär 6-8 månader tillbaka har han börjat döda mitt goda humör mer och mer. Jag gillar mitt jobb och kommer hem trött, men med ett gott humör. Många dagar "välkomnar" han mig med kritik, gnäll och en allmänt otrevlig attityd. Han är en mästare på gaslighting och säger/gör ofta saker som är uppenbart upprörande för mig. När jag blir irriterad eller nedstämd som respons kör han antingen med "men jag skämtade ju", "var inte så känslig" eller genom att fråga mig varför jag skapar problem mellan oss.
Har på senaste tiden försökt förklara för honom att jag nu är mer nedstämd än vanligt pga att dessa beteenden har blivit ett mönster. Jag går runt med tvivlan och känner en tomhet dagligen. Vill inte splittra familjen då vi har en så ung dotter, men tanken på att stå ut med detta resten av livet ger mig ångest.
Tenderar att prata gott om honom då vi har mycket gemensamt och har kul ihop mellan dessa situationer. Han gör det han ska med sysslor, men det väger inte upp för hur respektlös han kan vara. Älskar honom, men det räcker ju inte alltid. Har kommit på mig själv med att ofta längta efter någon att prata med. Familjen är inte ett alternativ. Det skulle bara göra honom obekväm nästa gång de ses. Inga vänner är gifta eller har haft särskilt långa förhållanden, så de har ingen förståelse för detta.
Behöver inga svar om att söka parterapi, kommunicera med honom (det gör jag nästan dagligen nu), eller liknande. Är mer intresserad av hur utomstående ser på detta, samt om någon här har varit i en liknande situation.
Jävla långt inlägg, men allt är relevant.
Vad rör kritiken och gnället?