Citat:
Ursprungligen postat av
horomheb
Tänk dig följande scenario:
Du kör av en livligt trafikerad motorväg. På avfarten möter du en bil i fel färdriktning. Du bromsar naturligtvis in samtidigt som du tänker att en katastrof kan inträffa med eventuella dödsoffer. För att förhindra detta väljer du att avsiktligt stoppa bilen genom att, i relativt låg hastighet, ramma den nos mot nos. Men - du har ju faktiskt gjort dig skyldig till ett trafikbrott, oavsett att det med stor sannolikhet räddat liv. Ditt försäkringsbolag kan dessutom vägra ersättning då du avsiktligt åsamkat skadan. Den andra bilens försäkringsbolag kan också kräva ersättning av dig då du kört in i den med avsikt att göra den okörbar (åtminstone tillfälligt). Du kan naturligtvis inte bevisa att en allvarlig olycka skulle ha kunnat inträffa, än mindre vilka som skulle ha drabbats, förutom de som färdats i den felaktigt framförda bilen.
Du skulle alltså riskera att förlora körkortet, och samtidigt av försäkringsbolagen krävas på ersättning av skadade fordon. Och ingen jävel skulle tacka dig - kanske inte heller dom som färdats i den av dig krockade bilen.
Är denna utkomst möjlig?
Du blandar rättsområden mellan skadeståndsrätt, försäkringsrätt, trafikrätt (förvaltningsrätt) och straffrätt. Vilket behöver bedömas var för sig.
Försäkringsrätt
Det är den andra bilens försäkring som i grunden ska täcka dina skador. Så fungerar trafikförsäkringen i Sverige - den vållande parten står för självrisken. Eftersom det är den mötande bilen som kör mot färdriktningen på en motorvägsavfart är vållandefrågan ganska glasklar. Det är denne som bryter mot trafikreglerna.
Ett problem kan uppstå om du själv berättar för försäkringsbolaget att du medvetet valt att ramma bilen för att stoppa den. Då kan bolaget försöka hävda att du framkallat försäkringsfallet. Men bevisbördan ligger på bolaget - de måste visa att skadan hade kunnat undvikas på ett annat sätt.
Straffrätt
Här blir det mer komplicerat. I strikt mening har du uppsåtligen kört på en annan bil - vilket kan falla under t.ex. vårdslöshet i trafik eller till och med skadegörelse. Men: svensk rätt har ansvarsfrihetsgrunder. En sådan är nöd (24 kap. 4 § BrB), som gäller när man begår en annars brottslig handling för att avvärja en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom. Din invändning skulle vara att du agerade i nöd för att förhindra en överhängande trafikolycka.
Skulle någon ändå skadas kan man diskutera nödexcess, men av din beskrivning låter det inte som en oproportionerlig åtgärd - snarare en beräknad riskminimering. Så här finns faktiskt ett argument för ansvarsfrihet.
Skadeståndsrätt
Det civilrättsliga ansvaret är frikopplat från det straffrättsliga. Även om du frias i brottmålet kan du fortfarande stämmas på skadestånd av motparten. Bedömningen görs enligt skadeståndslagen: var ditt agerande ett uttryck för culpa (oaktsamhet) eller inte? Här vägs kausalitet (orsakssamband), adekvans (om det var en typisk följd) och vållande. Eftersom motparten kör mot färdriktningen på en motorvägsavfart är dennes culpa betydligt större, men en domstol kan tänkas resonera om jämkning om ditt medvetna ingripande anses ha förvärrat situationen.
Förvaltningsrätt (körkortet)
Slutligen körkortet. Transportstyrelsen gör en självständig lämplighetsprövning. Det betyder att även om du inte döms i domstol kan Transportstyrelsen återkalla körkortet om de anser att du visat på bristande omdöme eller hänsyn i trafiken. Här görs en helhetsbedömning av trafiksäkerheten, inte en juridisk fällande dom i sig. Här tas i beaktande bakåtliggande händelser (eventuellt andra trafikolyckor), eventuell sjukdomshistorik, nykterhetshänseende osv.
Jag ser inga hinder för Transportstyrelsen att återkalla körkortet, men i det stora hela så kan jag nog tycka att det behövs lite mer för att sådant ska stå sig vid ett överklagande. Om allt är grönt och att detta var en engångsföreteelse så är risken nästan obefintlig att ett ingripande sker mot körkortet.