Citat:
Ursprungligen postat av
Sonny00
Trist! Har du fått pengar från Soc då?
Ja, och blir egentligen inte mycket pengar.
Det är väldigt tufft när alla räkningar redan är betalda. Jag blev tvungen att låna pengar av en kompis för att kunna betala en räkning, eftersom försörjningsstödet var för lågt. När jag gjorde det räknades det som en insättning, och därför minskades mitt belopp den här gången – inte som straff, utan som en del av systemets beräkning.
Så till de som tycker att försörjningsstöd är ”lyx” och kritiserar politiker: det är redan strikt kontroll. Ingen vill leva så här, och ingen kan få stöd utan att aktivt söka jobb.
Jag har nu varit inne på tredje månaden och har fortfarande inte fått en enda jobbintervju. Bara ett företag hörde av sig, och det var på ett jobb jag nästan chansade på. Det krävde dessutom att man redan hade minst 50 % sysselsättning, och när jag berättade att jag arbetar men inte i tillräcklig omfattning föll jag bort. Jag vill inte gå in på detaljer om jobbet, men det räcker inte för att försörja mig.
Just nu har jag inga pengar kvar, och det är bara i början av månaden. Jag har snålat så gott jag kan, äter väldigt lite och handlar sparsamt, men trots det räcker pengarna inte.
Jag är född i Sverige men har invandrarbakgrund. Jag har läst att det tyvärr kan påverka chanserna att bli kallad till intervju – många arbetsgivare väljer bort personer med invandrarbakgrund, även om de är kvalificerade, och fokuserar istället på de med traditionellt svenska namn.
Det är oerhört tufft. Varje gång jag söker jobb hoppas jag innerligt: ”Nu kommer de höra av sig!” Jag har sökt många olika typer av jobb, men ännu utan resultat. Från denna måndag som varit fram till idag, trodde jag verkligen att någon skulle höra av sig. Ett mejl eller telefonsamtal. Men ingenting.
Jag sökte några jobb igår och trodde återigen att någon av de jobb jag sökte, så senast som igår, skulle höra av sig.
Men kanske nästa vecka! Jag tror så hela tiden, däremot!
Håll tummarna!
Jag har börjat fråga runt till kompisar.
Jag har också vänd mig till vänner för att prata av mig. Så pass har jag mått dåligt. Tidigare har jag haft för stor skam, för min sits. Men jag har gråtit, p.g.a min sits och har vald att börja öppna upp mig.
De vänner som jag tror kanske har någonting, har jag vänd mig för hjälp.
Detta är riktigt, riktigt tufft!
Det är skönt att skriva av sig.