Jag har gått och grunnat på en grej från förr, som nog många av oss minns men kanske aldrig riktigt ifrågasatte. När man gick i skolan på 80- och 90-talet så var det ju i princip standard att det kom ett företag och tog skolfoton.
Skolan bestämde datum, bokade in fotografen och alla som var där fick ställa upp , sjuk eller frånvarande så missade man.
Efteråt fick man hem ett kuvert med färdiga foton. Inte bara ett provkort, utan hela ark med olika storlekar, porträtt och klassbild samt skolkatalogen. Det märkliga var att allt redan var utskrivet och klart, innan man ens bestämt sig för att köpa. Om det nu var dyrt att framställa bilderna varför tog man inte förskottsbetalning innan?
Och ja, dyrt var det för många familjer.
Det kunde gå på flera hundralappar om man ville ha hela paketet.
En papprapeng med Linné var betydligt mer smarr på än dagens som vars är The divine, då folk kan trycka att i dagens belopp är en kråka men icke .
Men om man inte köpte vad hände då med bilderna? Slängdes de? Hamnade de i ett lager? Eller såldes de vidare? Och var det ens lagligt? Idag hade det varit en integritetskatastrof , men hur var det på 80- och 90-talet? Kunde ett fotoföretag sitta på porträtt av oss eller rentav sälja dem vidare helt utan vår vetskap?
Skolkatalogerna gör det hela ännu mer intressant. De sades vara för att vikarier skulle kunna lära sig namn men hela processen var ju enorm... fotografering.. sortering.. tryck. Allt bara för ”vikariernas skull”? Det känns som ett väldigt stort maskineri för en ganska liten poäng, skolan kunde själv tagit fotografier genom läraren en bättre dag när alla var närvarande än att det bokas.
Så min fråga är
Vad hände med alla de där bilderna som aldrig köptes?
Finns de kvar någonstans? Är det någon som rentav sitter på bilder av mig från 90-talet utan att jag vet om det? Och om det skulle vara olagligt idag, var det kanske helt okej då och där?
I bästa fall kanske dom rent av brändes och fallerades men vem vet när uppmärksamheten är som en örn vid midnatt.
Någon som har kunskap i frågan?
Ber om ursäkt ifall valet av placering skulle vara felaktigt.
Skolan bestämde datum, bokade in fotografen och alla som var där fick ställa upp , sjuk eller frånvarande så missade man.
Efteråt fick man hem ett kuvert med färdiga foton. Inte bara ett provkort, utan hela ark med olika storlekar, porträtt och klassbild samt skolkatalogen. Det märkliga var att allt redan var utskrivet och klart, innan man ens bestämt sig för att köpa. Om det nu var dyrt att framställa bilderna varför tog man inte förskottsbetalning innan?
Och ja, dyrt var det för många familjer.
Det kunde gå på flera hundralappar om man ville ha hela paketet.
En papprapeng med Linné var betydligt mer smarr på än dagens som vars är The divine, då folk kan trycka att i dagens belopp är en kråka men icke .
Men om man inte köpte vad hände då med bilderna? Slängdes de? Hamnade de i ett lager? Eller såldes de vidare? Och var det ens lagligt? Idag hade det varit en integritetskatastrof , men hur var det på 80- och 90-talet? Kunde ett fotoföretag sitta på porträtt av oss eller rentav sälja dem vidare helt utan vår vetskap?
Skolkatalogerna gör det hela ännu mer intressant. De sades vara för att vikarier skulle kunna lära sig namn men hela processen var ju enorm... fotografering.. sortering.. tryck. Allt bara för ”vikariernas skull”? Det känns som ett väldigt stort maskineri för en ganska liten poäng, skolan kunde själv tagit fotografier genom läraren en bättre dag när alla var närvarande än att det bokas.
Så min fråga är
Vad hände med alla de där bilderna som aldrig köptes?
Finns de kvar någonstans? Är det någon som rentav sitter på bilder av mig från 90-talet utan att jag vet om det? Och om det skulle vara olagligt idag, var det kanske helt okej då och där?
I bästa fall kanske dom rent av brändes och fallerades men vem vet när uppmärksamheten är som en örn vid midnatt.
Någon som har kunskap i frågan?
Ber om ursäkt ifall valet av placering skulle vara felaktigt.
