Vad hände med alla skolfoton som aldrig köptes?

Kan tänka mig att de snygga flickornas kort har fått flertalet ansiktssprut på sig genom åren

Nu har jag rådslagit med en som hade kvar massor av skolfoton, till och med fakturor och retursedlar.

Hen säger att man fick hem en del färdigt material och fick välja om man ville behålla eller returnera - eller beställa mer. T.ex. om mormor och farmor vill ha bilder också.

Katalogen, nyckelringar och annat lull-lull ingick inte i det man fick hem från början, vilket låter lite mer logiskt; man fick hem porträtt A4, A5 och småkort, men ville man ha fler eller större så fick man beställa extra.

Exempel på priser, tror det här var cirka 1997-1999:
Klassfoto i färg: 65kr
Skolkatalog: 95 kr
Skolkatalog på CD-ROM: 165kr

Företaget var Photomic.

Jag gick i skolan på åttiotalet och vi fick definitivt ett helt set med riktiga framkallade porträttfoton i olika storlekar och man fick skicka tillbaka dem som man inte ville betala för. Detta kan säkert ha skilt sig åt i olika delar av landet och jag tyckte hela upplägget kändes mycket märkligt, som om fotografen ville ge föräldrar dåligt samvete om de inte köpte alla.

Jag minns också de där kuverten! Var det inte lite läskigt att man liksom tvingades köpa, som om man missade något viktigt om man inte gjorde det? Känns nästan som ett tidstypiskt exempel på konsumtionssamhället i sin linda.

Kanske fanns det en psykologisk plan men det är också möjligt att detta var den enklaste och billigaste lösningen.
Att trycka upp bilderna är bara en liten del av kostnaden jämfört med fotograferingen och all administration.

Att istället trycka upp några provbilder, vänta på beställningar och sedan trycka upp fler bilder på beställning blir sannolikt dyrare i slutändan.

Det är inte säkert att de ens kollade vad de verkligen fick tillbaka. Det var ju en annan tid när de flesta var ärliga.


Vad man betalade för bilderna (eller vad det kostade för en privatperson att få egentagna bilder på papper) har inte mycket att göra med vad ett företag betalade för att trycka upp tusentals skolfoton.

Verkar som att detta faktiskt stämmer var ju någon pedofil i Umeå som har kartlagt tusentals flickor i Umeå i flera decennier.
Även om det mesta man hört rör främst urklippta klassfoton, så verkar personfoton också varit inblandade.

Har bara vaga minnen av exakt hur detta gick till men det man läser i tråden låter nu när man är vuxen fullkomligt bisarrt. Minns dock exempelvis "tvånget" att ta porträttbilder. Hur i helvete kunde det vara tillåtet för privat vinstdrivande verksamhet att använda skolor för att marknadsföra sig på det här sättet?

Rättesnöret från den tidens tidsspann är en aning dov och diffust.
Exempel på detta är tobakslagen infördes så sent som 1997, men många vill minnas en tryggare som omständighet i sin helhet.
Lärare kunde dessutom kräva att grabbarna tog av sig mössa eller keps, men sen upphörde något abrupt.

Spetsen i vad jag vill säga rör inte friheten till huvudbonad, snarare anspelar på tanken "Vad lärare hade rätt att göra med barn eller inte tidsmässigt kan visa sig dunkel ".
Barnaga i sin helhet 1979 försvann i all ära, men reglage för maktmissbruk även rent av utnyttja barn på olika vis i sin helhet känns frånvarande och osignerad.
Jag har ett starkt minne där jag var tvingad utföra fysiskt arbete i klassrummet som rörde städning och samla in läroböcker i mellanstadiet.
Böckernas tyngd gav mig kramp i ryggen och otroligt smärta, men klaga fanns inte på menyn då vi var barn.

Dagens barn lever i en annan tid!
Vi må undkommit att få stryk vid protest och dålig prestige av auktoriet, men vi blev utsatta för enormt mycket orättvisor ändå som ingen vuxen skulle accepterat samma förhållande som vi hade.
Jag minns så många exempel men ska inte rabbla upp rubbet.

Poängen är min misstro att vi var så säkra som folk vill minnas.

Du surrar ju om en grundlös eon.
"Skolkatalog på CD-ROM: 165kr" Åren 1997-1999 säger ju emot vardaglig teknik som är tidsbunden.
Släng upp en länk till foton att ge prov på priser och datten.

Det var någon lagändring 1 juli 2000 gällande "respekt och personliga integritet för elever" som infördes, men lärare kunde fortsätta som dom alltid gjort i ett par år efter innan JO fattade beslut.
I samband med personuppgiftslagen ska detta innebära samtycke från vårdnadshavare för skolfoton.
Men jag kan säga att detta följdes aldrig, frågan om samtycke har aldrig förekommit under min skolgång.