Första tiden tillbaka på jobbet efter BF

Så länge föräldern är normal och engagerad brukar barn(och vuxna barn) ändå ha en bra relation till en förälderbsom jobbat en vanlig heltidstjänst. Så försök släppa oron där.

Spädbarn har en primär anknytningsperson(särskilt om de har kolik eller några andra problem). Sedan kan de knyta an till ett fåtal ytterligare personer. Så du är en viktig person och du kommer att kunna ta en större del när barnet blir bara lite äldre.

Gå ner i tid eller dela upp föräldraledigheten om du vill ha mer tid med barnet. Chefen kan tycka vad han vill. Föräldrars rättigheter i arbetslivet är lagstadgat. Om det skulle passa er kanske ni till och med kan överväga att en förälder stannar hemma på hel- eller deltid även när barnet blir äldre.

Det mesta av din oro är normal "nybliven förälder-oro". Har du inte haft en så bra barndom själv är det ännu vanligare att få känslomässiga reaktioner när man själv får barn. Det är nästan alltid en totalt onödig oro. Vanligen går det över, men om det besvärar dig under en längre period kan du begära att få prata med en psykolog på BVC.

Det går att leva på en lön i Sverige utan att leva i minsta misär. Allt handlar om prioriteringar.

Haha nej det är jättefint att han vill vara med sin dotter 24/7. Det han dock måste inse är att en av föräldrarna måste dra in pengar och mat och tak över huvudet. Alltid varit så, är så än idag. Det är liksom bara att hacka i sig. Båda päronen kan tyvärr inte sitta hemma hela dagarna för att stirra på sin lilla skapelse. Oftast blir det mannen som måste jobba eftersom kvinnan antagligen behöver läka sitt underliv och amma just nu. Han får lugna ner sig och vara föräldraledig lite senare.

Du är för fan galen. Han är på jobbet, han har inte åkt till Antarktisk utan telefon i femton månader. Han kommer hem om några timmar.

Haha du är ju sjuk på riktigt.
Min pappa är förövrigt inte försvunnen. Han är död

Jag tror du ogillar ditt jobb vilket gör att du gärna vill ägna så lite tid där som möjligt. Helt förståeligt dock, jag dömer inte.

I regel tror jag nuvarande tid med barnet är ganska bra fördelad ändå. Varje kväll samt hela två veckoslutsdagar. Sen tillkommer helgdagar framöver som jul, nyår, påsk, pingst osv.

Grattis till ditt barn!

Vår dottern var också kvällsorolig vid 7 veckors ålder. Det höll i sig till 12 veckor ungefär. Så små bebisar är programmerade att få trygghet vid sin mammas bröst. Därför hängde min dotter på mig konstant på kvällarna. Min kille fick en annan roll i det och det var att ta hand om mig (ge vatten, mat osv osv). Det är också att hjälpa till.. hjälpa mamma hjälpa bebis du vet.

Nu när dottern är äldre är bandet superfint mellan henne o hennes pappa. Hon blir helt exalterad när han kommer hem från jobbet. Det blev alltså så trots att hon ”ratade” hans stöd i början av livet. Det blir nog samma för er. Hjälp din tjej med allt hon kan tänkas behöva hjälp med för att vara bekväm, så kommer allt annat lösa sig sen

Såg du Vetenskapens värld igår kväll om pappor och hormoner? Även pappor tycks kunna bygga upp viktiga band till barn från det att barnet/barnen är späda.

Jaha, där kommer den förutsägbara åsnan med empatikäppen i truten. Om du hade förmågan att sätta dig in i andras situation skulle du inte genast dela ut dessa moralfatwor åt höger och vänster, du skulle begripa att alla inte nödvändigtvis tycker som du. Andra människor har andra erfarenheter, sådana som fejkade gruppkramar inte kunnat lösa.

Du är dock förlåten, dagens samhälle göder ett tänk där egot är överordnat allt annat. Du kan inte förväntas begripa att våra söner finns där för dig när du märker att du själv inte håller måttet. Du är inte tränad att förstå annat än.

Du behöver inte tacka oss nu, du kan göra det senare när verkligheten sticker upp sitt fula tryne i ditt rosafärgade kuddrum. Ha en fortsatt trevlig dag.

Vet ärligt inte om du missar så mycket första året. Klart man ska vara där för sitt barn men jag tror den kritiska åldern är från 1-5 år.

Otroligt tacksam jag har kunnat jobba hemma med barnen sen de var nyfödda, äldsta är idag 6 år.

Men vi alla måste jobba. Fokusera på kvalitetstid, när du faktiskt är ledig att du gör allt du kan för barnen. Inte sätta de framför tvn eller sitta med en telefon klistrad i ansiktet så ska du se att ni kommer få otroligt mycket tid tillsammans även du jobbar.

Vilken superfin idé!

Medan den bortresta och frånvarande faderns penna glöder kommer kollegor bilda kö för att få chansen att bidra. De kommer klippa, klistra, strössla glitter och kasta hjärtan på varandra samtidigt som små bokälvor skuttar fnissandes omkring med skimrande konfettikanoner.

Nej, bara tanken på att hon skulle öppna sitt lilla kärleksmanifest på femtonårsdagen får mig att bli djupt emotionell. 💞

Det är väl just det som är poängen – han vet att han måste jobba. Det han uttrycker är sorgen över att inte kunna vara nära sitt barn så mycket som han önskar. Att då avfärda känslan med ett outvecklat "det är bara att hacka i sig", är att helt missa själva kärnan - det är även ett uttryck för din egen frustration inför vad TS framför. Man kan både förstå verkligheten (att behöva jobba) OCH känna saknad. Det är inte motsatser – det är att vara människa och förälder.