Astralresor - egna erfarenheter och diskussion

Har läst en del av dem för längesedan, finns en hel del intressant där. "Drömmandets konst" som är lite mer fristående än de andra böckerna om Don Juan är nog en bra bok att läsa igenom om man är intresserad av astralresor. Ganska tunga böcker...

Vill man dock sätta sig in i det riktigt så finns det saker i hans verk som förändrar liv och han har anhängare överallt på vår lilla planet.

Jag har lätt för att få igång vibrationerna,
men att hålla dem jämna och kraftiga nog för att lösgöra sig är jättesvårt.
Det är inte så att jag är livrädd, även om jag tycker att det mestadels är obehagligt,
utan att det verkar dra så hemskt mycket energi.
Energi som jag verkligen inte har.
Måste nog lära mig att ladda batterierna innan.
Ibland stjäl jag lite från maken när han sover,
han hinner ju ladda upp dem igen innan han vaknar.
(brukar även göra detta när han drömmer oroligt, då lugnar han sig inom några sekunder.)

Jo, jag har ju som sagt svårt att komma loss.
den enda gången jag varit riktigt på väg, eller kanske faktiskt lyckats,
så blev det jäkligt skumt.

Jag hade legat och "surrat" ett tag, och hade problem med att bli av med kroppen, så jag var på väg att tappa koncentrationen.
Då kom det liksom som en dov smäll, eller snarare som om man spelar upp ett slag på en trumma baklänges, liksom ett sugande som slutade i en smäll.

Fast jag vet fortfarande inte om jag lyckdes, det kändes som om jag hade lemmar, och nånstans kunde jag fortfarande höra/känna mina andetag.
Det lustiga i det hela var att jag befann mig i ett totalt mörker, såg ingenting av de där världarna som jag hört talas om.
Men helt plötsligt så ser jag ett huvud framför mig,
det vänder på sig och jag stirrar in i ögonen på ett välkänt, amerikanskt tv-meduim...
(Ja, ni får skratta här.)
Han ser på mig med ganska road blick, som säger ungefär "Men lilla flicka, vad gör du här?".

Varvid jag i princip ramlar baklänges av förvåning, och vips så är jag i min kropp igen där andningen är mycket kraftigare nu, jag hyperventilerar nästan.

Sedan dess har jag låtit bli, jag stänger av när surret sätter igång av sig själv på nätterna.
Det känns verkligen som om jag inte vet alls vad jag håller på med.

Edit: stavfel.

Svar till Ant.
Jag har träffat på de oorganiska, och i vissa fall stämmer CC:s beskrivning att det är som att betrakta en filmduk bakifrån. Eller som jag själv skulle vilja uttrycka det, som att se ett hollogram. Jag är ny på F-B och ny vad det gäller egen dator med. Jag har läst sk tripp-rapporter, vad droganvändare har upplevt, och några st har tydligen åckså träffat på de oorganiska, utan att riktigt fatta att vissa raser av dom oorg. är mycket farliga. Alla oorg. liknar dock inte hollogram,utan är lika verkliga som du och jag. enl. Don Juan letar dessa varelser hela tiden efter potesionella (stavning) medvetanden att snärja. En kille hade blivit förflyttad till en "stad" av som han skrev en vacker kvinna, som ledde in honom i ett mörkt rum dit hon inte ville följa med. Den beskrivningen tycker jag till viss del passar in på upplevelser som en varelse vid namn The Death Defier, som CC fick träffa beskrev. DD lyckades fly från en sån astralvärld som killen upplevde. Det kan nämnas att dom oorg. i DD:s fall lyfte över hela kroppen, dom kan faktiskt göra det om man vill stanna kvar. Själv har jag fått erbjudandet 2 gånger att stanna. Att här beskriva platserna och orsakerna att jag inte kunde stanna skulle nog bli för krångligt. Men båda platserna hade konstig teknologi av olika slag,detta trots att varelserna är oorganiska.(jag föredrar ordet "oorganiska" som CC beskrev dom istället för andeväsen) Som jag uppfattade saken så verkade det som dom oorg. använde en gammal teknologi i förfall. Många andra upplevelser jag har haft och fortfarnade har stämmer väldigt bra in på CC:s beskrivningar av olika fenomen.

hahaha fyfaaan! tänkte jag skulle göra slag i saken och se om skitsnacket faktiskt var skitsnack alldeles nyss.
låg ner i ungefär en halvtimme och fokuserade på en punkt med stängda ögon (jag är i rätt tråd nu va? haha så många såna här grejer)och var nära att ge upp nyss.
då började jag se sjuka saker, bl.a en cowboy som rengjorde sin TV samtidigt som han grät, solen sedd liksom inifrån en fläktgrej, typ som i splinter cell haha. var rätt lustigt för jag kunde inte kontrollera tankarna alls, kan väl liknas med dagdrömmande antar jag, men jag var fortfarande vaken.. (nej, jag har inte intagit någonting olagligt, eller lagligt för den delen)
sen hände vad som jag har förstått är det vanliga. kändes som att en tjockis hoppade upp och satte sig på mig, kunde fan knappt andas och hjärtat pumpade utav helvete. sen kändes det som att jag började dras uppåt samtidigt som tyngden var kvar, kändes helt sjukt!
jag hade självklart glömt bort va det var man skulle 'göra' då, så jag försökte intala mig att nånting annat skulle hända, vad som helst. men det fortsatte bara och till slut kändes det som om jag skulle sprängas så jag satte mig upp och skriver det här i stället.
sitter nu å skakar och har små spasmer nästan, är det normalt det?

Helt rätt attityd! Att med öppet sinne testa detta trots att man är skeptisk. Sånt gillar vi.


Haha, en modern cowboy. Frågan är vad som hände egentligen, hmm... en bra sinnesfokusering/meditation så att du hamnade i trans låter det som. Därtill spontana visioner kanske.


Okej, här verkar ditt sinnestillstånd ha nått "rätt frekvens" för slutstadierna. Du kände hur astralkroppen var på gång att lösgöra sig, men det sista och svåraste momentet fick du inte till. För det brukar krävas rätt fokusering och skiftning av viljan, tex i mitt eget fall att "finlira med frekvensen" eller aktivera det 3:e ögat om det inte redan är gjort. Dina darrningar o ryckningar efteråt är helt normalt, det kan vara så i början (vet ej varför).

Keep trying!

all right, tack för svaret! får läsa på lite mer om det dära ögat och sånt då

Fråga kolon. Tror detta står i tråden men har inte läst den (och hinner inte läsa den igen) på länge.

Det ni upplever i den astrala världen - är det kopplat till verkliga händelser eller befinner ni er på ett annat plan? Kan ni se saker som händer i realtid alltså eller är det bilder/väsen/omgivningar som ni själva skapar?

Astralplanet ligger ovanför vårt fysiska plan. Astralvärlden liknar vår fysiska värld, fast materian är glesare och vibrerar snabbare. Allt man tänker och känner skapas och påverkar i astralplanet och även indirekt vår fysiska värld. Vi skapar vår egen verklighet. Låter luddigt jag vet, men svaret är nog ja på bägge av dina frågor, beroende på vad man väljer att se. Fattar inte själv hur det är tänkt att funka...

Någon med lite erfarenhet av astralplanet kanske skulle kunna svara..

Pellias eller myran eller någon annan som är haj på området:

Jag skulle tro att jag har kommit ungefär till början på vibrationsstadiet, men jag känner att jag har en mental spärr kvar som jag inte vet hur jag ska komma förbi. Inte så att den slår mig som tanke aktivt när jag försöker, men den finns där latent, som ett tvivel, vilket naturligvis påverkar min förmåga negativt.
Nämligen att jag kommer uppskatta det astrala planet så mycket att det vanliga fysiska kommer kännas rätt tråkigt.
(Samma skäl har jag till att inte prova kokain, även om det självklart finns andra skäl till det med).
Kan det kännas ofullständigt att INTE kunna flyga, se åt alla håll samtidigt etc.

Kan man fortfarande uppskatta de saker man gillar i det fysiska livet lika mycket (the usual stuff: sex, fotboll och alkohol), när man har astrala upplevelser att jämföra med?

Mycket bra fråga (eg. 4 st separata), som är lite knepig att besvara då det dels baseras på ens tro gällande fenomenet, dels på hur man tolkar sina upplevelser.

Alla dina frågor får faktiskt av mig svaret ja:
* Man befinner sig på ett annat plan (en icke-fysisk dimension)
* som dock också är en objektiv verklighet. (Du syftade med "verkliga" nog på vår fysiska värld, men svaret blir ja på det också, eftersom vissa ting eller händelser i den fysiska världen ger intryck i den astrala.)
* I det astrala kan man se saker i vår världs realtid genom att försöka fokusera på något i det fysiska, tex en viss plats eller en person, men det är svårt! I alla fall för mig. Den visuella förnimmelsen är dessutom jävligt förvrängd, och ofta svag eller diffus (fast det kan tränas upp sägs det).
Om det som upplevs i själva astralvärlden sker i realtid vet jag inte riktigt. Jag upplever variation i tidsuppfattningen, men alltid känns det som astralresan varat längre tid än vad den verkligen gjort.
* Den visuella upplevelsen av astralvärlden påverkas av flera faktorer (delvis självskapat), vilket gör det svårtolkat. Jag ser det så här:
- astralvärlden har ett visst bestämt utseende och innehåller olika andeväsen, men den geografiska uppbyggnaden är svår att förstå.
- ens referensram för bildtolkning modifierar/förvränger den visuella upplevelsen i varierande grad. Det är dels en vanesak, men jag tror att vår astrala synförmåga är i grunden bristfällig, vilket bidrar till en förvrängd bild.
- bilder & visioner som den egna hjärnan skapat medvetet eller omedvetet, blandar sig lätt med det rent astrala man ser, och pga föränderlighet och flytande övergångar mm är det inte så lätt att avgöra hur mycket fantasin påverkar den astrala upplevelsen. Själv är jag kass på visualisering (kanske därför jag rest i mörka, ganska tomma världar jmf m andras beskrivningar?). Annars är just medveten visualiseringsförmåga användbart på flera sätt, särskilt för mer avancerade upplevelser astralt, eller för att uträtta saker som t.ex astralmagi.

utan att ha läst igenom allt:


Jag har haft det här med astralprojicering/OBEs/whatever i 6år snart både frivilligt och ofrivilligt. Det jag kan härleda det till är dock en haschpsykos för lika många år sedan, det började alltså efter den. Och jag undrar såklart om det finns någon med liknande erfarenheter? Kan tänka mig att tex LSD kan öppna upp lite konstiga portaler...

Tobias

Har aldrig läst om meditationstekniker eller liknande, utan bara försökt slappna av så mycket jag kan. En kväll fick jag för mig att testa att gå så djupt jag kunde och kom till sist till stadiet där jag kände en oanikliknande känsla i kroppen och att jag började vibrera som fan. Hjärtat slog som en tok. Blev dock för rädd och avbröt. Kan tillägga att detta hände efter i princip ingen träning alls vad gäller avslappning med mera.

Har några frågor. Uppskattar om ni försöker svara på dom.

1. Kan det på något sätt gå fel när man är ute och reser? Några risker?

2. Kan man få psykiska problem? Kan man fastna där ute?

3. Vad händer om någon kommer och stör ens fysiska kropp när man reser?

4. Kan man avbryta resan när man vill och återvända till kroppen?

MVH