Astralresor - egna erfarenheter och diskussion

När jag "tänker från höften" helt snabbt så låter din dröm som en variant av "väktaren på tröskeln", det vill säga en rädslospärr som ofta dyker upp hos de som försöker sig på astralprojicering. Nu är ju detta en dröm iofs ("väktaren" dyker annars oftast upp i samband med utträdet) och kan ha påverkats av andra saker i din person eller ditt liv. Kanske ser du dig själv som en mycket empatisk person men när du ger dig på det "spökliga" UKU-fenomenet så blir du undermedvetet rädd och skräckfilmsreferenser och allmänt hokus pokus dyker upp ur det undermedvetna.

Angående personlighetsförändringen och det "annorlunda" i denna dröm så är det också så att vad man erfar ganska snabbt efter sina första lyckade UKUer är att medvetandet är så oerhört mycket större och rymmer så mycket mer än vad man har vaggats in i att tro under sitt liv. Personlighet är endast en tunn skiva av den man är så att säga. Detta kommer du att se när du får dina första ordentliga turer utanför kroppen. Enligt esoteriska läror så är det astrala planet en slags atmosfär kring planeten uti vilken alltet formas av ens egna känslor. Skall man tro på det så är det solklart att ens vakenmedvetna identitet endast är en liten droppe i ens ocean av "jag". Detta eftersom de miljöer man möter på "ute" är så mångfaceterade och annorlunda än det man tror sig vara.
Det är allt jag kan säga om detta.

Vad gäller böcker så har jag inga tips tyvärr. Jag har aldrig läst om fenomenet på något koncentrerat sätt. Jag är inte den typen. Du får väl kika runt lite på nettet eller höra efter med new ageiga bokaffärer.

Mitt tips till dig är dock att du koncentrerar dig mer på att ta tupplurar under dagtid än att försöka nå UKU från meditation. Det finns många tekniker för att nå UKU från vaket medvetande men jag har personligen aldrig lyckats med någon av dem. Min teori är att man lättare når UKU från en slummer på dagen eftersom ens vakenjag inte ligger så begravet i det undermedvetna utan alltid lurar precis runt hörnet. Om du förkovrar dig i UKU-fenomenet och tänker mycket kring det så laddar du upp ditt undermedvetna till att väcka din vakenidentitet ur sin hypnos och då kan du börja erfara klardrömmar och därefter ordentliga UKU-tillstånd.

Edit: Jag kom att tänka på The Monroe institute och deras "Hemi sync"-teknik. Det kanske vore något att kika in på. Jag har inte testat det själv men det sägs ge goda resultat.
http://www.monroeinstitute.com/conte...?content_id=69

Tack för svar, jo, jag ser mig själv som hygglokillen liksom, och det bör kanske också nämnas att jag kommer från ett akademisk, medelklass hem där allt som heter religion eller övernaturlighet inte existerar. Det ger en trygghet nu när jag har börjat intressera mig för det paranormala, att jag inte oroar mig frö satan, onda demoner eller andra krafter utan tror att detta mer har att göra med livet, själen, våra egna psyken och naturliga splittringar mellan psykiska världar och fyskiska. MEN, denna bakgrund har nog också planterat många spärrar som jag msåte övervinna, jag vet till exempel inte alls hur jag skulle ragera OM jag påträffade någonting som inte går att förklara med mina parametrar, något som tyder på att det jag tror, är fel..

Kanske är det den rädslan och min bild av min personlighet, som jag brottas med.
Jag ska läsa på lite, (ja, jag är studenttypen som gärna läser tunga feta böcker)

det här är så jävla intressant, man lrä sig otroligt mycket om en själv..

Ta dig en titt på kosmos, verkligheten, alltet. Att tro att vi med vår plats i tillvaron har hela rasket tryggt utrett och förklarat som smultron på ett står är bara ett uttryck för en djup slummer. Ett psykostillstånd.

Forskare kan verkligen reta gallfeber på mig när de med knastertorr stämma och ett självgott leende står och förklarar att rymden i ett makroperspektiv består av gigantiska strängmembran som vibrerar mot varandra. Mmm. Säkert.

Därmed inte sagt att jag respekterar den vetenskapliga metoden - missförstå mig inte på den punkten - men det går mig på nerverna när kvalstren på jordkulan som spinner runt i världsrymden inbillar sig att de har ordentlig koll på tillvaron.

Va tror du jag är på väg att göra? :P

Men jag är en skeptiker, eller, har blivit en skeptiker av min uppväxt, barndom, folk runtikring, samhälle ja, ni hajjar. Och jag komemr nog aldrig bli new age gurun med klänning å folie på öronen.. Men jag kommer att seriöst studera, försöka och närma mig detta på de sätt jag kan och förhoppningsvis lära mig andra sätt.

Jag är en öppen och vetgirig person men som sagt, skeptisk tills jag själv närmat mig det okända.

Det är en sund inställning.

Både ja och nej.

En sömnparalys kan inträffa dels när man håller på att somna (som i ditt fall som du beskrev), men också när man håller på att vakna. Gemensam nämnare för de två tillfällena då paralyser vanligtvis uppstår är dock att man inte är i 100% klarvaket tillstånd. I vissa sällsynta fall kan en sömnparalys inträffa även när man befinner sig i sömnstadiet.

Vad som händer från insomningsstadiet till djupsömnsstadiet är att hjärnans signaler till musklerna gradvis stängs av. Vid en sömnparalys så är denna process komplett (eller i det närmaste komplett), men däremot så befinner sig hjärnan fortfarande i ett aktivt medvetandetillstånd. Detta leder till oförmågan att röra sina muskler under en viss tidsrymd (= så länge som paralysen varar).

Samma situation kan uppstå i en omvänd process - alltså när vi lämnar djupssömnsstadiet och träder in i uppvaknandestadiet.


Detta är ett klart tecken på att du upplevde en klardröm som troligtvis triggades av ditt medvetande under ditt halvvakna tillstånd vid sömnparalysen. Under händelseförloppet var du hela tiden fullt medveten om att du drömde, och du kunde även styra dina handlingar.

Klardrömmar och UKU skiljer sig åt ganska markant vill jag inflika. Under en klardröm så är du till viss del medveten om att du är ett drömmande vakenjag och upplever därför drömmandet som en "bystander". Under en UKU så är du helt klarvaken vad gäller det dagsmedvetna och upplevelsen känns helt fysisk. Det är svårt att förklara mer ingående.

Jag hade en klardröm då, men UKU är inte också ett stadie innan man somnar?

Astralresa = samma som UKU?

Detta med klardrömmar är inte helt lätt att definiera. Det kan t.ex nämnas att det finns olika stadier av kladrömmar, och vissa experter i ämnet - t.ex Robert Bruce för att nämna ett exempel - menar att det även är möjligt att träda in i en UKU från en klardröm. Robert Bruce förklaring till detta är att drömvärlden endast är ett av flera olika plan/världar som i sin helhet utgör den astrala dimensionen. Teorin om det astralas uppdelning i olika nivåer är ett gammalt österländsk koncept, som mer eller mindre är direkt hämtat från hinduisk mysticism.

Jo det har du naturligtvis rätt i.

Personligen anser jag att begreppet "astralresa" är ett alltför brett sådant.

För att förstå hur det hänger ihop bör man särskilja på "astralprojektioner" och "ut-ur-kroppen-upplevelser". Det förstnämnda (astralprojektionen) kan likställas med en medveten och fullt kontrollerad separationsprocess av medvetande och fysisk kropp, oftast triggad i ett djuptmeditativt tillstånd. Det sistnämnda begreppet (UKU'n) är däremot en okontrollerad separationsprocess. Ett lysande exempel på en form av UKU'er är så kallade NDU'er (alltså Nära-Döden-Upplevelser) som folk upplever vid olyckor och chocktillstånd.

Både astralprojektionen och UKU'n är dock rent tekniskt en "astralresa".

EDIT: Det bör väl dock tilläggas att alla har sin personliga uppfattning om vad begreppen betyder, och jag påstår definitivt inte att mina tolkningar skulle vara de rätta. Det är endast så jag har uppfattat dem.

Vaaarning, långt inlägg

tänkte lite kring det här och många av er är inne på att astralvärlden "vibrerar", kan detta i någon låååång koppling vara samma vibrationer som även den vetenskapliga världen är på väg att utforska genom den såkallade strängteorin? Skulle vara intressant om någon hade en tanke om detta.

Tänkte också på en grejj jag upplevde för några månader sedan, och när jag var typ 14 bast.

Jag har läst lite i tråden här om olika "väsen" eller oorganiska varelser, namnen är många och jag tror väl inte på detta snacket (ja, som sagt, en skeptiker) men när jag var 14 år så drömde jag en klardröm, jag gick omkring i skolan och hatade den, så jävla hårt, högstadiet var riktigt trist och jag önskade mig bort från den. jag hörde röster som försökte få mig att stanna i skolan, dova röster men väldigt obehagliga och jag gjorde givetvis inte det då jag inte på något sätt ville dit, jag förstod utan att de sade något att jag var tvungen att själv önska att jag ville stanna, för att de skulle lyckas, så jag kände mig säker.

Men nu för några månader sedan fick jag åldersnojja, längtade till gamla tider, tyckte jag blitt gammal bla bla bla
och vipps så hade jag en klardröm, där jag gick i min gamla högstadieskola (utan att minnas att jag drömt samma dröm innan) men denna gång var de thelt tyst. Jag gick omkring, saknade, och i slutet sa jag "jag önskar att jag fick stanna här" och på en hundradels sekund så hör jag rösterna skrika i mina öron och jag kommer direkt ihåg min gamla dröm och de är jävligt glada och skriker typ "Äntligen!!!" och jag dras ner mot asfalten, känns nästan som jag krymper ihop mot marken och mörkret, sen vaknar jag.

jävligt obehagligt, men samtidigt, jag vaknade ju? Vissa av er snackar om att "om du stannar av fri vilja komemr du aldrig tillbaks", jag har svårt att se hur detta skulle funka. Det är givetvis skillnad på astralresor och klardrömmar men jag tror inte en sekund på att man kan bli kvar i astralvärlden. Liksom, om någon hittar ens kropp ligga å slagga i sängen, betraktas man då som hjärndöd, eller är det då man blir tagen till hispan utan något medvetande eller? Det msåte ju finnas belägg för tron att man kan bli fast i världarna, då msåte det finnas många historier där astralresare hittats galna, hjärndöda/döda eller livlösa kroppar. jag har lsät en del men aldrig hittat någon som lägger fram belägg för att man skulle kunna stanna där, bara folk som säger att så är det.

Fuck, jag skriver alldeles för långa inlägg...