Varför vill man ha ett öppet förhållande?

Har någon här ett öppet förhållande och kan förklara varför? Blir ni inte extremt ledsna av vetskapen att er partner har sex med andra? Känner ni inte att ni glider ifrån varandra när andra personer kommer in i bilden?

Och hur fungerar det i praktiken? Berättar ni för varandra när ni ska ha sex med någon annan? Hur träffar ni ens personer som vill ha sex med någon som befinner sig i en öppen relation? Är ni alltid ärliga med att ni är i ett öppet förhållande eller låtsas ni ibland vara singlar för att lättare få folk på kroken?

Det är en form av psykopati. Människor som inte kan känna verklig kärlek.

Öppna förhållanden är en myt, har man ett öppet förhållande har du en kompis och ingen själsfrände, det finns inget oxytocin i era hjärnor längre. Tillståndet är onaturligt och skall ej förespråkas. Människor är monogama precis som tex svanar. Vi håller ihop och blir kära, det är evolutionär fördel som hänger kvar än idag. Man hänger ihop för det bästa överlevnad av barnen. När du blir kär är det dina urinstinkter att vilja föröka dig och hålla fast, tyvärr är människans hjärna smartare än så.

Bygger på ärlighet och ömsesidighet. All tröttnar på samma fitta/kuk efter ett tag, fast dom inte erkänner. Varför är man annars otrogen. Öppna förhållanden är det absolut bästa.

Det låter ju som ett vanligt KK. Fast med ekonomiska fördelar. Om dom bor ihop alltså.

Man blir knappast ledsen om man är överens om att ha en öppen relation. Det är ingen tvång.

Man kan inte både äta kakan och ha den kvar tycker jag!

Jag gissar att den ena har mycket högre status än den andra och vill därför ha ett öppet förhållande.

Men man är nog egentligen bara kk.

Svårt att uttala sig generellt då orsaken kan vara många men kanske inte normal.

KK är väl ett senare påfund som inte fanns innan så man sa öppet förhållande.

Poängen är ju att fördjupa ett förhållande över tid. Så det handlar inte om samma fitta/kuk.

Men är det inte bättre att göra slut och försöka träffa någon så man blir så där härligt nykär istället då?

Men finns det inget inbyggt i oss att vi blir sårade av tanken på att den vi älskar är intim med någon annan? Eller är det bara personer med en extremt ”casual” syn på intimitet som väljer att ha öppna förhållanden för att de inte ser på sex som något som betyder något?

Jag förstår att man tröttnar och att det kan vara spännande att ha sex med någon ny men finns det inte många känslomässiga aspekter också? Om man älskar någon blir man väl ändå ledsen av tanken på att den har sex med andra även om man själv också har det? Eller är det bara personer med någon typ av avvikande sexualitet som väljer att ha öppna förhållanden?

Det känns lite som om kvinnor skulle vinna på den dealen...