Destruktivt förhållande? Panik över att han vill ta paus

1. Ja han låter som en kille som är otrogen osv
2. Du låter som en väldigt kontrollerande och svartsjuk människa.

2 problem i 1 förhållande

Jag har blivit det för jag inte litar på honom efter otroheten och lögnerna. Jag är inte sån här annars. Har haft flera förhållanden där jag känt mig trygg och säker och inte alls känt dom här känslorna...

Det låter som skräp.

Han är skräp.

Han lurar dig och du tror att du behöver ändra dig för honom och du kan inte ändra honom heller.

Det finns någon som gillar dig för den du är. Du behöver inte anstränga dig så här mycket som du beskriver, att du ska behöva må dåligt under hela denna tiden samtidigt som du inte vet hur du ska kommunicera för att nå fram till honom. En del människor kan man inte nå fram till. Narcissister och de som har ett avvikande beteende mot närhet. De flyr så fort det börjar "kännas" att man kommer varandra närmare. Den sista kan ändra sig men kräver att den får insikt om det. Narcissisten kan inte ändra på sig utan utnyttjar alla i sitt liv där den som är närmast får all skit. Alla andra får en trevlig person att ha att göra med.

Låter som att det vore skönt att lämna en sådan smörja. Varför går man ens med på det från början? Måste ta väldigt mycket energi från båda sidor att hålla på så här

Så är det.

Jag tycker absolut att han är attraktiv och snygg, mina vänner håller inte med om det men jag tycker om hans utseende och ja han har ett stort tredje ben. Fast vi har knappt sex, han har svårt att få upp den med mig för han inte kan slappna av då vi bråkar så mycket men också för att han menar på att det blir så när man varit med en och samma tjej länge...

Jag har inte gått med på detta från början.. Jag trodde att vi skulle kunna lösa allt tillsammans och möta varandra på mitten i det vi inte är överens om. Men det är ju alltid och bara jag som måste lägga mig platt och låta han styra och ställa.. Ja det tar verkligen all energi. Jag är helt mentalt slutkörd, ledsen, kan inte äta, inte sova och vill bara lägga mig i sängen och skita i allt..

Jävlar vilken korkad brud

Hur patetiskt desperat kan man vara? Nej, jag blir arg nu.

Hej alla,
Jag behöver hjälp, är tacksam om någon orkar läsa min text och komma med synpunkter 😭
Jag har varit tillsammans med min kille i 2 år. Vårt förhållande har varit allt från lätt.
Efter 6 månader in i förhållandet kommer jag på honom med att ha varit med 2 tjejer under tiden vi dejtade och var exklusiva.

Jag fick även fram att han chattade med tjejer på en sexsida.
Hans ursäkt var att han inte var säker på mig i början av förhållandet och ville inte stänga några dörrar. Hans ursäkt för sexchattandet var för han ville ha ”spänning”.
Jag förlät honom. Vi flyttade ihop men efter detta har det varit tufft för mig att lita på honom.
Hans personlighet är väldigt ”anonym”, han tycker inte om att berätta vart han är, vem han är med, vilken tid han ska komma hem, vem han pratar med i telefon. Han går ut för att ta samtal med sina vänner. Han har också stängt av sin snapkarta, begränsat mig på hans Instagram, FB och liknande för han vill ”behålla sin integritet”.

Han har också ett stort behov av egentid. Vill träffa vänner flera gånger i veckan och åker på resor ensam eller med en vän.
Han brukar beskriva sig som en ”fri fågel” och menar att han vill leva sitt liv som han brukar ensam men att relationen ska ”komplettera” hans liv. Inte bara hans liv.
Vi har vid flera tillfällen bråkat om allt detta och vid två tillfällen har han flyttat tillbaka hem till sig själv. Jag känner mig panikslagen, jämt orolig att han ska vara otrogen, misstror honom och ifrågasätter honom. Har haft svårt att låta honom träffa vänner och blivit upprörd när han velat vara med någon annan än med mig.

Jag vet att jag också gjort fel i detta med tanke på att jag ”förlåtit” hans snedsteg och borde släppa det och gå vidare.
I några månader nu, som särbos och begränsad tid tillsammans (som han väljer ut och bestämmer), har jag insett att jag varit för hård mot honom. Att jag varit kontrollerande och trängt honom i flera situationer.

Jag har försökt att åtgärda det genom att inte fråga när han kommer hem, inte ifrågasätta vart han är och vem han är med samt försökt få ett eget liv utanför min relation med honom.
I veckan var vi på en resa tillsammans som slutade katastrofalt.
Tidigare vecka var han på en resa där han kommer ifrån över helgen och träffade sina vänner. Han hade sagt till mig att dom skulle träffas och dricka öl.
På vår resa fick jag reda på att han hade ljugit och varit på nattklubb. Jag blev så besviken och förbannad. Han sa att han hade ljugit för att jag inte hade hanterat det bra om jag visste, samtidigt som han skuldbelagde mig för att spionera och trakassera honom. Problemet var inte att han var på nattklubb, utan att han ljög om det.

Detta eskalerade i ett krig.
Han kallade mig för massa elaka saker, jag kallade honom för massa elaka saker, han spottade på mig och jag agerade likadant.
Detta är självfallet helt oacceptabelt från båda sidor, men jag blev så himla upprörd över att bli ljugen för när jag faktiskt har arbetat så hårt att bli bättre och även gjort framsteg.
När vi kom hem från resan har han nu bestämt att vi inte ska ses denna veckan. Han säger att han behöver en paus från mig, att han behöver tänka om vi ska fortsätta relationen, att den är destruktiv och att han vill ”känna på” hur det känns att vara ensam efter ett två års förhållande.
Jag har panik. Jag har ångest, kan inte sova, bara tanken av att inte höras av med honom gör mig orolig och ledsen. Jag är orolig att han kanske inte längre vill fortsätta vår relation, att han kanske kommer känna att det är skönt utan mig. Samtidig som jag själv också förstår att detta inte är en bra och hälsosam relation.

Jag slits mellan ångest och panik, att tänka tanken att leva ett liv utan honom, att allt slit och allt jag gått igenom med honom nu kanske kommer vara förgäves. Och svartsjukan att han kanske träffar någon annan och har det bra ihop istället för att ha det bra med mig.
Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag göra? Jag känner mig helt i upplösningstillstånd och vill inget annat än att ligga i sängen och gråta.

Ehh... Ok han har garanterat tjejer på sidan om då. Visst kan gräl osv påverka sexlusten men, det där sista låter ju mer som att han försöker ursäkta sin otrohet i förväg.

Tycker du verkligen inte att du förtjänar bättre än det här? Kanske behöver du jobba med dig själv om du är ok med att killen är otrogen och "inte får upp den med dig" (sånt händer ju men, inte ska det vara för att man tröttnat på den andra).

Låter bara sorgligt.

Alltså jag hade bara behövt att han kunde vara lite mer transparent för att lita på honom igen. Skicka lite meddelanden under dagen vad man gör, skicka bilder ibland om man är ute med vänner och höra av sig när man kommer i säng liksom. Jag tycker inte det är så mycket begärt?

Vi har knappt något sexliv. Han har svårt att få upp den med mig för han säger att "det blir så" när han varit med en och samma tjej länge och att han har svårt att slappna av för vi bråkar så mycket. När vi väl ska ha sex då är det jag som måste hjälpa till att få igång honom medan han knappt tar på mig även fast jag bett honom flera gånger att göra det. Sen vet jag ju om att han sitter och kollar på porr och runkar när vi inte är med varandra.

Tro mig, jag har försökt... Jag har pratat med en psykolog, mina vänner, min familj. Mina vänner har till och med kommit hem till mig och nästan kastat ut honom och stannade hos mig i flera dagar och skrev till honom att han skulle flytta ut men trots det lyckas jag inte lämna... Har tillbringat varje dag med denna killen i två år, han betyder (konstigt nog) så sjukt jävla mycket för mig och jag har hela tiden hoppats på att det skulle bli vi och att vi ska lösa allt...

Lämna honom och det här bakom dig nu. Det är inte svårt.