Hej alla,
Jag behöver hjälp, är tacksam om någon orkar läsa min text och komma med synpunkter 😭
Jag har varit tillsammans med min kille i 2 år. Vårt förhållande har varit allt från lätt.
Efter 6 månader in i förhållandet kommer jag på honom med att ha varit med 2 tjejer under tiden vi dejtade och var exklusiva.
Jag fick även fram att han chattade med tjejer på en sexsida.
Hans ursäkt var att han inte var säker på mig i början av förhållandet och ville inte stänga några dörrar. Hans ursäkt för sexchattandet var för han ville ha ”spänning”.
Jag förlät honom. Vi flyttade ihop men efter detta har det varit tufft för mig att lita på honom.
Hans personlighet är väldigt ”anonym”, han tycker inte om att berätta vart han är, vem han är med, vilken tid han ska komma hem, vem han pratar med i telefon. Han går ut för att ta samtal med sina vänner. Han har också stängt av sin snapkarta, begränsat mig på hans Instagram, FB och liknande för han vill ”behålla sin integritet”.
Han har också ett stort behov av egentid. Vill träffa vänner flera gånger i veckan och åker på resor ensam eller med en vän.
Han brukar beskriva sig som en ”fri fågel” och menar att han vill leva sitt liv som han brukar ensam men att relationen ska ”komplettera” hans liv. Inte bara hans liv.
Vi har vid flera tillfällen bråkat om allt detta och vid två tillfällen har han flyttat tillbaka hem till sig själv. Jag känner mig panikslagen, jämt orolig att han ska vara otrogen, misstror honom och ifrågasätter honom. Har haft svårt att låta honom träffa vänner och blivit upprörd när han velat vara med någon annan än med mig.
Jag vet att jag också gjort fel i detta med tanke på att jag ”förlåtit” hans snedsteg och borde släppa det och gå vidare.
I några månader nu, som särbos och begränsad tid tillsammans (som han väljer ut och bestämmer), har jag insett att jag varit för hård mot honom. Att jag varit kontrollerande och trängt honom i flera situationer.
Jag har försökt att åtgärda det genom att inte fråga när han kommer hem, inte ifrågasätta vart han är och vem han är med samt försökt få ett eget liv utanför min relation med honom.
I veckan var vi på en resa tillsammans som slutade katastrofalt.
Tidigare vecka var han på en resa där han kommer ifrån över helgen och träffade sina vänner. Han hade sagt till mig att dom skulle träffas och dricka öl.
På vår resa fick jag reda på att han hade ljugit och varit på nattklubb. Jag blev så besviken och förbannad. Han sa att han hade ljugit för att jag inte hade hanterat det bra om jag visste, samtidigt som han skuldbelagde mig för att spionera och trakassera honom. Problemet var inte att han var på nattklubb, utan att han ljög om det.
Detta eskalerade i ett krig.
Han kallade mig för massa elaka saker, jag kallade honom för massa elaka saker, han spottade på mig och jag agerade likadant.
Detta är självfallet helt oacceptabelt från båda sidor, men jag blev så himla upprörd över att bli ljugen för när jag faktiskt har arbetat så hårt att bli bättre och även gjort framsteg.
När vi kom hem från resan har han nu bestämt att vi inte ska ses denna veckan. Han säger att han behöver en paus från mig, att han behöver tänka om vi ska fortsätta relationen, att den är destruktiv och att han vill ”känna på” hur det känns att vara ensam efter ett två års förhållande.
Jag har panik. Jag har ångest, kan inte sova, bara tanken av att inte höras av med honom gör mig orolig och ledsen. Jag är orolig att han kanske inte längre vill fortsätta vår relation, att han kanske kommer känna att det är skönt utan mig. Samtidig som jag själv också förstår att detta inte är en bra och hälsosam relation.
Jag slits mellan ångest och panik, att tänka tanken att leva ett liv utan honom, att allt slit och allt jag gått igenom med honom nu kanske kommer vara förgäves. Och svartsjukan att han kanske träffar någon annan och har det bra ihop istället för att ha det bra med mig.
Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag göra? Jag känner mig helt i upplösningstillstånd och vill inget annat än att ligga i sängen och gråta.
Jag behöver hjälp, är tacksam om någon orkar läsa min text och komma med synpunkter 😭
Jag har varit tillsammans med min kille i 2 år. Vårt förhållande har varit allt från lätt.
Efter 6 månader in i förhållandet kommer jag på honom med att ha varit med 2 tjejer under tiden vi dejtade och var exklusiva.
Jag fick även fram att han chattade med tjejer på en sexsida.
Hans ursäkt var att han inte var säker på mig i början av förhållandet och ville inte stänga några dörrar. Hans ursäkt för sexchattandet var för han ville ha ”spänning”.
Jag förlät honom. Vi flyttade ihop men efter detta har det varit tufft för mig att lita på honom.
Hans personlighet är väldigt ”anonym”, han tycker inte om att berätta vart han är, vem han är med, vilken tid han ska komma hem, vem han pratar med i telefon. Han går ut för att ta samtal med sina vänner. Han har också stängt av sin snapkarta, begränsat mig på hans Instagram, FB och liknande för han vill ”behålla sin integritet”.
Han har också ett stort behov av egentid. Vill träffa vänner flera gånger i veckan och åker på resor ensam eller med en vän.
Han brukar beskriva sig som en ”fri fågel” och menar att han vill leva sitt liv som han brukar ensam men att relationen ska ”komplettera” hans liv. Inte bara hans liv.
Vi har vid flera tillfällen bråkat om allt detta och vid två tillfällen har han flyttat tillbaka hem till sig själv. Jag känner mig panikslagen, jämt orolig att han ska vara otrogen, misstror honom och ifrågasätter honom. Har haft svårt att låta honom träffa vänner och blivit upprörd när han velat vara med någon annan än med mig.
Jag vet att jag också gjort fel i detta med tanke på att jag ”förlåtit” hans snedsteg och borde släppa det och gå vidare.
I några månader nu, som särbos och begränsad tid tillsammans (som han väljer ut och bestämmer), har jag insett att jag varit för hård mot honom. Att jag varit kontrollerande och trängt honom i flera situationer.
Jag har försökt att åtgärda det genom att inte fråga när han kommer hem, inte ifrågasätta vart han är och vem han är med samt försökt få ett eget liv utanför min relation med honom.
I veckan var vi på en resa tillsammans som slutade katastrofalt.
Tidigare vecka var han på en resa där han kommer ifrån över helgen och träffade sina vänner. Han hade sagt till mig att dom skulle träffas och dricka öl.
På vår resa fick jag reda på att han hade ljugit och varit på nattklubb. Jag blev så besviken och förbannad. Han sa att han hade ljugit för att jag inte hade hanterat det bra om jag visste, samtidigt som han skuldbelagde mig för att spionera och trakassera honom. Problemet var inte att han var på nattklubb, utan att han ljög om det.
Detta eskalerade i ett krig.
Han kallade mig för massa elaka saker, jag kallade honom för massa elaka saker, han spottade på mig och jag agerade likadant.
Detta är självfallet helt oacceptabelt från båda sidor, men jag blev så himla upprörd över att bli ljugen för när jag faktiskt har arbetat så hårt att bli bättre och även gjort framsteg.
När vi kom hem från resan har han nu bestämt att vi inte ska ses denna veckan. Han säger att han behöver en paus från mig, att han behöver tänka om vi ska fortsätta relationen, att den är destruktiv och att han vill ”känna på” hur det känns att vara ensam efter ett två års förhållande.
Jag har panik. Jag har ångest, kan inte sova, bara tanken av att inte höras av med honom gör mig orolig och ledsen. Jag är orolig att han kanske inte längre vill fortsätta vår relation, att han kanske kommer känna att det är skönt utan mig. Samtidig som jag själv också förstår att detta inte är en bra och hälsosam relation.
Jag slits mellan ångest och panik, att tänka tanken att leva ett liv utan honom, att allt slit och allt jag gått igenom med honom nu kanske kommer vara förgäves. Och svartsjukan att han kanske träffar någon annan och har det bra ihop istället för att ha det bra med mig.
Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag göra? Jag känner mig helt i upplösningstillstånd och vill inget annat än att ligga i sängen och gråta.
