Jan Guillou: Högern var bättre förr

Jag hade en släkting som jobbade på relativt hög nivå i SAF en gång i tiden och även hon var chockad över girigheten bakom hur extrema lönerna blivit i toppen på bolag sedan dess.

Vilken jävla höger då, och framförallt vilken jävla konservatism.

Är det idioten Carl Bildts och dåtidens moderater han syftar på? Den typen av teknokratisk socialliberalism är inte höger.

Det har inte funnits någon höger i Sverige förens nu. De är först efter sds inträde som det går att tala om någon höger eller konservativ åsiktsriktning i Sverige.

Annars måste han gå tillbaka till typ 60talet eller tidigare. Men det är långt före min tid. Så länge moderaterna har haft namnet moderaterna har de inte varit ett högerparti, i någon bemärkelse. De är socialliberaler precis som sossarna är idag.

Jan Guillou tillhör väl typisk den vänstern som man borde tvångsförflytta till Rinkeby och de invandrarna han vurmar om, så han mer lever som han lär och sedan kan man fråga honom om hur han tycker det går med invandringen och hur många tusen till som Sverige klarar av?
Nu får man väl mer trösta sig med att han snart kommer få uppleva mångkulturen genom hemtjänst.

"Högern var bättre förr" för Guillou när politiken handlade om att ha pengar eller inte ha pengar då kunde socialister utmåla att politiken handlade om en konflikt mellan rika och fattiga vilket passade dem utmärkt.

Förenklat kan tyckas då det utgick ett påbud om att "ALLA SKA MED" (till botten),vilket gjorde att barnlösa och ensamstående vände solidariteten ryggen.

Guillou är som bäst när han raljerar och överdriver, och han använder sin cynism och ironi för att förtydliga nånting. Och det är förstås vad han gör i den här krönikan.

Den hopklämda och över tid kraftigt förändrade "mittenhöger" Guillou beskriver är ett ännu pågående skeende i de flesta utvecklade "industriländerna", om än med vissa olika nationella förtecken. "Gammelhögern" är dessutom själv medskyldig till sitt förfall: den har i de flesta länder varit pådrivande när det gäller folkhälsa, folkbildning, industrialiering, ekonomisk utveckling och handel, vilket över tid orsakat en väljarkår som kan tänka själv och inte (lustigt nog) röstar för att bevara allt som det är (dvs. "konservativt", i ordets sanna bemärkelse).

När kommunismen dök upp på kartan i början av 1900-talet kände de sig dessutom tvungna att välja mellan pest och kolera, och valet föll logiskt nog på att motvilligt acceptera "socialdemokratin" som en del av det politiska landskapet och samtidigt försöka stänga alla portar för kommunismen. "Sossarna" ville ju, trots allt, inte riva ner alla de borgerliga strukturerna och ersätta dem med kolhoser.

Guillou har, enligt mig, rätt i att "gammelhögern" var bättre. Den gamla konservatismen hade en stark moralisk ryggrad, det fanns ett brett hedersbegrepp och det var direkt "ofint" att ljuga. Samtidigt om man såg upp till vältaliga politiker och en (ur)gamla grekisk-romersk demokratisyn, där allt avgörs genom debatt mellan samhällets "främsta medborgare", så såg man ner på populister. Inte nog med att de var lögnare, största delen av dem var också socialdemokrater. Eller nationalsocialister, att den dåtida högern generellt inte gillade Hitler hade ingenting med rasism eller judar att göra, han ansåg vara en liten tysk skränig populist. En sån där man helst inte tar i ens med tång...

Annat är det idag. Den moderna mittenhögern är den mest korrumperade och lögnaktiga politiska falangen i många länder, och de gamla hedersbegreppen ett minne blott. T.o.m. deras återkommande "sänka skatterna"-budskap har de lyckats urholka, genom att så många av dem numera sitter som fästingar på staten för att just suga åt sig skattemedel. Offentligt propagerar Moderaterna för lägre skatter samtidigt som en betydande del av deras väljarskara lever på att suga åt sig skattemedel.

Guillou gillar inte ytterhögern, men det är ett faktum att SD är betydligt mindre skenheligt parti än Moderaterna (för att inte tala om Kristdemokraterna, Sveriges överlägset mest skenheliga parti). SDs största problem är att det generellt sett är en omöjlighet för ett "ytterparti" att bli ett stort "samhällsparti", ytterpartier är ytterpartier uttryckligen för att de ligger ytterom vad den breda massan tycker. Det har i sin tur lett till SDs största misstag, att försöka göra om sig och låtsas vara nåt annat än vad man egentligen är, för att få vara med i det svenska "högerblocket". Det är ett missförstånd att SDs största styrka är "invandringspolitiken", SD har inte och har aldrig haft lösningarna i den frågan. Det som var SDs största styrka var att de var "sanningssägare" i invandringsfrågan, SD var det enda partiet i Sverige som "säger som det är". Det var den egentliga grunden till SDs ökning, inte partiets inneboende främlingsfientlighet. Den "sanningssägar"-rollen skulle vara minst lika betydelsefull idag, men SD håller på att helt tappa det greppet. Man ljuger för att passa in (för att ev. få vara med i Tidö 2.0) och man ljuger av ideologiska orsaker (t.ex. gällande klimat eller Israels övergrepp), och det dummaste av allt är att man hela tiden länkar det till sin gamla sanningssägarroll, som därmed smulas sönder.

De två klassiska "gammelhöger"-partierna är Liberalerna och Moderaterna. I det första riktigt demokratiska politiska valet i Sverige (1911) fick de tillsammans över 71,5% av rösterna. "Vänstern" fick 28,5%. Det var alltså på den tiden när den av Guillou beskrivna "gammelhögern" huserade i svensk politik, då röstade (nästan) tre av fyra svenskar på högern. I valet 2022 fick de tillsammans 23,7%, en tredjedel av "gammelhöger"-stödet. SD fick 20,5%.

Den nya "mittenhögern" (L + M + KD) har i själva verket efter andra världskriget ALDRIG lyckats vinna ett svenskt val på egna meriter. För att kunna bilda regering har de varenda gång behövt Centerpartiet, Ny demokrati (1991) eller (nu för första gången) Sverigedemokraterna. Det är nåt Guillou inte lyfter i sin förhållandevis korta krönika, att övergången från "gammelhöger" till "ny mittenhöger" hänger ihop med att de svenska väljarna aldrig gett "mittenhögern" en egen majoritet.

I över 20 valkampanjer har den mittenhögern försökt hitta ett budskap som skulle resonera med de svenska väljarna så att de skulle kunna uppnå majoritet, men kontinuerligt misslyckats. Det sätter sina spår, inte minst när det gäller att försöka upprätthålla nån slags konsekvent grundläggande ideologi. Och med de nya medel som idag står till buds (enorma datamängder om vad folk "tycker" och "tänker" och nya påverkningskanaler via sociala medier & internet) är det därför inte så underligt att de tre partierna slängt allt vad ideologi heter i papperskorgen och istället går all-in för populism, bortförklaringar och dolda agendor. Lustigt nog mer så än SD, som allmänt anklagas för att vara ett populistiskt parti med dolda agendor.

Guillou kan, med rätta, peka finger på att "högern" var annorlunda förr. Och han har förstås helt rätt i att "mittenhögern" nu anpassat sig till SDs politiska ideologi, det är enda chansen för dem att nå den demokratiska makten. Det Guillou inte berör är att SD i minst lika hög grad nu rör sig "mot mitten", för att själv försöka nå fram till den ultimata politiska makten i Sverige, dvs. att få sitta och bestämma i en svensk regering. Det kommer nämligen, om de båda trenderna fortsätter, att leda till en "ny höger", en sammansmältning av L, KD, M och SD. Men det blir samtidigt en hopslagning av tre i stort sett ideologilösa mittenhögerpartier och ett fortsättningsvis någorlunda starkt ideologiskt drivet SD (också om man där håller på att tappa bollen). Med tre partier som redan visat att de är villiga att sälja allt från mormor till sin själ för att nå makten så kommer den sammanslagningen automatiskt att orsaka ett ordentligt steg högerut. Vilket Guillou nog indirekt påpekar genom att visa hur det gått i USA (där MAGAiterna "kapat" det "gamla republikanska partiet"). Han kunde också ha pekat på Storbritannien och Tory-partiet, där man hunnit ett steg längre i utvecklingen än i USA.

Så, ja, högern var bättre förr. Och den nuvarande "mittenhögern" är inget att ha, och vet knappt själva vem de är (de består till 95% av floskler). Frågan är hur det kommande svenska "halvytterhöger"-blocket kommer att se ut, vilket till stora delar kommer att hänga på om SD håller fast vid sin ideologi (då går vi mot en "USA-modell") eller om SD anpassar sig till oigenkännlighet för att få vara med i gänget. Just nu har SD alla chanser att ta över högerblocket i Sverige, men det kommer inte att lyckas genom att man hukar sig, tvärtom.

Dessutom är den bästa strategin, att först "putta ut" L (och kanske KD med, på köpet) och ta över posten som största högerparti, aningen knepig att genomföra. Men SD har (enligt mig) mest att vinna på just det: en omgång i opposition med tillhörande möjligheter för omstart, i kombination med att få bort L från spelplan (och ev. KD, trots att KD-bimbon gör allt för att gulla med Jimmie). Frågan är om en sådan ny SD-ledd höger är nåt som faller väljarna tillräckligt mycket i smaken, men det är nåt väljarna får avgöra.

Precis, jag har blivit tvungen att gå från vänster till höger pga vänsterns förfall de senaste decennierna. Varför inte detta diskuteras mer frekvent är en gåta men Marco vår stjärna kanske kan förklara?

Trodde aldrig Guillou skulle vara aktuell år 2025.

Tack för en välgjord analys, som jag i stora drag delar.

När det gäller SD så verkar deras väljare vara mest frustrerade över att inte ha fått utdelning i sina huvudfrågor. Vi har fortfarande invandring, inga massdeporteringar och det här med lagar efter hudfärg har inte riktigt fått genomslag. Men jag tror att SD som parti är beroende av fortsatt invandring, bristande integration och alla problem det medför. Om sossarna löser dessa samhällsproblem, vad har då SD för existensberättigande? Ska de övergå till att rädda korallrev och sälar, eller vad? Det finns inget annat parti som tjänar så mycket på en hög invandring som SD.

När det sen gäller den stackars förvirrade gammelhögern som försöker navigera i det här nya politiska landskapet, så har fenomenet "Magdamoderater" uppstått i de välbärgade stadsdelarna. Det är ju precis dessa gamla klassiska moderaterna som Guillou saknar och som bedrev människoförakt på ett stilfullt sätt och tog avstånd från populism. Men när deras parti nu bara kan ta makten med hjälp av nazismens efterträdare, så finns det inget anständigt alternativ på högerkanten för de gamla moderatväljarna att luta sig mot och de blir rentav tvungna att gå över till sossarna. Det är nästan underhållande.

För att han aldrig varit fattig.
På t.ex min morfars tid spottade de rika på de fattiga. Det händer aldrig idag

Eftersom artikeln i fråga ger en massa krystade förklaringsmodeller kring vad som driver framväxten av högern där man nämner rasism, fascism, trumpism och kristna högern. Allt det där är akademiska bajsnödigheter som skapar en halmgubbe och som inte har med verkligheten att göra. Om man ska förstår varför högern har ändrats, så måste man förstå vilka konflikter i samhället som har ändrats. Annars diskuterar man inte någonting som existerar på riktigt.

Visst om man tycker följande:
Pennalism
Maktstrukturer
Kvinnan i köket
Homofobi
Kamratuppfostran
…

Och liknade är bra så förstår jag att man håller med honom. Tycker jag känner igen en hel del från Islam. Och därför borde ju de moderna Socialdemokraterna gå in på Rad 5 i Melodikrysset.

Helt ärligt, tider förändras, oftast till det bättre, inte alltid men det mesta är bättre idag. Bara du och dina partikamrater i Socialdemokraterna tror att de flesta borgarna är stora feta egoister. För mig handlar det inte främst om pengar, för mig handlar det om minskad byråkrati, mer frihet och jag anser att människan förmår att veta vad som är bäst för sig själv och sin familj, inte någon kaffedrickande byråkrat.