Börjar tappa motivationen till att kämpa

Jag har på senare tid ordentligt tappa hoppet till att kämpa ihop saker. Jag har aldrig haft problem att skaffa jobb, skaffat mig en utbildning och en lägenhet i ett bra område i Stockholm. Promenerar varje dag minst 10.000 steg och när jag är ledig det dubbla. Håller mig i hyfsat bra form.

Men jag har inga vänner. Aldrig haft en flickvän och nu när man börjar närma sig 40 nu känner man sig så otroligt jävla ensam under ledigheten. När man var yngre var jag aktiv på hemmafester, krogbesök och allt sådant. Nätdejting försökte jag med i över tio år men det är verkligen dött. Är rädd att jag har lite aspergerdrag så är inte sådär jättebra på att vardagsragga, eller ja jag är usel på det. Jag tillhör Sveriges 10% kortaste män vilket gör att säkert 90% av kvinnorna sållar bort mig.

Nu på senare tid har jag verkligen tänkt: Varför ska jag kämpa? Varför har jag utbildat mig? Varför tar jag hand om mig själv? Kanske bara borde sätta mig i soffan och dricka öl istället? Jag skulle så gärna vilja ha min första flickvän. Få uppleva den där första kärleken men det känns omöjligt. Min hjärna är fullständigt inställd på att alla kvinnor tycker jag är oattraktiv och ingen skulle kunna tänkas gå i säng med mig. Allt känns så hopplöst.

Skaffa en hund. Från thailand, så kan du ta hem ett fruntimmer samtidigt.

Samtliga trådstarter från din sida, gäller samma problematik. Jag gissar att du inte kommer få några vettiga svar här, då vi inte känner dig, vet hur du ser ut eller vet hur du agerar.

Ju mer negativa tanker du har, desto djupare sjunker du.

Har du ett problem? Kan du göra nåt år det? Agera då på det.

Kan du inte göra något åt det, så acceptera din situation.

Halva Sverige består av singlar.

Varför känner du dig ensam? Relationer (med motsatt kön/vänskap/med släkt) är helt klart överskattat och man öste alltid anpassa sig till andra. Folk är mainstream och tråkig, så det tar bara upp av ens tid!

Hade jag varit i dina kläder, så hade ju det blivit att resa mera, och kanske fundera på att skaffa flickvän från thailand eller annat land i sydostasien. Kompisar kan du säkert också skaffa på resa.

Du behöver dock inte skämmas eller må dåligt över att vara ensam eller dricka lite öl, även om jag mycket väl kan förstå tankarna och känslan.

Det känns som du är väldigt fokuserad på att hitta just en partner i första hand. Varför inte börja med att hitta vänner? När du har skaffat det tror jag att det kommer att bli lättare för dig att hitta en partner. Du har då en tryggare grund. Vänskap ger dig en känsla av tillhörighet och trygghet, vilket gör att du inte söker en partner bara för att fylla ett tomrum utan för att du faktiskt är redo att ge något i en relation. Du blir också mindre desperat. När man inte har vänner kan behovet av en partner bli väldigt intensivt och du kommer att kompromissa för mycket och bli för beroende eller välja någon som inte är bra för dig bara för att slippa vara ensam. Med vänner först så kommer du även bli mer attraktivt på riktigt. Det låter klyschigt men människor som har ett eget liv med vänner, intressen och viss stabilitet uppfattas som mer trygga och intressanta. Ingen vill känna att de är någon annans hela livsmening redan från start. Med vänner före partner kommer du även ha färre misslyckanden. Många som är väldigt ensamma går direkt in i dejtingvärlden och blir sårade gång på gång, vilket bara stärker känslan av att vara oönskad. Med vänner finns ett skyddsnät när det skiter sig och det gör ofta att man reser sig snabbare.

Så även om målet är en partner (vilket är helt förståeligt) så tror jag vägen dit ofta börjar med att bygga ett liv där man själv trivs först. Vänner kan vara en bra början på det enligt egen erfarenhet.

Nu blir jag kanske lite vulgär. Men, knulla horor. Det låter icke pk-korekt. Men här gäller det din hälsa. När du gör det slappnar du av lite i denna "knull-djungel". När kvinnor berättar allt om sina tidigare kärleksaffärer kan lugn luta dig tillbaka och njuta av de där riktiga kvinnorna du mött....

Har du inte skrivit en sådan här tråd ett antal gånger tidigare? Kan du inte fortsätta i någon av dessa? Du ökar inte dina chanser att hitta någon genom att sitta här och fördriva tiden.

Luktar du skunk?

Hur många snygga kostymer har du?

Är du för tjock?

Vad har du för bil?

Har du frågat en kvinnlig kollega om hon vill äta på en bra krog?

Varför åker du inte till Thailand eller Vietnam?

Du har utbildat dig för att skaffa juste bostad justa möbler juste bil så du inte behöver gå x x 10,000 steg o för att du inte skall bli uppskjörtad av kvinnor

Du är självömkande och negativ och kommer inte att få ett bättre liv om du inte är beredd att förändra detta.

Vad har du gjort sedan du startade din första av dina fem-sex självömkande trådar för snart ett år sedan?

Med den inställningen blir det tyvärr ännu svårare. Klart att det finns nån där ute som vill ha dig! Men du måste kanske finna dig i att sänka kraven på din blivande partner. Män är i ett gigantiskt underläge idag på dejtingmarknaden. Vill du lyckas väl måste du se spelplanen och lära dig bemästra spelet!