Napoleon vs. Karl XII

Innan jag valde att starta denna tråd så ville jag ha ett snabbt svar på om Napoleon aktivt deltog i striderna, vilket han verkar ha gjort.
Utan att ordentligt ha läst på om Napoleon så behöver man inte läsa många minuter innan man förstår att han var (och kanske är) den främsta fältherren i krigshistorien.

Jag borde egentligen ha skummat igenom hans meriter innan trådstarten, men jag är för ivrig för att se era kommentarer när jag jämför dessa herrar.

Var Napoleon lika omtyckt och dyrkat av sina män som karolinerna var av Karl XII?
Delade Napoleon sina soldaters vilkor och levde enkelt som sympati för sina män?
Besegrade hans armé fiendestyrkor som kunde var 2-4 gånger så stor gång på gång på gång?

Dom förde krig med 100 års mellanrum men om man skulle jämföra karolinerna mot hans armé. Vilken var bättre?

Napoleons aramé var större och bättre, han anförde också sina slag från behörigt avstånd. inte alls föraktlig krigsstrateg, mycket duktig sådan.
Karl red med sin trupp och stupade också så, i strid. Inte alls samma strateg som Bonaparte, men en duktig förhandlare.

Bådas arméer bestod till större delen av legosoldater som slogs för betalning.

Det är ju en ganska intressant jämförelse. Det är ca 100 år mellan men längre sett till hur kriget förändrades. Som du skriver på Karl XIIs tid kunde fortsatt en extremt underlägsen armé sett till mantal vinna över en överlägen fiende som hade så många fler soldater. Som Sverige gång på gång på gång visade. Tills då bara en förlust och allt sket sig.

Napoleon var ju älskad. Trots att skickade miljoner även fransorer till döden. Detta med att han fick sina 100 dagar igen är ett bevis på det. Karl XII levde mer på bortom han som kung. Det var den kristna tron som gav honom trogna soldater, och det faktum då att folk i Sverige såg kungen som Guds sändebud på jorden.

Alexander den store var såklart en större härförare än både Napoleon och Karl XII tillsammans. Såvitt jag vet var den franska armén både bättre utrustad och bättre organiserad än många av dess motståndare. De svenska och ryska arméerna som Karl XII och Peter den store ledde var bättre matchade mot varandra.

Napoleon var nog den förste som verkligen insåg taktikens betydelse - snabb samordning och koordination - samtidigt också en politiker och karriärist med ett rörligt intellekt. Karl XII:e var nog mer gudfruktig, och utkorad av högre makter att leda Sverige - modig och orädd blev han populär i kriget mot Tsarryssland som var ett försvarskrig. Han blev mer som en kejsarkung än en samlande regent. Napoleons fälttåg 1812 hade han själv tänkt ut. Dom hade krigföringen gemensam som sina livs kallelser. Fransmännen hade väl 15 gånger fler trupper än svenskarna 100 år tidigare.

Eftersom detta är så spekulativt att det blir omöjligt att säga säkert, så gjorde jag något jag aldrig brukar göra. Frågade googles AI.

Den konstaterade naturligtvis samma sak som mig, att inte går att säga med säkerhet. AIn sa dock att den trodde att Napoleon skulle vinna men med väldigt liten marginal.

Själv vill jag gärna tro att Karl XII skulle ha vunnit på hemmaplan, om han försvarade landet.
Nja, svenska armén, karolinerna, var indelta soldater, och i t.ex Stora nordiska kriget så var majoriteten just karoliner.

56 327 indelta och 32 052 värvade trupper. 14 000 soldater från Finland.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_nordiska_kriget

Den svenska kungen Gustav II Adolf anses vara först.

He is often regarded as one of the greatest military commanders in modern history, with use of an early form of combined arms.
Gustavus Adolphus is known as the "father of modern warfare", or the first modern general.

His integration of infantry, cavalry, logistics, and particularly his use of artillery, earned him the title of the "Father of Modern Warfare".
Future commanders who studied and admired Gustavus Adolphus include Napoleon I of France and Carl von Clausewitz.

As a general, Gustavus Adolphus employed mobile artillery on the battlefield, as well as very aggressive tactics, where attack was stressed over defense, and mobility and cavalry initiative were emphasized.
Among other innovations, he installed an early form of combined arms in his formations, where the cavalry could attack from the safety of an infantry line reinforced by cannon, and retire again within to regroup after their foray
His artillery were themselves different—in addition to the usual complements of heavy cannon, he introduced light mobile guns for the first time into the Renaissance battlefield.

Napoleon Bonaparte considered him one of the greatest generals of all time, an evaluation agreed with by George S. Patton and others.

https://en.wikipedia.org/wiki/Gustavus_Adolphus

Visst har du rätt! Jag drog det ur röven det jag kom ihåg, ändå stor del legosoldater. De var en fruktad arme i stora delar av Västeuropa på den tiden.

Ivf Napoleon ska ha varit dyrkad av sina soldater, kunde helt apropå ingenting dela ut signerade prylar till sina meniga (därav att det finns så mkt "Napoleon-kitsch" som inte är förfalskat). Som redan påpekats ledde Karl XII till skillnad från Nappe från fronten och var väl hans sätt, mindre karismatisk, att nå mannarnas respekt.

Karl den 12 sa dessutom aldrig framåt han sa kom, då han redan var främst i ledet. Respekt som ledare och föregångsman. Dock som liten så var man ibland orolig då han grät ofta och ansågs känslig, hyvlades väl av med tiden dock.

Andreas Nordenhielm var informatör åt Karl XII. Rektor vid Uppsala. Översatte Rudbecks Atlantica. Han efterträddes av nån som hette Skunk, en riktig skunk. Visste ni förresten att att informatörerna blev revolutionens upplysningsmän? Cartesius, Voltaire, Rosseau, alla var de informatörer åt kungarna. Kanske tröttnade de på de eviga tronföljdskrigen. Så pennan är vassare än svärdet.

Sen, låt oss slå fast att Napoleon faktiskt vann napoleonkrigen. För hans nya världsordning vann, nationalitetsprincipen. Och kungarnas uppgift blev att klamra sig fast vid de unga nationerna (Tyska Förbundet, Polen, blivande Italien och Finland m.fl.). En i längden omöjlig uppgift. Ödets ironi är att segermakterna kallar landet Frankrike, som egentligen borde heta Franska Nationen.

Ha! Sant.

Fast är det sant verkligen? Frankerna var den starkaste av germanska stammar. "Nationalstaten" är bara ett kameralt begrepp.

Man säger Frankrike av historiska skäl. Ett inarbetat namn. Och för att särskilja från tyska Franken. Men alla vet ju att det är en republik. En hon. La République.

Minns att kongressen i Wien hölls innan Waterloo. Och ännu var kungarna rädda och slagna. De hade ju precis förlorat sina riken och fick sopa upp smulorna efter Napoleon framfart. Exempelvis Österrike fick tillbaka Venedig läste nån jag stans. Men då hade Europas kulturhuvudstad redan flyttat till Paris.

Jag tror Napoleon skrattade gott, när han drog sin sista suck.