Napoleon vs. Karl XII

Intressant hur historiens domslut ang Napoleon är så pass... divergerande... Jobbade i min ungdom åt en fransman som var en enorm Nappe-fetischist. Hans militära geni torde dock vara obestridligt. I kontrast till många efterhandskonstruktioner gick han ut i det ryska äventyret med öppna ögon, numerärt överlägsen. Väl medveten om den hårda ryska vintern blev dock - av många skäl - fronten alltför långt utsträckt och fälttåget alltför djupt. Minns jag rätt siktade han aldrig mot Moskva.

Han ansågs vara en skräpfigur efter år 1815, men redan år 1840 hade man glömt allt lidande och Napoleon var nu istället något av en fransk hjälte.

Napoleons kvarlevor hämtades hem år 1840, då Frankrike styrdes av en Bourbon som hette Louis Philippe.

Problemet var ju att fälttåget i Ryssland var mer eller mindre helt onödigt, liksom krigandet i Spanien.

Och visst, Napoleon räknade nog med att det räckte att slå den ryska hären ett antal gånger, så skulle den ryske kejsaren gå med på fred.

Som har sagts ett flertal gånger var också sommaren allvarligare vad gäller härens sammansmältning i absoluta människotal. Logistiken fungerade inte alls i ett fattigt och glesbefolkat land, även om det gjordes enorma ansträngningar, och där det fanns fler än en stor depå.

En historiskt kunnig vän till mig berättade om en hertig Marlborough (har jag för mig) som ska ha sagt på sin dödsbädd till sin efterträdare (son?).
-:"Don't split the army!"

Det var väl det Napoleon gjorde inför Waterloo.
Inget vidare beslut så här med facit i hand.

/VV

Wellington och Blücher var också uppdelade. Det är långt ifrån säkert att Frankrike hade vunnit ifall Grouchy hade tågat mot Waterloo istället för att slåss vid Wavre. Preussarna och de hade förmodligen börjat slåss innan fransmännen hade kommit fram, och i det scenariot hade Thielmanns soldater i den tredje kåren förstås följt efter fransmännen i ryggen. De var faktiskt redo att marschera iväg mot Waterloo, när de lade märke till att fransmännen hade en större styrka än man i förstone hade trott.

Vid Jena-Auerstedt gick det utmärkt att slåss uppdelat. Skillnaden där var att Davouts kår inte jagade preussare som var på väg mot Napleon, utan tog emot deras huvudattack, och vann, vilket Napoleon först trodde inte var möjligt. Faktum är att det var ytterligare ett sådant slag där man i efterhand kanske var tvungen att hitta på saker om hur briljant man hade planerat det hela.

Skillnaden är att Blücher och Wellington var smarta nog att försöka kombinera arméerna. Om hela Blüchers armé istället hade försvarat Wavre och gått till motanfall, är det möjligt att Napoleon hade vunnit vid Waterloo, för Wellingtons trupper var rätt hårt pressade.

Det ska sägas också att avståndet mellan Jena och Auerstedt är ca 19 km, men det är "bara" 12-13 mellan Wavre och Waterloo.

Intressant fråga, som dock kräver en tidsmaskin för att besvara korrekt.

Bara lite tråkiga men nödvändiga påpekanden om bakgrunden.

Frankrike var Europas rikaste land och med en för tiden enorm befolkning. Sverige var urfattigt och med en mycket liten befolkning. Inom boxning finns viktklasser av en anledning - att ställa upp en karolinerarmé på 30 000 man mot en revolutionsarmé på 120 000 man kan bara sluta på ett sätt.

Karl XII utkämpade defensiva krig - det var Danmark, Polen och Ryssland som invaderade Sverige. Medan Napoleon förvisso ärvde en rad pågående krig, men glatt startade krig mot fd allierade som Spanien och Ryssland.

Så till saken: Karl XII tog över efter det administrativa geniet Karl XI som hade givit Sverige en oanat lång period av fred och hyfsat välstånd. Karl XIIs regeringsperiod innebar _enbart_ umbäranden för svenskarna, inga nya territorier eller ens lönsamma plundringståg á la 30-åriga kriget.

Napoleon kuppade sig till makten efter en tid av oreda, parlamentariskt kaos och terror i Frankrike. Han införde stabilitet, förutsägbarhet och inte minst framgångsrika fälttåg vilka ledde till prestige och mängder av krigsbyte. En stor del av Napoleons krig finansierades av lydriken som Nederländerna och diverse tyska riken, så bördan föll inte enbart på fransmännen. Patriotism och "folklig mobilisering" hade skapats flera år tidigare, men Napoleon utnyttjade detta till max.

Bland "vanligt folk" var Napoleon troligen långt mer populär än Karl XII.

Militär kompetens är extremt svår att bedöma. Karl XII hade en laddning av dåtidens bästa generaler med arv till GA2s fullskaliga krigs-experiment i Polen på 1620-talet. Men samtidigt var Sverige så fattigt att man inte hade råd med stående arméer som officerare kunde exercera som övning. Därtill finansierades många av de svenska krigen av just Frankrike ...

Napoleon var äldre med långt bredare erfarenhet. Han var 30 år gammal när han tog makten i Frankrike, hade gått från löjtnant till general och krigat sig genom Norditalien - för att citera Wikipedia "Napoleons armé hade segrat i arton slag och genomfört sextiosju kampanjer". Därtill hade han invaderat Egypten och navigerat sig genom det revolutionära Frankrikes politiska liv.

Sedan hade Napoleon nästan hundra års erfarenhet av propaganda att utnyttja och var mycket bättre på det. Båda fältherrarna visste att en soldat kunde bli general - men det var Napoleon som myntade uttrycket "I botten på soldatens fältsäck ligger en marskalkstav" och såg till att det spreds.

Håller med om precis allt du skriver utom detta:


Majoriteten av de karolinska soldaterna (med en del viktiga undantag som Livgardet, delar av kavalleriet och fästningstrupperna) var indelta deltidssoldater. Dock var det en era när även heltidssoldater ägnade stora delar av tiden åt annat, allt från att hjälpa till med skörden till olika extrajobb för att få det att gå runt.

Så i jämförelse övade de karolinska soldaterna snarast mer. Det finns bevarat material från de större övningarna och de framstår som extremt seriösa och realistiska.


Den karolinska propagandan var rätt usel och gammaldags, mest rojalistisk skåpmat med moderna mått mätt. Precis som med diplomatin verkade det saknas talang och drivkraft. När Stenbock styrde skutan ett par år efter Poltava förbättrades den radikalt, med ett modernare och mer patriotiskt tilltal.

Andra system kunde också utnyttjas, exempelvis passe-volanter, som egentligen inte existerade som redo krigsfolk.

Jag vet inte, men kanske kan det också vara värt att nämna att ett antal samurajer med tiden inte ens hade ett svärd skidan. Svärden var dyra, och de fajtades sällan, så det gick bra med att låtsas ha en katana. För ett land som Japan är det möjligt att en armé från år 1600 hade slagit en från år 1750, och kanske ännu senare.

Han var mycket flitig som skribent - och det var man kanske tvungen att vara för att ha framgång i den tidens Frankrike.

Expeditionen till Egypten kan ha skapat bra propaganda, men någon större vinst för Nappe var det inte, och han stack ifrån trupperna till sist.

Finns berättelser om hur Napoleon hade två sekreterare i sin vagn för att kunna jobba maximalt under resan. Han var en tsunami av aktivitet.

Språket känns som en rätt avgörande skillnad mellan de två epokerna. Det går att läsa samtida brev etc från Napoleons tid utan större problem, medan 1700-talssvenskan är så pass ålderdomlig att den ökar detv upplevda tidsavståndet markant.


Det egyptiska fälttåget var en stor risk och Napoleon hade tur som lyckades ta sig tillbaka till Frankrike. Britterna borde ha fångat upp hans flotta på vägen dit och tagit hans skepp på resan tillbaka, men hans lyckliga stjärna stod honom bi. Inte konstigt att han trodde på den.

En fördel var att Napoleon blev av med general Kléber, en potentiell rival som han helt enkelt dumpade i Egypten när han stack. Kléber var en ovän och potentiell rival till Napoleon. Den brittiska agenten Sydney Smith försökte få till en uppgörelse och skicka hem honom, men fick inget gehör. Ännu en chans för historien att ta en helt annan vändning.

Helt klart ett intressant resonemang som är värt att utvecklas. Det ligger i sakens natur att en adelsman som Napoleon känner sitt manskap bättre än en ärve-Konung som Karl XII. I korta ordalag kan man fastställa att Karl XII lärde sig krigets spelregler av sin generaler, medan Napoleon var född med talangen och lärde själv ut sina strategier till generalerna.

Vi får ju inte glömma att Napoleon spöade skiten ur Preussen, och det gör inte vilken slibbig vitlökspressare som helst. Kalle dussin hade inte den sortens krigsbegåvning, även om han givetvis spöade ryssar vid Narva.

Han var ändå i militärskola i mer än sex år, och hade ett gott läshuvud. Man får också förmoda att åren som artilleriofficer fram till revolutionen gav honom mer kunskap, även om han ofta hade långvariga permissioner på Korsika.

Men, så det var inte så att Napoleon var någon barbar från ett berg på Korsika.