Citat:
Ursprungligen postat av
Ionia
Vila i frid du sanna legend.
Känns overkligt att jag satt och såg Wrestlemania, Survivor Series, Summer Slam och de andra stora eventsen där och då kring 1990 plus minus några år. Det var episkt - man kunde inte annat än älska det.
Brother Love, Hacksaw Jim Duggan, The Undertaker, Coco Beware, Mr Perfect, Jake the Snake Roberts, Earthquake, Tugboat, Jimmy Hart, Gorilla Monsoon, The Nasty Boys, Macho Man Randy Savage, André the Giant, British Bulldog och många många fler.
Glad att fått uppleva en historisk epok, och kan bara drömma om hur episkt det måste ha varit att vara i USA under den tidsepoken och se allt på nära håll.
I stort sett alla dom är borta idag.
Själv höll jag aldrig på Hogan. Jag höll alltid på bad guysen som barn så jag föredrog HBK framför Hogan och Brett Hart. Hogan var för endimensionell. Slita sönder tröjan, ”eat your vitamins, kids”, real American-stuket, all jävla gulröd merch och Hulks totala frånvaro av wrestling. Han hade lite snytingar, en body slam och sin trista leg drop. Det var allt. Han var WWFs motsvarighet till hushållsost. Totalt smaklös men barnen gillar det.
Hans privatliv med porrfilm och unga älskarinnor var mycket mer spännande än hans wrestlingpersona som stod med båda fötterna i det orörliga steroidpackade 1970-talet. Hogan var en tråkig underhållare. Begränsad. Han hade aldrig slagit igenom idag.
