On stopping weight loss drugs, many patients find they regain weight

https://www.scimex.org/newsfeed/on-s...-regain-weight

Det verkar som att lösningen hela tiden var en livsstilsförändring. Börja ta dessa mediciner löste inte problemet för dessa. Bara kortsiktigt. Är dessa mediciner fortfarande bra?

Detta har varit känt sedan länge. Givetvis är medicinerna "bra" i kombination med att man tar tag i roten till problemet. Vill man ha en permanent lösning utan att lyfta ett finger så är det endast en gastric bypass som fungerar, idag men även där ska man följa läkarens ordinationer om man inte vill riskera men för livet.

Gastric bypass är allt annat än permanent. Det går förhållandevis snabbt att äta sig förbi den, och gå upp i vikt. Har en gammal bekant som gjort 3-4 GB-operationer på 15 år och är i dagsläget minst lika fet (igen) som före den första operationen.

Märkligt har ett par bekanta som varit öppna med att de gjort sådana ingrepp, 5-10 år sedan samtliga ser onormalt spinkiga ut idag, men då har 90% också lagt om sitt kostschema och efter kilona trillat ner har de flesta börjat träna. Den ena äter fortfarande som en gris och frossar i sig mat men påstår att han blir mätt väldigt fort och har aldrig satt sin fot på ett gym. Även denna person ser onormalt spinkig ut, men jag får väl återkomma med mina observationer om 10 år.

Vet flera sådana också, och de var typ "malliga" när de gått ner 70kg (för att kroppen fysiskt inte kunde gå upp i vikt), men nu är de tillbaka OCH förbi...

De seriösa aktörerna beskriver det som en livsstilsmedicin, och det är klart att det blir en återgång om man inte ändrar om sin kost.

Det som sker är ju att hungern ich sötsuget minskar för många, varpå kaloriintaget går ner. Om du därmed även ändrar om din träning osv kanske du kan släppa medecinen i framtiden, men annars är det ju något du får fortsätta ta.

Det är ju en sak att hålla en ändrad kost på medicinen jämfört med när de slutat. När hormonerna inte är påverkade längre av medicinen lär det vara svårt för de flesta att hålla den ändrade kosten. Utöver det har de ett handikapp genom att tidigare har varit feta, kroppen strävar tillbaka mot den tidigare vikten (set point) genom ökad hunger och minskad energiförbrukning. Detta är studerat hos tidigare deltagare av Biggest loser.

Sluta ta medicin = lika låg successrate att behålla vikten som hos dem som gick ned utan medicin.

De här medicinerna blir ju livstidsmediciner eftersom de förändrar livsstilen under tiden personen tar dem men inte orsaken till att de behövs. Från vad jag läst i Ozempictrådarna här på forumet så tar medicinerna bort socker- och fettsuget. Människor äter mindre eftersom medicinen stänger av vissa triggers i hjärnan. När personen slutar med medicinen så återconnectas de här triggrarna och då är det chips och bearnaisesås igen och så har personen gått upp i vikt igen.

Samma med gastric bypass. Där blir hindret fysiskt eftersom nio tiondelar av magutrymmet stängs av men samtidigt är magsäcken väldigt töjbar och eftersom man inte gjort något åt grundproblemet, alltså varför personens hjärna kräver socker och fett i överflöd, så är det bara en tidsfråga innan personen töjt ut magsäcken igen.

Jag har en bekant som under loppet av tio år varit fet, opererat sig, blivit smal, skilt sig i hopp om att träffa en snyggare fru, misslyckats med det, ätit sig fet igen och nu är både fet och ensam. Numera dricker han för mycket också och är så deprimerad och negativ när man träffas att man går omvägar för att slippa lyssna på hans nattsvarta människosyn.

Jag har med åren blivit alltmer positivt inställd till det som kallas transhumanism, alltså att människan via forskning och manipulation medicinerar och avlar bort mindre önskvärda drag och egenskaper. Jag ser inte problemet med att sådana här negativa egenskaper som tröstätande fixas med en tablett som man tar dagligen, som typ Levaxin eller hiv-medicin. Fetma och övervikt är inte bara oerhört oattraktivt, det är en kolossal kostnad för samhället i form av vård och omkostnader men även skattebortfall när fettosarna dör femton år tidigare. Hade vi redan i barndomen kunnat sätta in medicin när man ser att vissa kids börjar bli lite chonky så hade det varit positivt. Det finns ingenting som heter ”kroppspositivism”. Det handlar uteslutande om fläskisar som försöker tvinga omgivningen att inte äcklas av deras ohälsa. Det hade varit bättre om de här människorna hade hindrats från att bli fetton från första början.

Jag är dock av den "tron" att dåliga vanor är en konstant; hämmar du något (speciellt under i princip hela livstiden), så kommer de te sig uttryck på andra sätt! Typ barnporr, droger, och annat förbjudet!

Har själv en sådan sida i mig, jag skulle kunna ligga i sängen och dricka öl & äta McDonalds hela dagen (vilket jag gör vissa dagar, i princip), men har satt en gräns att aldrig köpa större kläder, vilket "tvingar" mig att hålla mig inom en viss radie, både viktmässigt och omfångsmässigt. Det är väl något som fläskisarna saknar, nämligen karaktär, och jag ser inte anledningen till att de ska leva och vara produktiva lika länge som alla andra!

Hade det inte varit skönt att bara ta en tablett på morgonen och sedan helt slippa det här suget efter alkohol och fett och istället kunna vara produktiv och uppkliven och göra saker istället för att känna suget efter att ligga och frossa i onyttigheter? För det här är en kamp du kommer att förlora med åren. Änsålänge är det möjligt att ditt löfte om att inte köpa större kläder fungerar men ge det tio år. Grundproblemet försvinner inte för att man har karaktär. Karaktären bara bromsar upp förfallet men när åldern börjar komma och med den en lägre ämnesomsättning så kommer kilona garanterat. Och då kommer du att tvingas köpa större kläder om du inte vill gå runt och se ut som en stoppad korv.

Precis samma som med nutrilett och alla andra bantningspulver/bars/soppor. När man slutar äta dem och börjar äta vanlig mat gär man upp.

Bästa är att äta fettsnålt, mycket grönsaker osv.

Förmodligen! Men jag tar en dag i taget...