Citat:
Ursprungligen postat av
borrow
Varje år slaktas hundratals miljarder boskapsdjur. Miljontals människor dör av krig och svält. När man dör blir kroppen uppäten av maskar och förvandlas till en ruttnande köttklump.
Om man ser det realistiskt så finns det varken spöken eller något liv efter döden. Oavsett om det är människor eller djur – de flesta blir bara ruttet kött när de dör.
Trots det tror de flesta människor på spöken, de vågar inte gå in i mörka rum eller besöka övergivna hus för att de är rädda.
Jag förstår inte det här. Det finns inte ett enda bevisat fall där ett spöke har skadat någon. Däremot finns det massor av fall där människor skadar varandra eller där vilda djur som björnar och lejon attackerar människor.
Det betyder ju att människor eller rovdjur i vår närhet är mycket farligare än några påhittade spöken.
Så varför är det så många som är rädda för spöken och tror på något som inte ens existerar?
Helvete vad du blandar och ger.
Människor som är rädda för spöken tror inte på spöken utan de är rädda för något okänt du och de själva benämner som spöken.
Finns spöken/andar?
Ditt svar verkar vara, NEJ.
Men du kan inte bevisa detta och med det så är det inget du vet utan bara tror.
En gång i tiden trodde inte jag på spöken och så kom en person in i mitt liv. Hon har inte omvänt mig till att tro på dem men hon har sagt saker hon inte kan veta ang avlidna personer jag haft i mitt liv.
Detta är en person som inte tror på spöken men hon påstår att hon kan se och prata med andar och hon har en förmåga att göra mig svarslös.
Enl din definition så tror hon på spöken men enl henne själv så finns andar och hon är inte rädd för spöken även om hon vid ett tillfälle fick jävligt brått från en plats.
Så.
Människor som är rädda för spöken tror inte på spöken utan de är rädda för sina fantasier medan människor som anser sig kunna se och höra andar inte är rädda.
Vad gäller min tro så kan inte jag förklara hur hon vet vissa saker och med det så har jag slutat tro att det inte finns ”spöken”.
Varför tror vissa på spöken?
Min tolkning är att vår överlevnadsinstinkt är så stark att vi alla är rädda för att dö och för vissa blir tron på ett liv efter detta en form i att lindra sin ångest. Ska vi fortsätta diskussionen i Psykologiforumet där den frågan hör hemma?